Fredag 20 januari 2012

Hej alla bloggläsare och vänner. Det har varit ett bra tag sedan jag senast var in och bloggade, lite över en och en halv månad. Anledningen härtill har varit att jag saknat energi och motivation. Efter jullovet hade jag en dialog med min arbetsgivare om att ta ut kompledigt under fredagar ett tag fram över, och detta är fredag nummer två av tio. Jag kommer vara ledig ytterligare sex fredagar till innan vecka 8 då jag kommer ta ut semester och vara helledig. Det har gjort skillnad att vara ledig, jag känner hur jag börjar få tillbaka energin och motivationen och snart är vi igång med nya tokigheter på bloggen.

Ute skiner solen, faktum är att det har varit flera dagar nu i januari som känts som om det vore vårdagar i mars, vid någon av promenaderna för drygt en vecka sedan kunde jag känna en doft av mylla när jag var ut och gick och fick en styng av längtan efter den stundande våren. Jag är ingen vintermänniska, faktum är att jag kan föreställa mig själv boendes i en stuga vid havet i spanien, men nu är vi där vi är och man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Jag misstänker att det är skiftningarna av årstider som får oss att uppskatta dem.

Den senaste månaden har jag ägnat åt läsning, promenad och spel. Just nu läser jag på engelska då originalboken ej fanns på svenska. Det är en utmaning men efter ett tag lossar det och in emellanåt kommer man på sig själv med att glömma bort att det fakTisdagkt är engelska man läser… Boken heter ”Belgarath the sorcerer” (skriven av David Eddings) och handlar om en man som föddes i en by med namnet Gara för 7000 år sedan. Garath (som han heter i början) blir föräldralös och börjar driva runt, det slutar med att han flyr byn, dels för att byborna inte längre uppskattar hans drivande men även för att han dras därifrån av en längtan att se vad som finns bortom kullarna… Det slutar med att han möter ”gudomen” Aldur som lär honom besvärjandets gåva (eller egentligen får honom att själv upptäcka den). Boken är tidsmässigt en föregångare till två romansviter skrivna av samma författare, ”Sagan om Belgarion” samt ”Sagan om Mallorea”. Om ni gillar fantasy så kan jag rekommendera denna läsning, börja med ”Sagan om Belgarion”, fortsätt sedan med ”Sagan om Mallorea”, fortsätt sedan med böckerna om ”Belgarath” samt hans dotter ”Polgara”.

Nu skall jag fortsätta med min lediga dag och hoppas att jag inte har förlorat allt för många läsare på min frånvaro här på bloggen.

Söndag 4 december 2011

Imorgon är det arbete. Jag har varit ifrån arbetet lite mer än en vecka, har varit på kurs på Cornerstone i Göteborg. Kurserna jag har gått har handlat om Microsoft SharePoint 2010, den första var övergripande administration och terminologi och den andra kursen om utveckling. Skall jag skriva några rader om mina intryck dessa två veckor (första veckan var mellan 15/11 — 18/11 och andra veckan 28/11 — 2/12) så är det att det är ingen enkel produkt att hantera (det är mycket att ta in och det är inte alltid det är helt intiutivt utan det kommer krävas mer än bara dessa kurserna för att få grepp om vad det handlar om, samt en hel del laboration innan det faller på plats allting). Jag har beställt ytterligare litteratur av chefen som jag kommer att studera dels på ledig arbetstid samt även (och dess värre till övervägande del) på egen tid, men skam den som ger sig (jag skall lägga ner denna bocken också… ;)). Jag är inte fullt nöjd med kurserna (genomgångarna var huvudsakligen hastiga ”powerpoint-slides” och korvstoppning och kursledarna var inte till belåtenhet) men detta till trots så har jag i alla fall fått en god förståelse för vad som finns och det kommer att vara till god hjälp vid mina fortsatta studier.

Jag löste resorna till och från kursen med buss. Inför första kursen köptes det in ett månadskort och sanningen är att det på detta vis blev billigare än att lösa tur och retur för de nio kursdagarna. Jag har åkt från Munkedals station med buss 860 klockan tio över sex på morgonen med byte vid Torp halv sju till linje 841 och har då varit framme vid Nils Ericson Terminalen runt halv till tjugo i åtta (en morgon denna veckan (torsdag vill jag minnas) var jag inte framme innan tio över åtta på grund av att det tydligen hade skett någon olycka strax söder om Kungälv, försökte hitta ytterligare info senare via google, men hitta inget), på detta har jag sedan tagit mig en promenad till Cornerstones kurslokaler (alla promenaderna finns nerskriva under Mr Walker). Klockan har varit ungefär kvart-tjugo över åtta när jag blivit insläppt och då tagit för mig av frukosten. Bussen hem (linje 841) har gått antingen 16:05 eller 17:05, lite beroende på hur kursdagen sett ut och hur jag hunnit, om jag hunnit med den tidiga bussen var jag hemma klockan sex annars har jag varit hemma vid sju. Det är (om man bortser från hållplats-momentet) ganska behagligt att åka buss, man får emellertid se till att vara framme så man inte blir bland de sista som kliver på för då är risken överhängande att man inte får en fönsterplats (det är bäst med fönsterplats för då får man utsikt samt stöd när man skall slumra till).

Jag ljuger om jag påstår att jag ser fram emot att gå och jobba imorgon, helst av allt skulle jag vilja ha varit ledig någon vecka för att ladda batterierna och komma ifatt, hur som helst så är jag mätt på kurser just nu och snart så är det julledigt (jag har planerat vara ledig mellan 23/12 — 1/12). Det skall bli roligt att träffa arbetskamraterna igen, det är enklare med det sociala samspelet när man är i kända kretsar, för då behöver man inte lämna ut lika mycket.

Åter igen så hade det varit otroligt trevligt ifall ni lämnar kommentarer/ställer frågor här på bloggen. Även om jag skriver sällan så är jag inne och kollar så gott som dagligen (skall ju in och uppdatera i Mr Walker om inte annat).

Söndag 13 november 2011

Det har gått snart en månad sedan jag aktivt varit inne och skrivit på bloggen, detta gäller inte Mr Walker som jag har varit in och redigerat dagligen (nära på i alla fall). Det finns en anledning och den är att jag helt enkelt saknat energi och motivation, denna hösten har varit utan motstycke, jag har inte upplevt något liknade tidigare. Jag har spenderat den mesta av min lediga tid med att spela.

Nu till veckan kommer jag att vara iväg på utbildning i Göteborg Tisdag till fredag, jag åker buss ner på morgonen och sedan hem på kvällen, effektivt kommer jag hem en och en halv timme senare än om jag skulle ha jobbat. Min förhoppning med utbildningen är dels att jag skall lära mig något (själva grundidén med att åka på utbildning, inte sant…), men även att jag skall få en mental stimulans och vila samt distans till jobbet, och återkomma med laddade batterier. Jag kommer att få promenaderna fast på lite andra tider och kanske inte i lika långa distanser, då jag kommer promenera från terminalen till utbildningsstället (en blygsam promenad på 1 km, om jag går den direkta vägen, jag plottar nog upp en längre väg, om inte annat så i alla fall för morgonpromenaden).

Det kommer vara lite tid över för att sätta sig vid datorn när jag väl kommer hem om kvällarna så jag kommer inte att skriva något inlägg förren tidigast fredag kväll, mer sannolikt under lördagen (Mr Walker underhålls mer löpande som vanligt). Jag önskar er alla en trevlig vecka så hörs vi.

Måndag 12 september 2011

Det har varit glest mellan inläggen det senaste och anledningen härtill är att det har varit mycket med jobbet det senaste. De senaste två veckorna har jag förtvivlat kämpat med att komma ifatt vilket nådde sin klimax nu i lördags då jag jobbade över tio och en halv timma. Tanken var att fortsätta i morse med det jag inte hann under lördagen men detta kom på skam då ryggen inte ville vara med. Jag vaknade i morse med en molande känsla i ryggen, det kändes ömt och trött, precis som vid ett begynnande ryggskott. Utöver den ömmande ryggen kände jag även av frossa och var allmänt hängig. Nu är klockan tjugo i tio och även om det inte känns fullt okej, så känns det lite bättre. Jag kommer att göra en ansats till morgonen och hoppas att jag kommer mig iväg. Det var länge sedan jag har känt av några krämpor, jag har fakTisdagkt inte varit sjuk sedan jag påbörjade promenaderna i början av april, men det vore naivt att tro att man skulle vara immun bara för att man fri från symptom under fem och en halv månad. Om ryggen inte är bättre imorgon så måste jag fundera över att boka besök hos doktor, troligtvis behöver jag ha något antiinflammatoriskt för att “mota Olle i grind” och hålla ryggskottet undan.

Två veckor mellan inläggen är knappast ett lyckat recept för att entusiasmera och engagera sina bloggläsare så det skall bli bättring på den fronten, men det vore trevligt ifall ni gav mig lite feedback och uppslag, känn er välkomna att använda er av kontaktformuläret.

Utanför rasar Katia ut sin frustration (de är lynniga de här tropiska ovädren… Blinkar), om inte annat så ger de aftonblaskorna något att skriva om. Det är märkligt hur ett vanligt höst-oväder kan förvandlas till ett kommersiellt jippo i syfte att sälja lösnummer, jag får somna till det taktfasta trummandet av regnet mot rutorna med förhoppningen att ryggen inte bråkar med mig till morgonen. Ha det bäst så hörs vi…

Söndag 14 augusti 2011

Klockan är tio på söndagsmorgonen och jag har varit vaken en timme. Idag är det sista dagen på semestern och imorgon är det dags att påbörja en ny arbetsperiod. Det har varit gott att vara ledig även men det skall även bli gott att komma igång med arbete. Jag är inte den typen som klarar av att vara ledig allt för länge, behöver ha tider och rutiner för att få vardagen att fungera. Rutiner fungerar lite som regelverk på vilket man fäster resten, utan dessa reglar riskerar resten av ”bygget” att bli en aning rangligt. Hur som helst så upplever jag att semestern även detta år har fyllt den funktion den är tänkt att tillhandahålla, nämligen att minska på stressnivåerna samt att ladda batterierna.

Igår var far, mor och Robert med familj över på middag. Jag bjöd på ungsstekt kycklingfile med ris till. Bonden bjöd på underhållningen efter middagen då han var igång på åkern utanför med balmaskinen, så det var en lyckad balkväll i Hällungstad om man nu vill vitsa till det (vilket vi grabbar givetvis gjorde då vi försökte överglänsa varandra i vitsigheter kring kvällens tema). Tidigare hade Robert hjälpt mig med att flytta på storbildsteven till andra vinkeln i vardagsrummet, detta resulterade i en hel del arbete då högtalare, väggfästen, hylla med mera fick tas ner. Det mesta kunde göras innan och vi koncentrerade oss på att få upp hyllan, väggfästet, TV och högtalarna, själva inkopplandet av kablar m.m. har jag kvar att göra idag.

Jag ser med spänd förväntan fram emot att Robert skall börja blogga om sin vardag där uppe i Viksjö, Härnösand.

Fredag 22 juli 2011

Jag sitter ner och bloggar efter att ha varit ute och tagit mig en promenad på 10,5 km (2:40). Jag gick de första två vägarna i ”Kynnefjäll, tre små vägar” och det visade sig vara skogsvägar av den lite ruffigare typen, definitivt inte körbara med bil och väg nummer två hade en bom i början. Jag hittade några kantareller på första vägen och plockade ur mobilen ur fryspåsen jag lagt ner den i för att få med mig dessa tillbaka. Väl tillbaka vid bilen kollade jag efter om det fanns några påsar liggandes och det gjorde det så jag hade med mig en röd ICA-påse på resten av promenaden, tur var det för det fanns FULLT med svamp som jag plockade med stor iver. Det blev inte den powerwalk jag hade tänkt mig, det blev ju gott med avbrott i och med svampplockandet. På väg tillbaka till bilen blev jag uppringd av frugan som lät hälsa att jag skulle ta vägen förbi och rasta Turbo, och när bilen stod parkerad på pappas gård såg jag att jag hade fått punktering på höger bakdäck. När jag så tänkte tillbaka på bilfärden så vill jag minnas ett kOnsdagtigt ljud från det hållet. Jag kan räkna bort både fälg och däck, jag har kört sönder dessa… 🙁 Kollade upp och Håby Däck skall ha öppet imorgon mellan 10-14 så jag får ringa dem, kanske kan pappa hjälpa mig hämta två däck med fälg, jag får höra efter…

När vi så satt ner framför datorn, jag för att beräkna rutten för idag och frugan med annat, så nåddes vi av nyheten om att det varit ett attentat i Oslo. Vad jag kan fatta det som så är det en bil som skall ha sprängts framför regeringsbyggnaden. Samtidigt har undomar på ett sommarläger blivit ihjälskjutna av en attentatsman som uppgav sig vara polis. Helt plötsligt känns mitt punkterade däck ganska banalt.

Söndag 3 juli 2011

Jag passar på att skriva några rader i bloggen. Det var en vecka sedan jag senast var in och skrev något inlägg. Det är samma anledning denna gången som det var sist gång. Det har varit mycket runt mig med arbete men även på fritiden så det har helt enkelt inte blivit av med bloggandet i sig, har uppdaterat Mr Walker löpandes (gör jag inte det så lär jag glömma vad jag gått och det vill vi inte). När vi ändå är inne på promenaderna kan jag tillkännage att jag under juni månad lagt 400,5 km bakom mig under 88,9 strävsamma timmar, vad detta kan ha gett återstår att se om två veckor då jag skall ställa mig på vågen på nytt (anledningen till att jag inte skall väga mig förren om två veckor är att det då blir sex veckor sedan den 28:e maj och vi får se ifall jag slår föregående bedrift med 10 kg på sex veckor eller om jag kommer på skam).

Igår hjälpte jag Vicktoria med att flytta in till sin nya lägenhet i Uddevalla. Vi gav oss av med lastad kärra runt halv elva och klockan ett var flytten klar. När jag kom hem tog jag mig en promenad på 7,8 km, sedan åkte jag ner och tankade upp frugans bil och i samband med detta köpte jag pizza. Efter pizzan tog jag mig samma promenad och var hemma halv elva för att sedan kvarta in vid tolv.

Idag vaknade jag tjugo över sju, jag skulle in och jobba med att uppdatera en del av kommunens servrar, jobbade mellan nio och tjugo i ett. Efter jobbet tog jag vägen om ÖB och köpte en tvättkorg till Vicktoria (hon hade köpt sig en igår men denna blåste av från kärran då hon trots förmaning valde att lägga den på flaket, troligtvis blåste den av redan vid ÖB (det var en annan trafikant som pekade på något när vi körde ut från parkeringen på ÖB, men jag reflekterade inte över det då, och vi hittade den inte när vi kollade senare, men ligger det ute så är det ju graTisdag…) och pappa tyckte väl synd om dottern (35 kr är väl inget att bråka efter) så jag ordnade det idag). Parkerade vid museet och mötte upp Vicktoria, köpte en kebabrulle som jag delade med dottern uppe i lägenheten (passar mig fint eftersom varken jag eller hon ville ha mer än så), fick en kopp kaffe och sedan tog vi oss en promenad runt City innan vi skildes åt vid bilen vid halv tre-tiden. Efter det åkte jag till Maxi och storhandlade, var sedan hemma vid fyra-snåret. Har kycklingfile i ugnen (som jag satte in tio över sex) och vi skall äta när jag är klar med detta inlägget (nu blev det inte så eftersom de skulle upp och promenera med Marie i Hedekas klockan åtta (Marie flyttade upp till egen lägenhet igår kväll, mamma hjälpte henne med flytten strax innan jag åkte ner till Munkedal och tankade bilen samt köpte pizza. Anledningen till att jag åkte ner till Munkedal är att de lagt ner bensinstationen i Hedekas så det gäller att planera tankningarna så att man inte står hemma med tom tank, kanske vore det lämpligt att köpa in en tjugoliters bensindunk som man har som reserv utifall man glömmer av sig vid något tillfälle…), så de hade inte tid med middagen jag stressat för att få ihop, självklart blir jag lite ledsen över att vi inte kunde sitta ner och äta tillsammans, la upp en matlåda och ställde in resten i kylen, hoppar själv över måltiden, för hur kul är det på en skala att sitta och äta ensam?).

Förhoppningen inför veckan som kommer är att det nu skall börja lugna ner sig och att man kan få undan tillräckligt för att kunna gå på semester och samtigt vara mentalt ledig från jobbet. Ett års ständig stress känns på och vi får hoppas att det blir ett mer sansat tempo under nästa arbetsperiod. Har femtio timmar i flex och lika mycket i komptimmar, så det finns att ta ut i ledighet om det gives tillfälle till detta, i annat fall så går komptimmarna att omsätta i lön. Nu är det två veckor igen till semestern, skall bli riktigt välkommet!

Dagens ros vill jag tillägna min far för att han
(för vilken gång i ordningen vet jag inte då  jag har tappat räkningen på det)
åter igen klippt vår gräsmatta.

Tack pappa!

Måndag 13 juni 2011

Nu har jag inte bloggat sedan i torsdags och det har inte varit helt utan anledning härtill. Just nu är det osannolikt tjockt på jobbet och det känns som att försöka krypa ifrån en annalkande lavin. Arbetsuppgifterna anhopar sig snabbare än jag kan jobba undan och det känns som om man står och skall till att dra ut den nedersta och mest kriTisdagka stenen av dem alla ur den där  katastrofalt ostadiga (och tillika höga) högen med vassa gatstenar. Jag gjorde en seriös insats i fredags att jobba undan men även att få avsatt tid tillsammans med en av kollegerna så att man systemaTisdagkt kan sortera upp berget. För ett ögonblick kändes det som att man var en bit på väg och man skådade blänket från det omtalade ljuset i andra änden av tunneln, men idag kändes det mer som en illusion. Det är det stress handlar om, frustration över att känna sig otillräcklig. Om jag skall försöka mig på analys så är det min personliga övertygelse att det är känslan av otillräcklighet och frustrationen i samband med detta som får folk att gå i väggen, inte arbetsmomenten eller belastningen i sig. Det blir ju inte enklare av att jag var tvungen att ta en besiktningstid i morgon klockan sju i Lysekil för Aeron (det är ju aldrig gott om tider när man är in och skall beställa sådana) samt att jag skall vara ledig på Onsdag (skolavslutning).

Jag har promenerat flitigt i helgen (vilket den hågade kan läsa om under Mr Walker), lördag gjorde jag tre turer om sammanlagt 2,82 mil och strax över sex timmar, igår gjorde jag en enda tur på 2 mil på 4,5 timma. Om jag skall göra en rekommendation i detta sammanhang så är det att man delar upp promenaden i fler mindre turer för det gör inte lika ont efter… har träningsverk idag efter gårdagens promenad. Jag har även suttit ner (ja, det blev fakTisdagkt tid till det också… ;)) och beställt några BluRay på CDON.COM, jag fick 5 för sammanlagt 416:- (sammanlagt 368:- i rabatter på utnyttjade erbjudanden, 3 för 249:- samt handla för 300 och köp en BluRay för 79, taken fick jag för endast 59:- helt klart prisvärt för denna filmen i BluRay).


Nu har jag precis varit ute och tagit kvällspromenaden, sitter ner och slipar på inlägget innan jag överlämnar det till er kriTisdagka granskning. Det skall bli intressant och se hur besiktningen utfaller imorgon, det är alltid an aning obehagligt med besiktningar. Jag vill avsluta inlägget med att dels utropa ett stort GRATTIS på 18-årsdagen till dottern Vicktoria samt även tacka pappa för att han klippte gräsmattan. Det finns alltid ljusglimtar och saker att vara tacksam över.

Torsdag 9 juni 2011

Igår var jag ner till polisstation efter jobbet för att hämta ut ID-kort till Vicktoria och Linda, ni minns säkert att jag bloggat om detta tidigare. Jag gjorde ett försök att hämta ut dessa i Tisdags, men då var det stängt. Promenerade i sällskap med Vicktoria från Kampenhof. Hon åkte med mig till jobbet på morgonen eftersom hon skulle ha kurs i stadshuset på förmiddagen (9-12) samt medicinsk delegatiOnsdagutbildning på Strömstadsvägen på eftermiddagen. Hur som helst så kom vi upp till polisstationen och fick satt oss ner och vänta på vår tur, och som ni vet så finns det roligare saker att göra än att sitta och vänta så det blev till att iaktta folket där inne. In kommer det en man i orange arbetsställ med ett stort blåtands-headset vid örat. Man får intrycket av att kan vara någon typ av förman eller liknade. Han kompletterar headsetet med en professionellt distanserad blick, vilken tvivelsutan är till för att visa att han är så pass viktig att han inte har tid med att vara kontaktbar för vanligt folk. Det är typ bara pateTisdagkt. Utöver blåtands-mannen så fanns där också en man i svart kostym med vit skjorta och matchande svarta skor i läder. Denna typ av utstyrsel fyller i stort sett samma funktion som blåtands-headsetet, d.v.s. att ge utryck för hur viktig bäraren av kostymen är. Självklart matchades kläderna av väl avvägt vaggande och spatserande med händerna knäppta i bästa kOnsdagtapel-manér bakom ryggen. Vaggandet är en tydlig signal på rastlöshet och kommer sig högst sannolikt av att han troligtvis upplever att han har viktigare saker att företa sig än att spendera sin dyrbara tid med sin underklädda fru och barnen vid passdisken. Allvarligt talat, hur ofta behöver man klä upp sig till vardags som om man skulle gå på begravning eller som om man vore en hemlig agent från den britTisdagka underrättelsetjänsten (Bond, my name is James Bond!)?

Finns det något som är mer störande än att prata med någon som har ett headset i örat och helt plötsligt mitt i pågående mening kan få en tom blick för att sekunden senare utan förvarning svara på ett samtal som man aldrig hört eftersom de har mobilen på vibratorläge och därpå vänder en ryggen och börjar gå iväg. Jag har råkat ut för detta ett par gånger och det är respektlöst när det händer.

Idag har varit en sådan där arbetsdag som jag dels har fått en del gjort men även plågats av att jag inte hinner med allt jag borde. Jag planerar att börja tidigt imorgon för att få jobba undan rejält, vi får se hur det går, om man kommer sig upp i rätt tid för det. Men en sak var riktigt rolig i dag, under vår APT så blev jag omnämnd och applåderad för min insats i friskvården under maj månad. Jag var den som hade varit mest aktiv av alla på min avdelning, samt det blev officiellt känt att jag lyckats gå ner 10 kg under 6 veckor. Man bockar och bugar, det värmer!

Ikväll skall jag ta mig en promenad i vanlig ordning, annars är det till att kvarta in tidigt.

 

Tisdag 7 juni 2011

Jag sitter och funderar på ett gammalt ordspråk och det lyder som följer:

”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.”

Anledningen till att jag sitter och reflekterar över detta ordspråk är att jag i min girighet att kunna ”justera upp” mina promenadlistor trodde jag skulle kunna lägga till 300 meter till 4,3-km-turen men det visade sig att jag räknat 500 meter för mycket på 3,7-km-turen, så istället för 300+ blev det 200- på 4,3-km-turen samt 500- på det som nu skall vara 3,2 km. Detta slog även på helgens beräknade turer på 16,5 km som i realiteten visade sig vara 15,8 km, det är marginaleffekter, men som vi alla vet så är det nesligt när man ”marginal-beskattas”.

Hur som helst är det bra man upptäcker felen, för rätt skall vara rätt, även om det inte är roligt… 🙁 Det finns hur som helst en vinnar-tur i repertoaren och det är 7-km-turen som kunde justeras upp med 800 meter (!), så det kommer bli mera tur med denna tur… 😀 Och eftersom jag är en tur-gubbe så väljer jag den tur som ger mest tur… ;)…

Det finns ett annat ordspråk som kommer till mig en dag som denna och det är följande:

”Det man inte har i huvudet, får man ha i benen.”

Anledningen till detta ordspråk var att jag hade hunnit hela vägen in till stan i morse och skulle till att parkera tio över sex när jag upptäckte att nyckelkortet var hemma, istället för att stå och vänta i tre kvart på att det skulle dyka upp någon vänlig själ så hämtade jag kortet hemma, behöver ju ha det för att stämpla också… Ska man se något positivt i det så fick jag roa mig med att låta ”Aeron” sträcka ut lite extra… 😉

Som grädde på moset och som pricken på i, skulle jag hämta ID-handlingarna för Linda och Vicktoria på polisstation efter jobbet vilket visade sig ”vara lika lång väg tillbaka” då det givetvis inte var Tisdagar, utan måndagar och Onsdagar som de har extraöppet efter kl tre, så det blev inte av det heller.

Det finns ytterligare en aspekt på dagens elände och det är att det över lag gör sig bra som underlag till blogginlägg, det är tacksamma ämnen att göra utlägg kring. Ibland är livet som en fiskestund med knott en sommarafton. Efter att knotten ätit  en halvtimme så slutar det med att man springer blindgalen in i skogen och snubblar på trädrötter och drar tårna i en sten man inte visste fanns där, snart har man glömt knotten då man är mörbultad från den gagnlösa flykten från plågoandarna… 😀

Jag ställer in siktet på morgondagen, det är alltid lika gott när man får lägga dagar som denna till arkivet samt sätta hoppet till att nästa dag i alla fall inte kommer se exakt likadan ut… Ni får de så gôtt så hörs vi på nytt.

Torsdag 2 juni 2011

Idag vaknade jag strax efter nio, så jag har i alla fall inte sovit över tiden. Vaknade dessvärre med antydan till begynnande förkylning, så vi får se hur det blir med den långa turen. Frugan har precis åkt till jobbet och Marie med barn följde med henne. Marie skall till min brorsdotter Marie i Mellerud (ja, töserna heter likadant och är födda samma år… 😉 ) och tar bussen från Munkedal, så nu är det lugnt och skönt hemma, det blir lite extra liv i luckan när det är fler av den yngre sorten i farten. Det märks att man hunnit vänja sig vid äldre åldrar, någon gång skall man väl få lov att skörda frukten av att man valde börja föräldrakarriären tidigt. Har tänkt mig ut på en 4 eller 7 km-tur om en liten stund, vi får se hur det är med flåset i och med förkylningen. Det känns bättre nu än när jag vaknade så det finns en chans att det går bra.

Jag har suttit och kollat på om man kan styla upp en del inlägg med kolumner, ungefär som en tidningsartikel. Tanken var att texten i så fall automaTisdagkt skulle flyta över i nästa kolumn. Det fanns en lösning som begagnar sig av CSS3. Problemet med denna är dessvärre att den inte fungerar i Internet Explorer, och då faller det eftersom flertalet använder sig av denna browser. Det går att lösa med manuell handpåläggning och det är inte så farligt eftersom det ändå är fast bredd på bloggytan.

Jag vill påminna om omröstningen i föregående inlägg, missa inte chansen att påverka… :d

Lördag 28 maj 2011

Ytterligare en arbetsvecka till ända, det är tur att det tar slut på dem…

Igår när jag var ut och tog min vanliga promenad på lunchen så fann jag en pinne formad som en käpp. Det var precis i början av promenaden så jag reste upp käppen mot ett staket och fortsatte promenaden och tog med mig den på tillbakavägen. Det är som en påminnelse om vad som komma skall (och då tänker jag givetvis på inlägget om 40+). Man kan ha den att stödja sig på, och när man blir frustrerad att slå med.. 😉 Hur som helst så var den oemotståndlig och fick följa med tillbaka.

Idag vaknade jag till första gången nio minuter över fyra på morgonen och jag är riktigt ärlig när jag säger att jag inte kände för att stanna uppe. Jag uträttade det jag vaknat för (ni klurar nog säkert ut vad… 😉 ) och gick sedan och la mig på nytt. Blev sedan väckt halv elva, känns mer som en tid att gå upp som på en lördag (även om man önskat man vaknat en timma tidigare). Vi åt frukost med kakao och smörgås.

Nu skall jag in och duscha och göra mig i ordning. Vi får besök om en stund och senare i kväll skall jag och frugan ner och se Petras dotter Sandra uppträda i aulan på Östrabo.

Jag uppdaterar bloggen med de senaste promenaderna efter helgen då jag har de uppskrivna på en lapp på jobbet.

Tillägg: Vi åkte hemifrån vid fem. Tog vägen om OBS! och handlade en blombukett som Sandra skulle får efter uppträdandet, samt fick växlat till oss växelpengar för parkering. Klockan var fem över sex när vi var framme vid Östrabo, men det var tjockt med parkering så jag lämnade av Christina och Vicktoria och åkte vidare och parkerade vid Agneberg (det visade sig att det var graTisdag parkering, det är ju klart för det är ju helg). Promenerade mellan Agneberg och Östrabo (mätte precis upp sträckan på eniro och det var ungefär 700 meter). Föreställningen höll på mellan halv sju och ungefär halv nio med paus mellan halv åtta och åtta. Efter en promenad i hällregn (vilken troligtvis endast uppskattades av mig själv, och definitivt inte av frugan, detta trots att jag förklarade att det gör henne gott… 😉 ) åkte vi från Agnebergsparkeringen ungefär tio i nio och hämtade upp Linda och Rasmus på vägen hem vid Saltkällan kvart över nio.

Vi var hemma tio i tio och fick besök av Ole-Johan och Maria. Satt sedan och tittade på ”Transporter”, ”Transporter 2” samt ”Transporter 3” (köpte dessa i BluRay på OBS!, det börjar komma ut en del titlar i BluRay till överkomligt pris så just nu har jag börjat köpa BluRay istället för DVD)(Transporter handlar om en pensionerad miltär som kör hottad tysk muskelbil, BMW och Audi, och transporterar gods för hugade spekulanter. Mr Transporter eller Frank Martin, är omänskligt lugn och man VET att det är kört för de andra när man hör honom säga; ”You don’t want to do that!”. Transporter är troligtvis huvudsakligen för pojkar då det är hårdhamrad action rakt igenom. Man sitter och myser och stundtals får han Mr Bond att framstå som en mes. Slagsmåls-scenerna är rena poesin och man får en känsla av Deja Vu, har ju sett det tidigare… i Matrix! Har ni inte sett dem tidigare så rekommenderas de varmt, humorn är uppfriskande och syrlig och han kör sina muskelåk med fulländad precision). Det blev sent (kvart i tre… ;)) så vi fick avbryta 40 minuter in i den sista filmen. Nu idag (när jag skriver detta tillägg) vaknade jag tjugo över elva.


Tillägg Hälsa: I samband med dagens promenad på 12,4 km på 3 timmar så passade jag på att väga mig, och jag är stolt över att kunna förkunna att jag passerat 10 kg med en hel hektos marginal sedan jag påbörjade promenaderna i början av april. Skall tilläggas att jag inte märkte någon skillnad på vikten de första två veckorna så jag har gått ner 10 kg på 6 veckor.

Måndag 23 maj 2011

Det har nu gått en vecka sedan jag senast var in och skrev på bloggen. Det har varit en arbetsam vecka fylld med frustration över allt man vill få gjort men känner att man inte hinner med (och då avser jag föregående och inte innevarande vecka, eftersom denna fortfarande är ett oskrivet kapitel). Jag kan se en mental bild av mig själv som en clown som står och jongulerar med flera bollar i luften samtidigt som andra clowner kastar in nya bollar utan att se till att jag är beredd eller ens hunnit ta emot de tidigare bollarna, resultatet i slutänden är att man tappar alla bollarna och får börja om. Faktum är att man tappar bollarna alltmer frekvent och ibland är det till och med svårt att hålla en boll i luften då man förväntar sig nya hela tiden…

Helgen innan jag skrev förra inlägget roade vi oss med att titta på de tre första filmerna i triologin ”Pirates of the Caribbean” på BluRay. ”Svarta Pärlans Förbannelse”, ”Död Mans Kista” och ”Vid Världens Ände”. Huvudrollen ”Kapten Jack Sparrow” spelas av Johnny Depp och han är som klippt och skuren för rollen (eller kan det vara tvärtom?) och det är tack vare Depp som filmerna får sin prägel. (Jag tänker inte gå in på detaljer, det är poänglöst och för den intresserade så finns det ett Internet där ute redan till brädden fullt med sådant… ;)) Hur som helst så var själva grejjen att se filmerna i BluRay och få lite utbyte av 50-tummarn. Vi har även sett den den första delen av den sista Harry Potter-filmen ”Dödsrelikerna” (även denna i BluRay). Detta var en något annorlunda Harry Potter, inte riktigt lik de tidigare, historien närmar sig nu sitt slutskede med den slutliga uppgörelsen och ”Dödsrelikerna” har en mörk och dyster underton. Filmen var sevärd, men den som väntar sig en vanlig Potter blir besviken.

Onsdagen var jag och frugan på utvecklingssamtal för Johanna och detta var allt annat än trevligt. Jag uppskattar inte tonen de höll och det är så att jag funderar över att göra en formell skrivelse. Fokus var på Johannas oförmåga att simma 200 meter (detta beror av hon känner rädsla och skräck för vatten) och lärarens kommentar fick mig att gå i taket… ”om du inte är stel som en pinne så skall du se att du kan simma 200 meter”. Jag var arg resten av kvällen och var tvungen att ge mig ut på promenad senare på kvällen bara för att varva ner.

Har gjort nya teman till Lindas och Vicktorias bloggar under veckan som gick.

I lördags kom pappa över med åkgräsklipparen och det slutade med att jag klippte gräsmattan… 😉 Bra att far min kommer och aktiverar mig och ser till att jag tar lite ansvar. Från klockan två grillade vi tillsammans med Ole-Johan och Maria och det blev en hel del som hamnade på den nyinköpta klotgrillen på 18 tum (199 kr) från Jula.

Måndag 16 maj 2011

Klockan är sex minuter över halv sex och jag försöker att vakna till innan jag skall ge mig av till jobbet. Börjar med det utlovade utlägget kring ”Livet efter 40+”, så vi börjar med bilden…

 

Livet efter 40 - Andra halvlek Med glimten i ögat, distans till sig själv och en god portion cynism skulle man kunna betrakta livet som i bilden. Jag har valt att kalla bilden för andra halvlek och det är mig själv jag har ritat in i toppen av backen, precis 40 år fyllda. Nu kliver vi sålunda över krönet och påbörjar resan nerför. Det gäller att trampa försiktigt så vi inte snubblar och tumlar nerför backen okontrollerat då det i änden av denna är den definitiva muren. Nu har flertalet sagt att man inte känner sig lika gammal som sin fysiska ålder utan att man mentalt stannar vid en yngre ålder, detta har jag valt att illustrera med en tunnel genom kullen. Ytterligare någon sa att det då inte alls bär utför utan att det snarare planar ut för att hålla en mer jämn nivå, självklart måste denna resa i så fall sluta vid den berömda ättestupan, i bilden illustrerad med en ramp, samma ramp måste även finnas vid utgången av den mentala åldern.

Som ni kan se så finns det vindsnurror med i illustrationen och de i sig har inget med bilden i sig att göra utan är betingade av mina nuvarande promenader och kändes trevligt att ha med.

Skall vi vara allvarliga så är detta inte min bild av livet över huvud taget. För mig är livet mer en väg som till synes ändlöst sträcker sig mot horisonten med både nerförsbackar och uppförsbackar. Utmed denna väg finns det mycket och se, både natt och dag, solsken och regn osv. Jag föreställer mig inte en mur i slutet utan snarare en bro.

Det har varit lite tunnare med promenader de senaste dagarna, i fredags gick jag ~1,5 km (30 minuter) på lunch. Jag hade problem värkande muskler och har haft detta hela helgen så det blev inga av de planerade långpromenaderna. Lördag gick jag den vanliga slingan på 3,7 km (1 tim) på förmiddagen följt av en tur på 3 km (50 min) på kvällen. Igår var det slingan på 3,7 km (1 tim) på eftermiddagen, eftersom jag sov fram till strax efter tolv.

I lördags var vi in och gratulerade barn-barnet Julia. Vi köpte en docka och ett hink-set inne på Biltema. Dottern Marie bjöd på smörgåstårta, jordgubbstårta, bullar och kakor. Senare på lördagskvällen fick vi besök av Ole-Johan och Maria, vi såg på Melodifestivalen tillsammans. Jag hade lovat mig själv från tidigare år att jag inte skall spilla tid på denna typ av kommersiellt (och för den delen inte så lite poliTisdagkt) jippo, men vad gör man inte för andra… 😉 Det är intressant att se vad som hänt med teknik (skärmar och ljusspel) och de flesta bidragen var helt okej, men jag skjuter en och annan ”packning” när ”nykomlingarna” börjar kompisrösta (vilket vi i och för sig gör en del inom den Nordiska Aliansen, men dock inte fullt så tydligt).

Torsdag 12 maj 2011

Tisdag: Idag började jag jobba vid 7. Promenerade på lunchen upp till Kasen och sedan tillbaka på skogsvägen (~2 km, 30 min). Slutade tio över fyra då jag åkte direkt hem. När jag kom hem bokade jag in två platser till Thor på Saga-biografen, Uddevalla. Nyttjade biobiljetterna jag hade fått tidigare i julklapp av arbetsgivaren. På kvällen gick jag ut (i sällskap med Vicktoria) och kvällen till ära tog vi en ny väg. Hade lite filosofiska funderingar över det egentliga ursprunget till Nordisk, Grekisk och Romersk mytologi. Då dessa på något sätt grundar sig i olika typer av familjer så var funderingen att dessa från början varit släktkrönikor för de vilka innehaft makten. Dessa har med tiden förvandlats till mytologiska berättelser vilka i sig blivit ett redskap för att tygla den okunninga skaran av undersåtar.

Promenad den 10 maj 2011 på 9,16 km, 2,5 timmar.
2011-05-12_1930

Onsdag: Bemärkelsedagen. Idag vaknade jag runt fyra, låg och drog mig fram till fem i halv fem. Lämnade Jonathan på dagis klockan sex, frugan körde in till stan, vi samåkte eftersom vi skulle på bion senare på kvällen och tänkte vi skulle slippa dra på två bilar. Klev av vid busshållsplatsen uppe vid kurverödsleden ungefär tjugo i sju och promenerade ner till jobbet, en kort promenad på 890 meter och 12 minuter. I samband med förmiddagskaffet fick vi tårta och jag och kollegan (som också fyllde 40 fast på Tisdagen) blev grattulerade. På lunch tog jag en promenad över Kasen, kom ut i höjd med skogslyckan, följde Kurverödsleden upp och gick in på Varvsvägen. Totalt 3,62 km och 46 min.

Promenad på lunch den 11 maj 2011 på 3,62 km, 46 min.
2011-05-11_1209

Omdöme

Omdöme jag fick på jobbet…

Frugan kom förbi jobbet runt halv fyra efter att hon hade slutat på sitt jobb. Hon fick lite tårta av det som blivit över från förmiddagen. Kvart i fyra gav vi oss iväg ner till Thai-köket mitt emot badhuset och åt innan bion. Parkerade sedan bilen på stora parkeringen vid museet nere vid Kampenhof och promenerade sedan upp längs kungsgatan. Klockan var kvart över fem när vi var uppe vid torget så vi tog oss en promenad längs ån. Halv sex öppnade biografen och jag kvitterade ut biljetterna. Vi satt ner och väntade i tjugo minuter innan vi blev insläppta.

  * * * S P O O L E R V A R N I N G * * *
Thor (3D) handlar om den krigiske, oansvariga och impulsive sonen till allfadern Oden. Thors kännetecken är hans hammare vilken han villigt och med förödande kraft svingar mot sina motståndare. Filmen börjar med en grupp forskare vilka undersöker atmosfäriska fenomen och som i samband med detta kommer i ”kontakt” med Thor, då de kör på honom med bilen när han kommer tumlandes ur en storm. Thor har blivit utkastad från Asagård då han oansvarigt äventyrat en tusenårig vapenvila mellan Asagård och ett annat rike. Filmen beskriver Thors resa mot större ansvarstagande. Jag gillar de storslagna vyerna över Asagård och effekterna känns trovärdiga. Vidare är handlingen balanserad och sammanhängande och det gäller alla aspekter av filmen, denna typ av film är lätt att den blir uppblåst och löjlig för att de tar i för mycket. Oden spelas av ”Anthony Hopkins” som gör denna rollen bra. Skådespelaren som gör Thors roll ”Chris Hemsworth” är ny för mig men växer bra in i rollen, klart godkänd prestation. Filmen var i 3D och när det gäller detta format så var det nytt för mig. Till att börja med så kändes det som att titta på kulisser lagda i lager, men denna känsla försvann så småningom. Jag upplevde 3D-effekterna stundtals jobbiga för ögat och mest förvirrande var det när man skiftade fokus mellan filmen i sig och texterna, annars gav det en extra dimension (vilket ju måste vara tanken då det är 3D… ;)) men jag hade inte varit besviken ifall jag tvingats se filmen i 2D.
* * * S P O O L E R V A R N I N G * * *

Thor får 5 av 5 morötter.

 

 

Torsdag: Jobbat mellan sju och fyra. En timmas promenad på 4 km, varvsvägen upp ner längs kurverödsleden, runt och under viadukten innan Mona-Lisas och sedan utmed hamnvägen förbi Kynningsryd och Matsäljarna, sedan upp trapporna bakom stadshuset. Efter jobbet mötte jag upp frugan vid Maxi där vi handlade mat, var sedan hemma halv sex. Var lite trött och vilade en halvtimme mellan halv sju och sju då vi åt middag. Efter middagen kände jag mig manad att ta en långpromenad och tog samma promenad som i Tisdags kväll, fast denna gången tog jag den ensam och avverkade hela sträckan på en timma och femtiosex minuter.

Jag hade tänkt att infoga en bild över över livet vid 40 men jag spar detta till nästa inlägg på grund av klockan har blivit mycket och så saknar jag den nödvändiga insperationen då denna kräver lite mer för att ge det lilla extra, och just nu är jag inte som piggast (kan det vara åldern tro… ;)).

Tisdag 3 maj 2011

Igår var jag iväg på utvecklingssamtal för Vicktoria. Jag skulle vara på Östrabo 1 kvart i tolv så jag åkte från jobbet tjugo över elva, och parkerade bilen nere på Kampenhof. Anledningen till att jag inte ställde mig uppe vid skolan var tudelad, första anledningen var att jag inte hade några lösa mynt till parkering. Jag har aldrig kontanter nu för tiden, och om jag mot förmodan skulle ha sådana så skulle det vara sedlar och inte mynt. Andra anledningen var att jag passade på att få mig promenaden jag annars skulle ha gott miste om. Jag fick kramp i skenbensmusklerna på vägen upp till Östrabo, så promenaden tog fem minuter mer än tänkt (jag var framme tio i tolv), men det var ingen fara. Utvecklingssamtalet var givande i vanlig ordning som alltid när det gäller Vicktoria så är hon uppskattad av lärarna och de öser lovord över henne. Vi kom att prata om skillnaden mellan att vara läkare och att vara undersköterska/sjuksköterska, och jag jämförde det med min egen situation där jag upplever att jag fjärmas från brukarna när jag är kontorsplacerad vilket läraren tyckte var en bra reflektion (tur att pappa kan få godkänt ibland… 😉 ).

Efter samtalet promenerade jag tillbaka ner till Kampenhof och tog bilen till jobbet. Promenaden var ungefär 1,3 km enkelväg, så det blev 2,6 km och 40 minuter.

Idag började jag tidigare, i ett desperat försök attt komma ifatt, men det hjälper föga just nu. Har haft en typisk ”alla stör mig i mitt arbete”-dag, fruktansvärt frustrerande. På morgonen snöade det, inte för att jag fick uppleva det, men det var det första jag fick höra av Vicktoria och kollegerna, som tur är var det inget som la sig för då hade man ju blivit deprimerad. På lunchen tog jag en kortare promenad på 1,5 km och 20 minuter tillsammans med Pasi, trevligt med sällskap. Efter lunchen så var det mega-maraton i frustration och mentalt utpumpad gav jag upp några minuter i fyra.

Väl hemma satt jag och uppdaterade bloggen med foto, tänkte detta skulle göra den lite mer personlig. Efter detta tog jag mig en promenad på dryga timman i sällskap med Vicktoria och Jonathan.


[poll id=”11″]
[poll id=”10″]

Lördag 23 april 2011

Igår gick jag upp klockan fem. Tanken var att jag skulle ge mig ut på samma långpromenad som torsdagen efter jobbet, men det var för kallt och motivationen för låg, så det slutade med att vi tog en kortare tur på 2 km. Var ute en halvtimme, när vi kom hem gick vi och la oss igen. Man kan inte vara på topp alla dagar… 😉 Sov fram till tio, varpå jag mornade mig igen. Runt klockan ett gav vi oss av in till Maxi och handlade till påskmiddagen, var hemma klockan fem. Lagade till två hela kycklingar, och under tiden dessa låg och marinerade sig med min hemgjorda marinad (soya, chilisås, grillkrydda med honungssmak (Santa Maria) och chili) var jag ut en kortare sväng till. Efter promenaden la jag kycklingarna i stekpåse och satte in dem i ugnen under tiden som vi kollade på en film. Filmen ifråga var ”Race to Witch Mountain” (BluRay, Disney) och den handlar om en taxiförare som får in två ungdomar i taxin vilka visar sig vara utomgjordingar. Filmen var lite trög till att börja med men kom igång och var riktigt bra. Efter filmen gjorde jag klart kycklingen och vi tog med oss var sin tallrik och satte oss framför ytterligare en film, ”The Stoning of Soraya M” denna handlade om en iransk kvinna som orättfärdigt anklagas av sin man för otrohet och döms till döden genom stening. Filmen var magstark men sevärd (även om man troligtvis inte väljer att se den igen just på grund av att den var en aningen svårsmält) och definitivt tänkvärd.

Idag sov jag fram till fem i sex, vaknade abrupt ur en dröm av ett ganska makabert budskap i den samma. Sällan man vaknar och direkt sätter sig ur sängen. Jag tänker inte gå in på detaljer men kan i alla fall säga så pass att jag är tacksam över att det var en dröm. Satt en timma vid datorn, gick sedan in i duschen. Kvart över åtta gick jag, Vicktoria och Linda ut på en L-Å-N-G promenad, liknade den vi gjorde i torsdag med skillnaden att vi nu valde att ta vägen tillbaka över Nordfjället vilket i slutänden resulterade i en sex-timmarspromenad och 17 km. Har fått solbränna av dagens promenad och det är ju välkommet, men även träningsvärk… 😉 Vill man vara fin så får man lida pin. Det börjar bli roligt för nu märker man att det gör nytta med promenaderna.  Anledningen till att promenaden tog sex timmar var att mina vadmuskler inte ville vara med de första 90 minutrarna av utflykten vilket resulterade i pauser med 200 meters intervall (ibland kortare, ibland lite längre), men skam den som ger sig. Ger man upp idag blir det troligtvis inte enklare imorgon, och det är bättre att ta tjuren vid hornen.

När vi kom hem åkte jag upp till kiosken och köpte tobak och alvedon, och sedan var det dags för påskmiddag, och idag prövade vi på något nytt, nämligen lax. Det var gott. Efter middagen såg vi en film till, denna heter ”Pojken i den randiga pyjamasen” och handlar om en pojk i nazi-tysklands Berlin. Pojken tvingas lämna Berlin för att följa med sin familj till landet, då hans far blivit befordrad inom armen. Det visar sig att hans far övervakar ett koncentratiOnsdagläger, och pojken lär känna en judisk pojke i samma ålder (åtta år). I slutet tar sig pojken in i koncentratiOnsdaglägret för att hjälpa sin judiske vän finna sin far som har ”försvunnit”. Iklädd samma typ av fångdräkt som vännen blir han så föst till lägrets gaskammare där han mister livet. Filmen är minst sagt makaber (och definitivt en film till man troligtvis inte ser igen) men även denna tänkvärd. Vid sjutiden blev vi bjudna över till mor och far på påskkaffe, vi tog med oss en Carte Dor (Crema di Mascarpone). Vi var nästan två timmar, åkte sedan hem och såg ”The Proposal”, en härlig komedi med Sandra Bullock och Ryan Reynolds.

[nggallery id=3]

Nu (när klockan är tjugo över tolv in på söndagsnatten) skall jag sova, håll till godo med en läskande bild på glassen.

Fredag 25 mars 2011

Denna veckan blev inte vad man hade hoppats. Har varit hemma två dagar från jobbet, mår verkligen inget vidare. Jag har åkt på feber, hosta och frossbrytningar. I Onsdags jobbade jag trots att jag inte kände mig bra, men jag fick ge mig på kvällen och inse att jag inte skulle klara att jobba torsdagen (eller för den delen fredagen heller visade det sig). Igår vaknade jag runt kvart i tio, frugan var in till stan tillsammans med Vicktoria som hade ett prov hon ville ha gjort, trots att hon (dottern) egentligen inte heller mådde något vidare (det är ju nästan så man undrar var hon fått sin envishet från). De handlade på Maxi på vägen hem och hade köpt med sig två filmer vi satt och titta på under eftermiddagen, ”Mary Poopins” (Julie Andrews) och ”Alice i Underlandet” (Johnny Depp). Jag är alltid lika fascinerad av Johnny Depp och de högst varierande roller han spelar. Efter dessa filmerna kände jag mig inget vidare (klockan kan ha varit runt fyra, men skall jag vara ärlig så minns jag inte riktigt, och nej det berodde inte av filmerna utan av sjukdomstillståndet… ;)) och gick och la mig och sov mer eller mindre till idag då vi gick upp runt halv tio.

Söndag 20 mars 2011

Vi avslutade gårdagskvällen med de fyra första avsnitten i säsong 6 Stargate SG-1. Vid kvart i elva gav vi Jonathan alvedon innan vi gick och la oss då febern återkommit. Om jag minns rätt så hade han runt 39ºC. Vaknade igen klockan tre av att pojken var glödhet (39,5ºC) så jag gick upp med honom och han fick alvedon igen, sedan sov vi fram till kvart i nio. Febern hängde fortfarande kvar även om den var en grad mindre än under natten, och han har pendlat mellan 38 och 38,5 under hela dagen. Frugan gav sig av till jobbet ungefär en kvart över tolv, hon kommer hem runt klockan tio i kväll.

Värt att nämna om gårdagen är dotterns överaskning. Vicktoria hade burit in bägge pallarna med pellets under förmiddagen igår, man är bortskämd med duktiga barn.

Har varit upp en sväng till kiosken och köpt flytande och vanlig alvdon och nässprej. Har läst klart fjärde boken, ”Vargarna i Calla” och påbörjat femte boken ”Sången om Susannah” i Stephen Kings epos ”Det Mörka Tornet”. Jag kommer att skriva en resume när jag är klar.

Jag hoppas att vi får vara friska nu till helgen och att vi får lite mer av det sköna vädret vi hade denna helgen, jag börjar verkligen längta ut nu. Jag vill ha vår, sol och värme, jag ser fram emot och kunna sitta på trappen med en kopp kaffe utan att behöva huttra med solen spelandes över ögonlocken. För mig kommer det vara som ljuv musik när jag kan dra ner shunten till noll och frosten är ett minne blott.


Tillägg: Det är nu tidig morgon dagen efter. Jonathan hade 38,8ºC strax innan vi la oss igår kväll vid elva. Nu när jag tog tempen på honom på morgonen (klockan fem) visade denna 36,8ºC. Det verkar som att febern givit med sig.

Onsdag 16 mars 2011

Min tanke (om det nu finns en sådan) med detta inlägg är att jag varit allvarlig tillräckligt länge och att det nu åter igen är dags för lite galenskaper eller genialitet (säger de då inte att gränsen mellan galenskap och genialitet är hårfin, bedöm själva), hur som helst hoppas jag att jag kan få er dra på smilbanden…

Då var det åter igen dags för ytterligare betraktelse med glimten i ögat. Jag tänkte jag skulle berika er tillvaro med insiktsfull (och förhoppningsvis värdefull) kunskap (eller är det visdom) kring ett par av livets aspekter. Jag har försökt att analysera förhållandet mellan olika former av motivation gentemot arbetsdagens fortskridande. Jag har kommit till slutsatsen att arbetsmotivation, livsmotivation samt motivation att gå hem förhåller sig mot förlupen arbetstid i enlighet med diagrammet nedan. Diagrammet grundar sig på empirisk data samlad under längre tid. Jag kan tänka mig att ni funderat mången gång över hur det egentligen hänger ihop, och nu har ni tur, för jag har svaret… 😉

Vi börjar med diagrammet…

Som ni ser så börjar arbetsmotivationen på topp i början av arbetsdagen i gott sällskap med livsmotivationen (jag vet att det är dåligt val av ord för att egentligen beskriva tillståndet av välbefinnande, jag hoppas verkligen att ni missförstår mig rätt… ;)) varpå den (arbetsrelaterade motivationen alltså) stadigt sjunker för att mot arbetsdagens slut närma sig noll (eller så nära vi nu kan komma). Livsmotivationen (jag ber åter igen om ursäkt för det dåliga valet av ord) sjunker snabbare för att runt halva dagen (runt lunch) tangera noll för att därefter åter igen stiga (detta kan synas märkligt men är när man betänker det inte så kOnsdagtigt då man åter igen ser ljuset i slutet av tunneln och hoppet nu stärks av förvissningen om att man snart skall få lov att gå hem…) för att återfå normal nivå vid arbetsdagens slut. Vidare kan vi i diagrammet ovan konstatera att önskan att gå hem finns redan vid arbetsdagens början samt att denna tilltar allt eftersom arbetsdagen förflyter. Betydelsen av det sista skulle kunna vara föremål för en djupare existentiell diskussion vilken i sig tvivelsutan skulle kunna sysselsätta flertalet av vår samtids lärde (vilka förvisso torde vara släkt med de vid flertalet tillfällen tidigare nämnda grekerna) men vi avstår från att utforska dessa aspekter utförligare för tillfället (dels för att vi inte har de nämnda lärde närvarande men även för att denna diskussion, då den är av existentiell natur, troligtvis skulle kunna bli både långrandig och högtravande men även förlora sig i trivialiteter).

Nu skall jag se Stargate för att stärka mig inför morgondagen.

Tillägg, uppdaterat diagram: (klicka för större bild)

 

Ni känner igen kurvorna från diagrammet ovan. Den gula linjen beskriver den mentala energin under arbetsdagen, som förväntat är denna som högst vid arbetsdagens början för att nå noll samtidigt  med den (i detta diagram) mentala motivationen (ovan benämnt livsmotivation) för att under en viss tid befinna sig på en negativ nivå. Det skede under vilken den mentala energin avtar kallas för ”degenerativ motivationsfas”. Det intervall där den mentala energinivån befinner sig under nollan kallas för ”kristisk motivationsfas” vilken sedan övergår till ”regenerativ motivationsfas” under vilken den mentala energinivån återhämtar sig. Värt att notera är att energinivån ej hinner återställas till samma nivå som vid arbetsdagens början. Detta är fullkomligt logiskt, det är ju detta vi har fritid till.

Tisdag 15 mars 2011

Det händer ibland att man funderar över vad man skulle vilja göra och igår på vägen hem satt jag och diskuterade vad för resa jag skulle vilja göra ifall möjligheten gavs. Jag är inte den personligheten som lockas av charterresa till de vanliga dussinmålen, jag skulle vilja göra något som ger lite mer.

I höstas satt jag och tittade på National Geographic och då såg jag några program ur en serie som handlade om mat från olika delar om världen, värden för programmet reste runt och prövade på maträtter och utforskade de olika kulturerna i anknytning till de platser han besökte. Det var intressant att titta på och väckte en liten glimt av ”det skulle jag vilja pröva på” hos mig, men det var inte det som var ”på tapeten” igår utan en fundering på hur det skulle vara att resa med bil igenom USA från kust till kust. Skulle i så fall landa med flyg på västkusten, hyra bil och resa till Östkusten. På vägen skulle jag stanna till vid intressanta attraktioner samt pausa resandet vid några större hotell någon vecka innan jag fortsatte, där emellan övernattningar vid motell. En sådan resa skulle nog lugnt ta två månader i anspråk och hade definitivt varit ett minne för livet. Självklart skulle man ha bloggat… Man kan ju alltid drömma…

Lördag 12 mars 2011

Sitter ner och funderar över vad jag skall skriva i bloggen idag. Det händer inte så mycket under veckorna förutom arbete, läsa bok och titta på TV-serier.

Igår gick jag tidigt från jobbet, stämplade ut elva minuter över elva. På vägen hem handlade jag på Maxi, köpte bland annat råvaror för tai-gryta. Jag var hemma kvart-tjugo över tolv. Jag valde att göra detta eftersom jag börjar få för mycket timmar i flex-banken samt att jag känner jag behöver vilan. Hemgången blev inte precis vad jag hade tänkt mig då det börja ramla in nya ärenden halvtimmen innan jag gick, och jag har problem med detta då jag vill ha det tomt i inkorgen när jag går hem tidigt. Jag stressade upp mig över detta, vilket i och för sig är helt onödigt då det hela tiden tillkommer nytt, och det tog flera timmar innan jag mentalt hade lagt jobbet bakom mig.

Väl hemma gick jag och la mig ner i sängen med femte boken “Vargarna i Calla” i Stephen Kings “Det Mörka Tornet”. Jag har hunnit halvvägs igenom denna. Låg och läste fram till klockan tre då jag ställde mig och började laga till tai-grytan, idag gjorde jag den på strimlad fläsk-snitsel. Tai-grytan blev inte exakt som jag ville ha den, det var inte riktigt samma sting som tidigare, antar att jag inte riktigt var i rätt stämning. Missuppfatta mig rätt, den var okej när man väl kompletterade med chilisås och soja, men saknade ändå det rätta stinget.

Efter tai-grytan satte vi oss ner och tittade igenom ett antal avsnitt i Stargate SG-1, vi är inne på säsong 5 vilket är halvvägs igenom.

Idag vaknade jag tjugo i elva, jag tänkte att jag skulle dragit mig lite till men det förstörde jag genom att titta på klockan. Har hunnit ta mig kaffe, lägga in tvätt och nu sitter jag och skriver på detta inlägget. Vid femtiden skall vi upp till bygdegården och fira min mor som fyller 60. Nu skall jag hoppa in i duschen, skall upp och handla tobak innan kvällens festligheter. Vi får se ifall jag får för mig att komplettera med mer senare ikväll, om inte så hörs vi senare.


Det var 60-årskalas för mamma i bygdegården i Hedekas. Vi var där mellan klockan fem och kvart över åtta. De bjöd på fisksoppa och sedan tårta. Även om det inte är vad man skulle förvänta sig så tyckte jag det var gott. Träffade morfar som hade legat på Näl i fjorton dagar, han hade kommit hem på fredag kväll. Han var okej men såg sliten ut.

Måndag 7 mars 2011



Ibland så behöver man ta sig en paus, även när det gäller bloggen. Skall jag vara ärlig så har jag inte haft något direkt uppslag och då ger det inget större, varken för mig eller er.

Idag var pojken på besök hos pappa på jobbet. Mamma hade ett ärende in till staden och grabben har haft en släng av förkylningsastman de sista dagarna så mamma ville inte lämna honom på dagis utifrån att hostan skulle sätta in och dagis skulle ringa mitt upp i ärendet (i vilket fall det troligtvis hade varit pappa som fått åka iväg). Så det blev som det blev (vilket ju i och för sig alltid är fallet, att det blir som det blir alltså…) och grabben fick spendera en och en halv timma hos farsan. Det var till att spela spiderman, bilar och robotar på pappas MAC på jobbet. Vi började med att skapa en inloggning och ta ett kort på grabben (man måste ju ha en sådan där avatar på inloggningen…) och sedan fick han sitta med hörlurar under tiden som farsan försökte göra sitt jobb, och det gick fakTisdagkt ganska bra (även om man fick hysha honom ett par gånger, för de har ju inte förstånd på volym, i synnerhet inte när de har hörlurar). Det var intressant att se hur lätt de (den unga generationen) anpassar sig och lär sig nya saker. Det är en s.k. Magic Mouse på Mac:en (en sådan däringa slät sak utan knappar som känner av var man placerat fingret och hur man drar det över ytan) och han skrollade genom spelsidan med musen som om han inte gjort annat (trots att det inte sitter något skrollhjul på den så klurade han intuitivt ut att man skulle svepa längs musen för att skrolla, och då fyller han inte ”prins”* (fem år) förren om en månad). Sedan delade grabben lunch med pappa (ja, jag klarar mig, även fast jag inte fick hela lunchen, har ju lite reserver att ta av…), det blev spaggeti och köttfärssås (inte lyckat med vit t-shirt). Så kom mamma tillbaka och grabben hängde med henne hem igen.

Tio i tre slutade jag jobbet och åkte i sällskap med dottern (Vicktoria) förbi kvarnen i Munkedal och beställde två pall pellets som de kör hem. Det blev lite dyrare per pall då man måste beställa fyra pall för att få det fraktfritt, men det hjälps inte då vintern inte riktigt släppt greppet ännu (men snart så…). Väl hemma delade vi (jag och nämnda dottern) på en halv grillad kyckling med potaTisdagsallad. Senare på kvällen var det dags för tre avsnitt Stargate SG-1. Vi avslutade säsong 4 och påbörjade säsong 5, och nu har de börjat flänga runt i rymdskepp.

 


NOT. * Fylla ”prins” är något han myntade i slutet av förra veckan. Ibland funderar man över vad de får allt ifrån 😉

Onsdag 2 mars 2011

Jag fick ett SMS vidarebefordrat av frugan från en av mina svågrar i måndags morgon. Det visade sig att min morfar hade behövt åka in akut till Näl i Söndags, läget hade varit kriTisdagkt med lunginflammation och hjärtsvikt. Som tur är så är han nu på bättringsvägen, men inte ännu fullt kry, fick jag veta igår när jag pratade med min mor. Det känns gott att man såg till att åka över och gratta honom i fredags, får se till att prioritera tätare besök, man vet aldrig hur länge man har sina nära…

Jag är fackligt ombud på jobbet och just nu står mitt fackförbund inför ett nationellt namnbyte. Av denna anledning hade de för ett tag sedan ute en förfrågan på hemsidan om namnförslag. Jag har lämnat två namn och om det skulle vara ett av mina förslag som blir det de väljer så kommer jag att få närvara vid festligheterna som skall gå av stapeln i Stockholm i augusti-september (har jag för mig att det var). Och om det nu skulle vara så att man behöver ställa sig i talarstolen så får man öppna anförandet med “Jag är ingen talare…” och efter en kvart av floskler så inleder man andra andningen med de bevingade orden “Även de gamla grekerna…”, jag får sätta mig ner och skriva ihop talet så det är klart när det behövs… Blinkar

Så här kan det gå ifall man är grälsjuk…

 

Inte skönsång, men ganska roligt…

 

En lite annorlunda Bamse, inte heller denna något musikalisk under…

 

Ni får ha det bäst!

Onsdag 23 februari 2011

Okej, detta har varit en dag för sig.

Denna dagens elände började igår kväll kvart i tolv när frugan kom upp och väckte mig förklarandes att jag endast skulle få ut 10600 kr  i lön, det är iaf minst 8000 kr under vad jag får en vanlig månad. Men detta är ingen vanlig månad då jag i början av denna månad begärde ut 19 sparade semesterdagar i kontanter, detta ordnade de samtidigt som de drog 5264 kr för mycket i skatt, så när jag då fick ut blygsamma 12370 kr vart jag mer än besviken och ett och annat hårt uttryck slank väl över tungan. Det visade sig att löneassistenten hade gjort avdrag för utbetalningen av semesterdagarna utan att lägga till övriga poster. Hur som helst, efter justering och omräkning, där löneassistenten fick hjälp av vår egen guru i dessa frågor, var resultatet att jag skulle ha 14949 kr extra, vilket skulle sättas in på mitt konto omgåendes. Behöver väl knappast påpeka att jag var aningen okoncentrerad under hela förmiddagen?

En översyn av våra bilförsäkringar gav oss en nettovinst på 900 kr/månad, ibland är det definitivt värt att vara om sig och kring sig.

Om ni tycker att bloggen ser lite tom ut så beror detta av att jag varit tvungen att starta om från början. Först var det en uppdatering som inte ville sig, sedan försökte jag en gång till, sedan kom det en ny version som inte ville sig den heller, och som grädde på moset så packa hela härligheten ihop med ett plågat kvidande som från en stucken gris i samband med att jag försökte mig på att uppdatera ett tillägg. Jag står nu inför den smärtsamma uppgiften att repopulera bloggen med hjälp av dumpar från den gamla databasen.

But rest asure, the carrots will return and once more bring the bright light of enlightenment too your otherwise grey and dull existence. Together we’ll rise from ignorance, and together we’ll boldly face whatever the future holds for us.

* * *

Nu har jag suttit och lagt in ett antal inlägg så nu börjar bloggen arta sig, men än är det inte klart.