Söndag 25 september 2011

Idag har jag tagit mig en längre promenad. Jag gick över nordfjället och sedan ut mot Hogane, ute vid stora vägen (den som går mellan Hedekas och Färgelanda) gick jag ner mot Hässlebräcka och vidare upp till Hedekas. Efter en kort visit inne i kiosken (där jag köpte mig en halvliters Coca Cola Light) fortsatte jag stora vägen ner mot Hällungstad. Promenaden var på 12,9 km och tog mig 2 timmar och 24 minuter att slutföra. Det är länge sedan jag tog mig en längre promenad, och det kändes gott, både i kroppen och mentalt att ha genomfört denna. Jag har funderat över vad det är som gjort att jag tappat motivationen, men jag har svårt att sätta fingret på något speciellt, eftersom det började redan under semestern. Huvudsaken är i alla fall att jag inte har haft några inaktiva dagar, ett avbrott misstänker jag skulle bli svårt att komma över och risken är överhängande att en dag utan promenad snart blir flera.

Promenad över Nordfjället-Hogane-Hedekas-Hällungstad

När jag kom hem så hade Vicktoria lagat till Korv Stroganoff med ris, det var riktigt gott (trots att hon hade använt sig av vitlök vilket mamma påpeka upprepade gånger och som pappa upprepade gången replikerade att det då visst inte gjorde något). På middagen var det sedan dags för äppelpaj med vaniljsås, denna avnjöts framför en film. Vi började titta på Skyline, som handlar om att utomjordingar attackerar jorden och de använder sig av ett starkt ljus för att “trollbinda” sina offer. Skyline var okej, men så mycket mer var det inte, handlingen var lite tunn och slutet en aning knepigt, specialeffekterna var däremot fullt okej. Vi hade hunnit se tio minuter av filmen när det ringde på dörren, det var min syster, Camilla, som kom besök tillsammans med Anders, Emma och Jacob. Vi bjöd på äppelpaj och kaffe. De stannade ungefär en timma varpå vi återupptog filmen.

I fredags fick jag samtal från Trävarubutiken, ni vet där jag beställde det där fönstret de inte kunde montera eftersom det var älgjakt. Han frågade mig om jag var intresserad av fönstret eller om han skulle sälja det vidare. Jag förklarade för honom att jag fortfarande behövde ha fönstret men att det var under all kritik att det tog honom ett år att höra av sig. Helst skulle jag vilja ha bett honom behålla det och resa någOnsdagtans, men det slutade med att jag bad honom hålla fönstret till i april och att jag då skulle får det uppdelat på 4 månader. Jag måste alltså fortfarande ha upp den där skivan med isolering bakom inför vintern, får se på det nu när det blir lite pengar över…

I fredags fick jag även ett samtal från en Maria på InformatiOnsdagavdelningen i Uddevalla kommun, och vi bokade tid för en “date”, jag skall gå över till henne och berätta om mitt promenadprojekt den 5 oktober. Det blir ett inslag på kommunens hemsida, mer om det när det väl beger sig.

I fredags (det är mycket som hände under fredagen… ;)) så jobbade jag över fram till klockan tjugo över nio, dels för att det fortfarande är väldigt mycket som inte har hunnits med, men även för att jag skulle vänta in Vicktoria som jobbade mellan klockan 15 och 21:30. Jag fick gjort en hel del och snart borde vi vara ifatt. Att jobba över på en fredag var ingen höjdare, hela lördagen var seg och tröttsam, men det blir extrapengar och det behövs alltid, så då får det vara värt det.

I början av veckan hittade jag ett trevligt test på IT-relaterad stress på jobbet. Resultatet av testet ser ni i bilden nedan.

När jag skulle göra om testet för en kollega så fick jag ett annat resultat…

Jag drog på smilbandet när jag fick testresultatet, det är inte utan att man känner igen sig, men det kan man säga om flera av de andra “karaktärerna” också, testa själva…

       

[poll id=13]

En av kollegorna skulle resa till Mallorca nu i helgen, så jag replikerade ”…det kan man orka…”

Nej, klockan blir mycket, jag får sluta blogga för idag, får lämna lite till de andra dagarna. Kommer säkert på något mera när jag väl har slutat, det brukar vara så… Ni får ha det så bra allihop, så hörs vi!

Söndag 29 augusti 2011

Då var jag åter in på bloggen, tänkte det fick vara dags att skriva några rader. Idag var det meningen att jag skulle ha vägt mig på nytt för att se hur pass mycket jag tappat sedan sist, men för att väga sig behöver man ha en våg som fungerar och det har jag inte. Har en våg men batteriet har tagit slut i denna, jag får pilla loss detta och ta vägen förbi torp någon eftermiddag. Det är ett knappbatteri och det har jag inte helt hundra koll på var jag hittar, men ”sök så skall du finna” sägs det ju…

Det är alltid mycket jobb och i synnerhet efter semestern vid läsårsstart, så de två sista veckorna har varit hysteriska (det är de ju i och för sig alltid vid denna tiden på året så det var inget nytt och definitivt inte heller oväntat). Av den anledningen har det inte blivit någon bloggning gjord då jag helt enkelt prioriterat annat (som typ att hinna med kvällspromenaden samt att kanske läsa en bok).

I veckan fick jag besök av kommunens ”hälsoutvecklare”, hon frågade mig om jag kunde tänka mig att vara med i ett reportage angående mitt lilla projekt att skava av kilon och självklart spelade jag svårflörtad trots att jag kände mig smickrad. Vi kom fram till att skjuta på intervjuandet fram till i alla fall mitten av september så att den värsta stressen hinner lägga sig så att man kan vara mentalt närvarande vid reportaget (nu vet jag att en del, eller kanske flertalet, av er drar på smilbanden eftersom jag pratar om att vara mentalt närvarande och den bjuder jag på, eftersom jag med säkerhet vet att jag inte är ensam om att vara ”far out there”…). Hon pratade om hemsidan och jag om bohusläningen (nu när jag blivit mindre så får ju ”storhetsvansinnet” ta sig andra utryck…), för skall man nu synas så får det väl vara ordentligt?

Hon stod och tittade på aktivitetskortet från i april (ett kort där man skulle fylla i om man gjort en halvtimme eller mer per dag och där man tävlade mot andra) och jag förklarade att det inte var det kortet som fick mig att bestämma mig utan att jag bestämt mig tidigare på egen hand. Jag kan erkänna att det var en bonus att ha det och fylla i och att det kanske vissa dagar gav lite extra motivation, men för min del så har denna bloggen i så fall varit en mycket viktigare faktor vad projektet anbelangar. Jag förringar inte betydelsen av att arbetsgivaren tänker på arbetstagarens hälsa, det borde vara mer sådant, men tävlingar är inte alltid det optimala (förutom när man tävlar mot sig själv, för det har jag nyttjat friskt de sista månaderna, och tröga dagar kommer man igång igen eftersom man inte vill förlora mot sig själv… ni förstår säkert hur jag menar…).

Igår jobbade jag åtta timmar extra för att komma ifatt så jag har bara haft denna dagen helt ledig och imorgon drar det igång igen. På Onsdag skall bilen in för underhåll på verkstaden, vi får se hur det går. Nu skall jag ut på dagens promenad (så att jag inte förlorar idag… 😉 ) och sedan skall jag läsa lite innan det är dags att sova. Det blir troligtvis inte att jag bloggar förrän till helgen igen, men ”Mr Walker” fylls i löpande.


Tillägg: Idag (måndag 29/8) passade jag på att väga mig när jag tog vägen om min syster Petra, jag har tappat fem kilo under de senaste sex veckorna. Totalt under fem månader är det nu 23 kg!

Lördag 20 augusti 2011

I måndags gjorde jag min första arbetsdag efter semestern, det är något av en chock att börja jobba efter fyra veckors ledighet. Jag hade förväntat mig att i alla fall en del av det jag hade lämnat när jag gick hem skulle vara gjort när jag kom tillbaka, men det prioriteras inte alltid som man tycker det borde… Måndagen var mjukstart, måste ju bli varm innan man börjar kuta…

Jag tänkte ge Linda följande förslag till SMS till mamma när vi var över på middag hos far och mor i måndags efter jobbet. Jag antar att ni känner till Cornelis Vreeswijks ”Brev från kolonien” (Hejsan Morsan, hejsan Stabben, här är brev från älsklingsgrabben…), använd denna för att tOnsdagätta stroferna nedan.

Tjena Morsan, är hos farmor.
Vill du nå Farsan, den filuren,
får du ringa mig på denna luren,
för farsan han har fått sin stulen.


När han skulle ha den tillbaka,
fick han hälsan sin försaka,
för han fick ju på truten,
pratar just nu med snuten på akuten.


När han får tillbaka mobilen,
har han lovat hålla stilen,
och inte köra på tjuven,
med den turboladdade aero-bilen.


Nej du Morsan, jag bara skämta,
han i så fall får den hämta,
den ligger ju där hemma,
för farsan han är ju en fem-femma.

Idag vaknade jag redan tolv minuter över åtta till ljudet av Angry Birds, Jonathan satt och spelade detta på Google Chrome (det finns som en app till Googles webbläsare). Jag har hunnit ta mig kaffe och nu när jag blivit varm skall jag ta mig en förmiddagspromenad. Vi hörs!

Söndag 24 juli 2011

Idag vaknade jag vid nio. Jag har suttit ner en stund och plottat upp en ny rutt på . Det är en webb-tjänst där man kan pinna upp GPS-koordinater på en karta och sedan exportera dessa till GPX-format, dessa kan man sedan använda för att visa rutten på bloggen eller så kan man ladda upp GPX-filen till GPS ifall denna stöder detta. Det blev inte som jag hade tänkt mig med att köpa en handhållen GPS detta året, får jag höra ett ”…så det är kärvt?”, så att jag kan replikera ”självklart är det kärvt, eller ni kanske har erfarenheten att bli rika på en vanlig inkomst?”. Nej, jag får hålla tillgodo med GPSen i mobilen så länge, den räcker till även om man får traska ut mitt i sjön eller klättra upp för de där klipporna vid sidan av vägen ifall man vill hålla sig till koordinaterna den rapporterar man hållt sig till… ;), men vad för kvalitetskretsar förväntar man sig att de sätter in i mobilen? Hur som helst. här är rutten jag planerade, den utgår från Kasen på Kynnefjäll, bär nerför fjället och går sedan i retur. Turen är på 12,1 km och jag beräknar den kommer att ta 2,5 timmar.

Kynnefjäll, Kasen

Igår var jag ut på en promenad upp vid sjöarna, gick över nordfjället, förbi Lindevattnet, Rumpesjön, Fjölevattnet och Abborresjön. Ja, jag brottades med och vann över det där trollet i början av backen och väl uppe på fjället började det att spöregna så jag gick resten av promenaden med genomblöta kläder, men skam den som avbryter när man väl börjat, jag var hemma igen efter 3 timmar och femtio minuter. På kvällen såg jag ”Stargate – Ark of Truth” samt ”Stargate – Continuum”.

 

Söndag 26 juni 2011

Jag är tillbaka! För de av er som trodde att jag var nere för räkning så är detta inte förrän senare i veckan (när vi sitter ner och skall ut med alla de där surt förvärvade slantarna som någon annan ofelbart är i mer trängande behov av än jag själv, och självklart kommer jag även då i sann solidarisk anda skänka slantarna till bättre behövande, för vad skall jag annars göra med dem, samla dem på hög?)

Jag bloggade senast i torsdags förra veckan och efter detta gjorde jag övertid på fredagskvällen. (Satt fram till klockan nio på kvällen, dels för att Vicktoria gjorde kväll på Rosenhäll, men givetvis även för att jag inbillade mig att jag skulle kunna jobba ifatt. Självklart gjorde det skillnad, ordentlig sådan, men dessvärre inte tillräckligt. Under veckan som gick fortsatte jag med tidiga mornar och har väl lyckats få undan en del, vi fortsätter även till veckan… Nu är det endast tre arbetsveckor igen innan semestern och det kommer tveksamt att bli gott med sådan, i år känns den verkligen välkommen. Det har varit en intressant resa, hela projektet på jobbet, men det tar lätt ut sin tribut… ) Övertiden och mertiden är den huvudsakliga anledningen till att jag inte varit inne och bloggat på tio dagar. Jag har underhållit Mr Walker dagligen (för de av er som är intresserade av detta).

Innan jag gick hem för helgen passade jag på att fotografera av tavlan och torkade sedan av denna så att den skall vara ren och blank, redo för nya tokigheter. Jag infogar en redigerad variant av tavlan, även denna gång så låter jag bilderna tala för sig själv. Som ni ser så har jag tagit mig en viss arTisdagTisdagk frihet och färglagt vissa partier av skisserna, min förhoppning är att skissen skall bli tydligare och mer estesTisdagkt tilltalande.

I helgen så har jag promenerat i vanlig ordning, distanser och tider finns att studera under Mr Walker.

I torsdags var vi över och träffade kompisarna (Ole-Johan och Maria i Svarthällan), vi bjöds på färskpotaTisdag, rökt lax och somrig sallad med violer. Efter maten fick jag med alla ut på en promenad (lite kortare sådan eftersom vi inte vill slita ut dem, de har ju inte samma vana som jag), kompletterade givetvis med egen promenad senare på kvällen.

På fredag förmiddag åkte jag och frugan in och handlade mat, vi kombinerade denna tur med att vi körde in Vicktoria till jobbet, men innan vi tog Maxi så gick vi in på Stadium och köpte nya skor till mig, och tro mig det var hög tid för det (vilket bilderna på de gamla skorna nedan får visa… 😉 ). Från klockan fyra-fem fick vi besök av far och mor och vi satt ner gemensamt och åt färskpotaTisdag och matjessill. Efter maten försökte jag smyga mig ut på vad jag tänkte skulle vara en kort promenad, men hejdades i dörren av min mamma som ville göra mig sällskap. Vi promenerade upp på fjället och jag visade vilken väg hon skulle ta för att komma fram vid vad hon kallade för mördarbacken ( jag har ett annat namn för denna som jag valde att inte delge… 😉 ). Det blev en tur på 7,2 km och 1:40, och när vi kom tillbaka så hade de andra redan tagit sig jordgubbar och glass. Mamma tyckte det var roligt att få lov och promenera med någon som höll tempo ( i så fall skulle hon inte gjort mig sällskap under april… 😉 ).

Igår (lördag) hämtade jag Vicktoria efter jobbet (hon gjorde fredag kväll, sov över och gjorde förmiddag), vi tog vägen över Färgelanda där vi fick fatt i färskpotaTisdag för 90 öre kilot, tre matjes-sillburkar för tio kronor samt tre knippen rädisor för kronan stycket (gissa vad det blev för middag när jag och Vicktoria kom tillbaka från promenaden… )

Jag gick upp kvart över fem i morse och körde in Vickoria till Rosenhäll, hon har jobbat delad tur idag, första passet mellan sju och tolv och andra passet mellan fyra och nio. Jag lämnade av henne vid jobbet halv sju och var hemma igen ungefär kvart över sju. Två minuter i halv åtta gav jag mig ut på långpromenad. Idag har jag slagit två person-bästa, dels sammanhängande distans och tid samt även för dagsdistans, jag gick nämligen 30,1 km och var ute i 6:27. Mot slutet av promenaden (som skulle varit på 31,4 km ifall jag gjort den sista biten) ringde jag upp frugan och bad henne hämta mig, fötterna ömmade och det kändes som begynnande skav vid tårna så jag tänkte det var lika bra (hade ju ändå presterat två person-bästa och var nöjd). Vi åkte vägen förbi kiosken, och resterande tid av eftermiddagen fick vigas åt att vara social. Jag funderar över att kanske ta en kortare tur till, men det får inte bli på bekostnad av att kunna promenera följande dagar, så vi får se hur det blir med det (i så fall finns det att beskåda under Mr Walker).

Jag sätter punkt på detta inlägg med att infoga bilder på mina gamla skor.

Vad tycker ni om de nya skorna, nä skoja bara. När jag var i butiken (Stadium) så erbjöd sig expediten att slänga mina gamla skor (kanske inte så kOnsdagtigt när man tittar på dem) men jag plockade upp dem ur bingen och la ner dem i lådan, eftersom jag ville visa dem här på bloggen. Jag förklarade att jag åstadkommit det mesta av förslitningen under två och en halv månad och det var definitivt värt hans förvånade uppsyn (jag såg en glimt av respekt i hans ögon och fick ett helt annat bemötande, vilket ju i och för sig var trevligt redan innan). När jag kom fram till kassan så sa jag till tjejen att hon inte behövde öppna lådan eftersom jag hade på mig de nya skorna och det var mina gamla skor i lådan. Hon sa att hon gärna stod över, vilket ju var ett klokt val… 😉 Som ni ser så är det sulorna som fått ta den tuffaste behandligen, men även resten av skon fick sig en redig duvning under den senaste kvällspromenaden. Det kommer vara med ett visst mått vemod jag skiljs från dessa trotjänare vilka nu får gå vidare till den eviga vilan (kanske hamnar de i hyllan hos Wall-E… 😉 )


Torsdag 16 juni 2011

I Tisdagen besiktade jag bilen klockan sju på morgonen i Lysekil. Trots mot vad jag hade förväntat mig så gick detta bra och jag slapp ombesiktning. Det är väl egentligen inte så kOnsdagtigt att ”it passed with flying colors” eftersom det är en Aero. Jag fick en bra-att-veta-notering på rostangrepp på bromsskiva, annars var protokollet rent. Skönt, då har man en sak mindre att bekymra sig över. Denna dagen fyllde Linda 16 år!

Igår var det skolavslutning och Johanna framförde ”You’re the one that I want” från Grease tillsammans med kompisen Jannike. Linda framförde ”Ave Maria” av Beyonce. Det var examen för Linda, till hösten skall hon börja omvårdnadsprogrammet.

Nedan är den senaste skissen från tavlan på jobbet, jag låter bilderna tala för sig.

Skissen ovan började med fortet och texten ”Institutionen för ByråkraTisdagk Fortifikation” i  slutet av förra veckan, sedan tillkom rampen med den fallande streckgubben, ansamlingen av kasserade gubbar, därefter de köande gubbarna innan rampen. I Tisdag inspirerades jag att lägga till streckgubben som knäar vid högen av sten samt gubben som kämpar med klippblocket uppför bergsbacken. Näst sist tillkom de fikande gubbarna och här har det smygit sig in en felstavning… ”Ska du ha semester?”, ”Nej, i år blir det SENester!”. Sist tillkom gubbarna längst ner till höger och även här har tryckfelsnisse varit framme… 😉 Självklart skall det vara ett ”T” i slutet av ”PEDAGOGISK”. Jag hoppas emellertid att ni har överseende med dessa mindre felaktighter, det är andemeningen som är det viktiga.

Ni får ha det gôtt så hörs vi.

Måndag 13 juni 2011

Nu har jag inte bloggat sedan i torsdags och det har inte varit helt utan anledning härtill. Just nu är det osannolikt tjockt på jobbet och det känns som att försöka krypa ifrån en annalkande lavin. Arbetsuppgifterna anhopar sig snabbare än jag kan jobba undan och det känns som om man står och skall till att dra ut den nedersta och mest kriTisdagka stenen av dem alla ur den där  katastrofalt ostadiga (och tillika höga) högen med vassa gatstenar. Jag gjorde en seriös insats i fredags att jobba undan men även att få avsatt tid tillsammans med en av kollegerna så att man systemaTisdagkt kan sortera upp berget. För ett ögonblick kändes det som att man var en bit på väg och man skådade blänket från det omtalade ljuset i andra änden av tunneln, men idag kändes det mer som en illusion. Det är det stress handlar om, frustration över att känna sig otillräcklig. Om jag skall försöka mig på analys så är det min personliga övertygelse att det är känslan av otillräcklighet och frustrationen i samband med detta som får folk att gå i väggen, inte arbetsmomenten eller belastningen i sig. Det blir ju inte enklare av att jag var tvungen att ta en besiktningstid i morgon klockan sju i Lysekil för Aeron (det är ju aldrig gott om tider när man är in och skall beställa sådana) samt att jag skall vara ledig på Onsdag (skolavslutning).

Jag har promenerat flitigt i helgen (vilket den hågade kan läsa om under Mr Walker), lördag gjorde jag tre turer om sammanlagt 2,82 mil och strax över sex timmar, igår gjorde jag en enda tur på 2 mil på 4,5 timma. Om jag skall göra en rekommendation i detta sammanhang så är det att man delar upp promenaden i fler mindre turer för det gör inte lika ont efter… har träningsverk idag efter gårdagens promenad. Jag har även suttit ner (ja, det blev fakTisdagkt tid till det också… ;)) och beställt några BluRay på CDON.COM, jag fick 5 för sammanlagt 416:- (sammanlagt 368:- i rabatter på utnyttjade erbjudanden, 3 för 249:- samt handla för 300 och köp en BluRay för 79, taken fick jag för endast 59:- helt klart prisvärt för denna filmen i BluRay).


Nu har jag precis varit ute och tagit kvällspromenaden, sitter ner och slipar på inlägget innan jag överlämnar det till er kriTisdagka granskning. Det skall bli intressant och se hur besiktningen utfaller imorgon, det är alltid an aning obehagligt med besiktningar. Jag vill avsluta inlägget med att dels utropa ett stort GRATTIS på 18-årsdagen till dottern Vicktoria samt även tacka pappa för att han klippte gräsmattan. Det finns alltid ljusglimtar och saker att vara tacksam över.

Torsdag 9 juni 2011

Igår var jag ner till polisstation efter jobbet för att hämta ut ID-kort till Vicktoria och Linda, ni minns säkert att jag bloggat om detta tidigare. Jag gjorde ett försök att hämta ut dessa i Tisdags, men då var det stängt. Promenerade i sällskap med Vicktoria från Kampenhof. Hon åkte med mig till jobbet på morgonen eftersom hon skulle ha kurs i stadshuset på förmiddagen (9-12) samt medicinsk delegatiOnsdagutbildning på Strömstadsvägen på eftermiddagen. Hur som helst så kom vi upp till polisstationen och fick satt oss ner och vänta på vår tur, och som ni vet så finns det roligare saker att göra än att sitta och vänta så det blev till att iaktta folket där inne. In kommer det en man i orange arbetsställ med ett stort blåtands-headset vid örat. Man får intrycket av att kan vara någon typ av förman eller liknade. Han kompletterar headsetet med en professionellt distanserad blick, vilken tvivelsutan är till för att visa att han är så pass viktig att han inte har tid med att vara kontaktbar för vanligt folk. Det är typ bara pateTisdagkt. Utöver blåtands-mannen så fanns där också en man i svart kostym med vit skjorta och matchande svarta skor i läder. Denna typ av utstyrsel fyller i stort sett samma funktion som blåtands-headsetet, d.v.s. att ge utryck för hur viktig bäraren av kostymen är. Självklart matchades kläderna av väl avvägt vaggande och spatserande med händerna knäppta i bästa kOnsdagtapel-manér bakom ryggen. Vaggandet är en tydlig signal på rastlöshet och kommer sig högst sannolikt av att han troligtvis upplever att han har viktigare saker att företa sig än att spendera sin dyrbara tid med sin underklädda fru och barnen vid passdisken. Allvarligt talat, hur ofta behöver man klä upp sig till vardags som om man skulle gå på begravning eller som om man vore en hemlig agent från den britTisdagka underrättelsetjänsten (Bond, my name is James Bond!)?

Finns det något som är mer störande än att prata med någon som har ett headset i örat och helt plötsligt mitt i pågående mening kan få en tom blick för att sekunden senare utan förvarning svara på ett samtal som man aldrig hört eftersom de har mobilen på vibratorläge och därpå vänder en ryggen och börjar gå iväg. Jag har råkat ut för detta ett par gånger och det är respektlöst när det händer.

Idag har varit en sådan där arbetsdag som jag dels har fått en del gjort men även plågats av att jag inte hinner med allt jag borde. Jag planerar att börja tidigt imorgon för att få jobba undan rejält, vi får se hur det går, om man kommer sig upp i rätt tid för det. Men en sak var riktigt rolig i dag, under vår APT så blev jag omnämnd och applåderad för min insats i friskvården under maj månad. Jag var den som hade varit mest aktiv av alla på min avdelning, samt det blev officiellt känt att jag lyckats gå ner 10 kg under 6 veckor. Man bockar och bugar, det värmer!

Ikväll skall jag ta mig en promenad i vanlig ordning, annars är det till att kvarta in tidigt.

 

Tisdag 7 juni 2011

Jag sitter och funderar på ett gammalt ordspråk och det lyder som följer:

”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.”

Anledningen till att jag sitter och reflekterar över detta ordspråk är att jag i min girighet att kunna ”justera upp” mina promenadlistor trodde jag skulle kunna lägga till 300 meter till 4,3-km-turen men det visade sig att jag räknat 500 meter för mycket på 3,7-km-turen, så istället för 300+ blev det 200- på 4,3-km-turen samt 500- på det som nu skall vara 3,2 km. Detta slog även på helgens beräknade turer på 16,5 km som i realiteten visade sig vara 15,8 km, det är marginaleffekter, men som vi alla vet så är det nesligt när man ”marginal-beskattas”.

Hur som helst är det bra man upptäcker felen, för rätt skall vara rätt, även om det inte är roligt… 🙁 Det finns hur som helst en vinnar-tur i repertoaren och det är 7-km-turen som kunde justeras upp med 800 meter (!), så det kommer bli mera tur med denna tur… 😀 Och eftersom jag är en tur-gubbe så väljer jag den tur som ger mest tur… ;)…

Det finns ett annat ordspråk som kommer till mig en dag som denna och det är följande:

”Det man inte har i huvudet, får man ha i benen.”

Anledningen till detta ordspråk var att jag hade hunnit hela vägen in till stan i morse och skulle till att parkera tio över sex när jag upptäckte att nyckelkortet var hemma, istället för att stå och vänta i tre kvart på att det skulle dyka upp någon vänlig själ så hämtade jag kortet hemma, behöver ju ha det för att stämpla också… Ska man se något positivt i det så fick jag roa mig med att låta ”Aeron” sträcka ut lite extra… 😉

Som grädde på moset och som pricken på i, skulle jag hämta ID-handlingarna för Linda och Vicktoria på polisstation efter jobbet vilket visade sig ”vara lika lång väg tillbaka” då det givetvis inte var Tisdagar, utan måndagar och Onsdagar som de har extraöppet efter kl tre, så det blev inte av det heller.

Det finns ytterligare en aspekt på dagens elände och det är att det över lag gör sig bra som underlag till blogginlägg, det är tacksamma ämnen att göra utlägg kring. Ibland är livet som en fiskestund med knott en sommarafton. Efter att knotten ätit  en halvtimme så slutar det med att man springer blindgalen in i skogen och snubblar på trädrötter och drar tårna i en sten man inte visste fanns där, snart har man glömt knotten då man är mörbultad från den gagnlösa flykten från plågoandarna… 😀

Jag ställer in siktet på morgondagen, det är alltid lika gott när man får lägga dagar som denna till arkivet samt sätta hoppet till att nästa dag i alla fall inte kommer se exakt likadan ut… Ni får de så gôtt så hörs vi på nytt.

Onsdag 1 juni 2011

Idag är det Onsdag och samtidigt är det fredag för det är sista dagen på jobbet för denna veckan. Jag har haft en vecka när jag fullkomligt sprutat ur mig dåliga ordvitsar… 

  • Akta dig för bagaren…
    Du kan få bakvärk!
  • Det var snickaren som tyckte jobbet var träligt.
  • -Du borde bli snickare.
    -Varför då?
    -För du tycker ju allt är så träligt!
  • Jobbet är så träligt så jag hade lika gärna kunnat varit snickare.
  • Det är mig likgiltigt sa begravningsentrepenören.
  • Begravningsentreprenören sökte likvärdigt arbete.
  • Det var dödgrävaren som gick över lik för att få jobbet gjort…
  • I dialog med chefen om semester.
    -Får jag lov?
    -Nä, men du kan få senester. (sen semester för den som inte fatta det…;))
  • En kompis visa upp en bil som denna tänkt sig.
    -Du hade tänkt impa la?
  • Som svar på högljud fjärt.
    -Du skulle passa som politiker.
    -Va?
    -Ja du pratar ju skit.
  • Som svar på högljud fjärt.
    -Du skulle passa som politiker.
    -Va?
    -Då låter ju röven prata åt dig.
  • Som svar på högljud fjärt.
    -Miljöpartiet har alltid användning av språkrör som pratar skit.
Jag har funderingar på att sätta upp en ny flik där jag loggar alla mina promenader och framsteg när det gäller mina promenader. Jag har dock problem med att bestämma mig för vad jag skulle namna denna, och här kommer ni, mina ständiga läsare, in i bilden… 

[poll id=”12″]

Lördag 28 maj 2011

Ytterligare en arbetsvecka till ända, det är tur att det tar slut på dem…

Igår när jag var ut och tog min vanliga promenad på lunchen så fann jag en pinne formad som en käpp. Det var precis i början av promenaden så jag reste upp käppen mot ett staket och fortsatte promenaden och tog med mig den på tillbakavägen. Det är som en påminnelse om vad som komma skall (och då tänker jag givetvis på inlägget om 40+). Man kan ha den att stödja sig på, och när man blir frustrerad att slå med.. 😉 Hur som helst så var den oemotståndlig och fick följa med tillbaka.

Idag vaknade jag till första gången nio minuter över fyra på morgonen och jag är riktigt ärlig när jag säger att jag inte kände för att stanna uppe. Jag uträttade det jag vaknat för (ni klurar nog säkert ut vad… 😉 ) och gick sedan och la mig på nytt. Blev sedan väckt halv elva, känns mer som en tid att gå upp som på en lördag (även om man önskat man vaknat en timma tidigare). Vi åt frukost med kakao och smörgås.

Nu skall jag in och duscha och göra mig i ordning. Vi får besök om en stund och senare i kväll skall jag och frugan ner och se Petras dotter Sandra uppträda i aulan på Östrabo.

Jag uppdaterar bloggen med de senaste promenaderna efter helgen då jag har de uppskrivna på en lapp på jobbet.

Tillägg: Vi åkte hemifrån vid fem. Tog vägen om OBS! och handlade en blombukett som Sandra skulle får efter uppträdandet, samt fick växlat till oss växelpengar för parkering. Klockan var fem över sex när vi var framme vid Östrabo, men det var tjockt med parkering så jag lämnade av Christina och Vicktoria och åkte vidare och parkerade vid Agneberg (det visade sig att det var graTisdag parkering, det är ju klart för det är ju helg). Promenerade mellan Agneberg och Östrabo (mätte precis upp sträckan på eniro och det var ungefär 700 meter). Föreställningen höll på mellan halv sju och ungefär halv nio med paus mellan halv åtta och åtta. Efter en promenad i hällregn (vilken troligtvis endast uppskattades av mig själv, och definitivt inte av frugan, detta trots att jag förklarade att det gör henne gott… 😉 ) åkte vi från Agnebergsparkeringen ungefär tio i nio och hämtade upp Linda och Rasmus på vägen hem vid Saltkällan kvart över nio.

Vi var hemma tio i tio och fick besök av Ole-Johan och Maria. Satt sedan och tittade på ”Transporter”, ”Transporter 2” samt ”Transporter 3” (köpte dessa i BluRay på OBS!, det börjar komma ut en del titlar i BluRay till överkomligt pris så just nu har jag börjat köpa BluRay istället för DVD)(Transporter handlar om en pensionerad miltär som kör hottad tysk muskelbil, BMW och Audi, och transporterar gods för hugade spekulanter. Mr Transporter eller Frank Martin, är omänskligt lugn och man VET att det är kört för de andra när man hör honom säga; ”You don’t want to do that!”. Transporter är troligtvis huvudsakligen för pojkar då det är hårdhamrad action rakt igenom. Man sitter och myser och stundtals får han Mr Bond att framstå som en mes. Slagsmåls-scenerna är rena poesin och man får en känsla av Deja Vu, har ju sett det tidigare… i Matrix! Har ni inte sett dem tidigare så rekommenderas de varmt, humorn är uppfriskande och syrlig och han kör sina muskelåk med fulländad precision). Det blev sent (kvart i tre… ;)) så vi fick avbryta 40 minuter in i den sista filmen. Nu idag (när jag skriver detta tillägg) vaknade jag tjugo över elva.


Tillägg Hälsa: I samband med dagens promenad på 12,4 km på 3 timmar så passade jag på att väga mig, och jag är stolt över att kunna förkunna att jag passerat 10 kg med en hel hektos marginal sedan jag påbörjade promenaderna i början av april. Skall tilläggas att jag inte märkte någon skillnad på vikten de första två veckorna så jag har gått ner 10 kg på 6 veckor.

Måndag 16 maj 2011

Klockan är sex minuter över halv sex och jag försöker att vakna till innan jag skall ge mig av till jobbet. Börjar med det utlovade utlägget kring ”Livet efter 40+”, så vi börjar med bilden…

 

Livet efter 40 - Andra halvlek Med glimten i ögat, distans till sig själv och en god portion cynism skulle man kunna betrakta livet som i bilden. Jag har valt att kalla bilden för andra halvlek och det är mig själv jag har ritat in i toppen av backen, precis 40 år fyllda. Nu kliver vi sålunda över krönet och påbörjar resan nerför. Det gäller att trampa försiktigt så vi inte snubblar och tumlar nerför backen okontrollerat då det i änden av denna är den definitiva muren. Nu har flertalet sagt att man inte känner sig lika gammal som sin fysiska ålder utan att man mentalt stannar vid en yngre ålder, detta har jag valt att illustrera med en tunnel genom kullen. Ytterligare någon sa att det då inte alls bär utför utan att det snarare planar ut för att hålla en mer jämn nivå, självklart måste denna resa i så fall sluta vid den berömda ättestupan, i bilden illustrerad med en ramp, samma ramp måste även finnas vid utgången av den mentala åldern.

Som ni kan se så finns det vindsnurror med i illustrationen och de i sig har inget med bilden i sig att göra utan är betingade av mina nuvarande promenader och kändes trevligt att ha med.

Skall vi vara allvarliga så är detta inte min bild av livet över huvud taget. För mig är livet mer en väg som till synes ändlöst sträcker sig mot horisonten med både nerförsbackar och uppförsbackar. Utmed denna väg finns det mycket och se, både natt och dag, solsken och regn osv. Jag föreställer mig inte en mur i slutet utan snarare en bro.

Det har varit lite tunnare med promenader de senaste dagarna, i fredags gick jag ~1,5 km (30 minuter) på lunch. Jag hade problem värkande muskler och har haft detta hela helgen så det blev inga av de planerade långpromenaderna. Lördag gick jag den vanliga slingan på 3,7 km (1 tim) på förmiddagen följt av en tur på 3 km (50 min) på kvällen. Igår var det slingan på 3,7 km (1 tim) på eftermiddagen, eftersom jag sov fram till strax efter tolv.

I lördags var vi in och gratulerade barn-barnet Julia. Vi köpte en docka och ett hink-set inne på Biltema. Dottern Marie bjöd på smörgåstårta, jordgubbstårta, bullar och kakor. Senare på lördagskvällen fick vi besök av Ole-Johan och Maria, vi såg på Melodifestivalen tillsammans. Jag hade lovat mig själv från tidigare år att jag inte skall spilla tid på denna typ av kommersiellt (och för den delen inte så lite poliTisdagkt) jippo, men vad gör man inte för andra… 😉 Det är intressant att se vad som hänt med teknik (skärmar och ljusspel) och de flesta bidragen var helt okej, men jag skjuter en och annan ”packning” när ”nykomlingarna” börjar kompisrösta (vilket vi i och för sig gör en del inom den Nordiska Aliansen, men dock inte fullt så tydligt).

Torsdag 12 maj 2011

Tisdag: Idag började jag jobba vid 7. Promenerade på lunchen upp till Kasen och sedan tillbaka på skogsvägen (~2 km, 30 min). Slutade tio över fyra då jag åkte direkt hem. När jag kom hem bokade jag in två platser till Thor på Saga-biografen, Uddevalla. Nyttjade biobiljetterna jag hade fått tidigare i julklapp av arbetsgivaren. På kvällen gick jag ut (i sällskap med Vicktoria) och kvällen till ära tog vi en ny väg. Hade lite filosofiska funderingar över det egentliga ursprunget till Nordisk, Grekisk och Romersk mytologi. Då dessa på något sätt grundar sig i olika typer av familjer så var funderingen att dessa från början varit släktkrönikor för de vilka innehaft makten. Dessa har med tiden förvandlats till mytologiska berättelser vilka i sig blivit ett redskap för att tygla den okunninga skaran av undersåtar.

Promenad den 10 maj 2011 på 9,16 km, 2,5 timmar.
2011-05-12_1930

Onsdag: Bemärkelsedagen. Idag vaknade jag runt fyra, låg och drog mig fram till fem i halv fem. Lämnade Jonathan på dagis klockan sex, frugan körde in till stan, vi samåkte eftersom vi skulle på bion senare på kvällen och tänkte vi skulle slippa dra på två bilar. Klev av vid busshållsplatsen uppe vid kurverödsleden ungefär tjugo i sju och promenerade ner till jobbet, en kort promenad på 890 meter och 12 minuter. I samband med förmiddagskaffet fick vi tårta och jag och kollegan (som också fyllde 40 fast på Tisdagen) blev grattulerade. På lunch tog jag en promenad över Kasen, kom ut i höjd med skogslyckan, följde Kurverödsleden upp och gick in på Varvsvägen. Totalt 3,62 km och 46 min.

Promenad på lunch den 11 maj 2011 på 3,62 km, 46 min.
2011-05-11_1209

Omdöme

Omdöme jag fick på jobbet…

Frugan kom förbi jobbet runt halv fyra efter att hon hade slutat på sitt jobb. Hon fick lite tårta av det som blivit över från förmiddagen. Kvart i fyra gav vi oss iväg ner till Thai-köket mitt emot badhuset och åt innan bion. Parkerade sedan bilen på stora parkeringen vid museet nere vid Kampenhof och promenerade sedan upp längs kungsgatan. Klockan var kvart över fem när vi var uppe vid torget så vi tog oss en promenad längs ån. Halv sex öppnade biografen och jag kvitterade ut biljetterna. Vi satt ner och väntade i tjugo minuter innan vi blev insläppta.

  * * * S P O O L E R V A R N I N G * * *
Thor (3D) handlar om den krigiske, oansvariga och impulsive sonen till allfadern Oden. Thors kännetecken är hans hammare vilken han villigt och med förödande kraft svingar mot sina motståndare. Filmen börjar med en grupp forskare vilka undersöker atmosfäriska fenomen och som i samband med detta kommer i ”kontakt” med Thor, då de kör på honom med bilen när han kommer tumlandes ur en storm. Thor har blivit utkastad från Asagård då han oansvarigt äventyrat en tusenårig vapenvila mellan Asagård och ett annat rike. Filmen beskriver Thors resa mot större ansvarstagande. Jag gillar de storslagna vyerna över Asagård och effekterna känns trovärdiga. Vidare är handlingen balanserad och sammanhängande och det gäller alla aspekter av filmen, denna typ av film är lätt att den blir uppblåst och löjlig för att de tar i för mycket. Oden spelas av ”Anthony Hopkins” som gör denna rollen bra. Skådespelaren som gör Thors roll ”Chris Hemsworth” är ny för mig men växer bra in i rollen, klart godkänd prestation. Filmen var i 3D och när det gäller detta format så var det nytt för mig. Till att börja med så kändes det som att titta på kulisser lagda i lager, men denna känsla försvann så småningom. Jag upplevde 3D-effekterna stundtals jobbiga för ögat och mest förvirrande var det när man skiftade fokus mellan filmen i sig och texterna, annars gav det en extra dimension (vilket ju måste vara tanken då det är 3D… ;)) men jag hade inte varit besviken ifall jag tvingats se filmen i 2D.
* * * S P O O L E R V A R N I N G * * *

Thor får 5 av 5 morötter.

 

 

Torsdag: Jobbat mellan sju och fyra. En timmas promenad på 4 km, varvsvägen upp ner längs kurverödsleden, runt och under viadukten innan Mona-Lisas och sedan utmed hamnvägen förbi Kynningsryd och Matsäljarna, sedan upp trapporna bakom stadshuset. Efter jobbet mötte jag upp frugan vid Maxi där vi handlade mat, var sedan hemma halv sex. Var lite trött och vilade en halvtimme mellan halv sju och sju då vi åt middag. Efter middagen kände jag mig manad att ta en långpromenad och tog samma promenad som i Tisdags kväll, fast denna gången tog jag den ensam och avverkade hela sträckan på en timma och femtiosex minuter.

Jag hade tänkt att infoga en bild över över livet vid 40 men jag spar detta till nästa inlägg på grund av klockan har blivit mycket och så saknar jag den nödvändiga insperationen då denna kräver lite mer för att ge det lilla extra, och just nu är jag inte som piggast (kan det vara åldern tro… ;)).

Onsdag 4 maj 2011

Idag var jag ut och promenerade nedanför stadshuset, det går en promenadslinga utmed Pininfarina och jag följde denna tills den viker runt hörnet i borte änden av området (sett från stadshuset). Jag var ute i ungefär 45 minuter och uppskattar promenaden till drygt 2 km, jag får mäta upp med GPSen i mobilen vid tillfälle.

Det blev lite extra tid på jobbet då jag väntade in Linda som var in på öppet hus på Östrabo. Det var Hantverksprogrammet och Omvårdnadsprogrammet (eller Vård och omsorgsprogrammet som det heter nu i och med gymnasiereformen 2011). Hon fick pröva på att sminka och givet var pojkvännen hennes som fick rycka in… 😉

På kvällen gick jag inte ut förren tjugo i nio på kvällen. Det blev uppskattningsvis en 2 km och 45 minuter då med.


Vi satt ner och roa oss på måndagkvällen och roade oss med gamla klipp på youtube. Håll till godo.

Vem minns väl inte farbror Frej, det är fantastiskt vad man kan åstadkomma med små medel.
En annorlunda version av Sound of Music…
En liten varning, denna är långt från rumsren, men den är rolig… 😉
Har du mjölksyra?
En man med sin badboll…
Vi känner lätt igen karaktärerna från Dallas, här i en något annorlunda tappning…
Det börjar ju i alla fall seriöst…
Vem minns inte vattenpumpen…
En klassisker!
Jag är också en 71:a… 😉
Det ska va gôtt och leva, annars kan det kvitta…
Tornado-reklam vi minns, del 1…
Tornado-reklam vi minns, del 2…

Tisdag 3 maj 2011

Igår var jag iväg på utvecklingssamtal för Vicktoria. Jag skulle vara på Östrabo 1 kvart i tolv så jag åkte från jobbet tjugo över elva, och parkerade bilen nere på Kampenhof. Anledningen till att jag inte ställde mig uppe vid skolan var tudelad, första anledningen var att jag inte hade några lösa mynt till parkering. Jag har aldrig kontanter nu för tiden, och om jag mot förmodan skulle ha sådana så skulle det vara sedlar och inte mynt. Andra anledningen var att jag passade på att få mig promenaden jag annars skulle ha gott miste om. Jag fick kramp i skenbensmusklerna på vägen upp till Östrabo, så promenaden tog fem minuter mer än tänkt (jag var framme tio i tolv), men det var ingen fara. Utvecklingssamtalet var givande i vanlig ordning som alltid när det gäller Vicktoria så är hon uppskattad av lärarna och de öser lovord över henne. Vi kom att prata om skillnaden mellan att vara läkare och att vara undersköterska/sjuksköterska, och jag jämförde det med min egen situation där jag upplever att jag fjärmas från brukarna när jag är kontorsplacerad vilket läraren tyckte var en bra reflektion (tur att pappa kan få godkänt ibland… 😉 ).

Efter samtalet promenerade jag tillbaka ner till Kampenhof och tog bilen till jobbet. Promenaden var ungefär 1,3 km enkelväg, så det blev 2,6 km och 40 minuter.

Idag började jag tidigare, i ett desperat försök attt komma ifatt, men det hjälper föga just nu. Har haft en typisk ”alla stör mig i mitt arbete”-dag, fruktansvärt frustrerande. På morgonen snöade det, inte för att jag fick uppleva det, men det var det första jag fick höra av Vicktoria och kollegerna, som tur är var det inget som la sig för då hade man ju blivit deprimerad. På lunchen tog jag en kortare promenad på 1,5 km och 20 minuter tillsammans med Pasi, trevligt med sällskap. Efter lunchen så var det mega-maraton i frustration och mentalt utpumpad gav jag upp några minuter i fyra.

Väl hemma satt jag och uppdaterade bloggen med foto, tänkte detta skulle göra den lite mer personlig. Efter detta tog jag mig en promenad på dryga timman i sällskap med Vicktoria och Jonathan.


[poll id=”11″]
[poll id=”10″]

Onsdag 27 april 2011

Idag började jag jobba lite tidigare, men det hjälpte inte hela vägen för jag har haft stresskänning idag. Det har varit en sådan där dag när det känns som att det haglar från höger och vänster, kan ju också vara en rest av allt från igår, det blir nog säkerligen bättre imorgon. Slutade vid tre eftersom jag behövde möta upp pelletskillen klockan fyra. Han var något sen och hann inte med den där justeringen jag skrev om i gårdagens inlägg, men nu har jag i alla fall fått in brännaren, den starta fint och det ryker inte in, och han skulle komma förbi imorgon eftermiddag och justera inställningar (han har tydligen en massa jobb i hedekas just nu). Just nu är klockan fem och jag sitter och skriver i bloggen (bevisligen… ;)), och när Vicktoria kommer hem skall jag ta mig en lite längre promenad då jag inte hann med detta under lunchen (fick vänta in frugan som lämna matlåda, då jag inte kommit för mig att ta med mig detta).

Mr Benz har lovat att återuppta sitt bloggläsande och givetvis är jag förväntansfull över hans insiktsfulla bidrag, välkommen åter in i gemenskapen! Jag har en annan trogen läsare vilken inte heller varit passiv. Idag fick jag hjälp att stansa ut två nya hål i skärpet, ja det stämmer jag har avancerat ett hål på skärpet. Jag såg till att få ytterligare ett hål stansat (är ju sannolikt snart där). Får jag höra ett ”Yoo man, way to go!” ? Tack-tack, det värmer! Efter semestern när ni tror att det börjat en ny kille, så är det bara gamla vanliga jag… 😉

Tisdag 26 april 2011

Igår kom jag mig upp runt nio på förmiddagen, sista lediga dagen på påskheljen. Mornade mig i lagom lunk under förmiddagen, frugan åkte till jobbet runt halv ett. Framåt femtiden kom jag mig ut på promenad runt den vanliga slingan (den innåt hällungstad på 3.7 km).

Efter promenaden satt vi ner och tittade på Outbreak. Filmen handlar om en nedfryst mammut som väcks till liv av ett utomjordiskt metallklot. Filmen var utomordentligt dålig (når knappt upp till en morot), självklart innehöll den alla dessa klichéer som kännetecknar en riktig B-film. Den töntigt nördige forskaren (och tillika hjälte-wannaben (Frank)), dottern Jack (som självklart är både ung och snygg, vad annars… ), de statliga agenterna (en kvinnlig mulatt (och varför inte) och en manlig dito, ”earth is our jurisdiction” är deras motto), forskarens far (en tossig UFO-anhängare), en sheriff med attityd med två korkade assistenter i släptåg. Filmen börjar tvivelaktigt, händelsen byggs upp taffligt och slutar som väntat (nästan). Frank och Agent Powers (den kvinnliga mulatten) har ett meningsutbyte när han frågar agenten; ”Can I be frank?” och självklart replikerar hon ”You are Frank!” (men kom och hjälp mig, den har vi ju inte hört för… ;)).

 



Idag morse var det åter dags för att jobba, och som vanligt efter en långhelg så är motivationen på topp. 😉 Ringde sotaren och denne kunde komma på eftermiddagen, pelletskillen ringde upp själv lite senare (eftersom jag hade skickat ett SMS till honom i helgen) och han var i nejderna och kunde komma förbi mig på eftermiddagen. Fick även ringt SEB då jag nådde utgiftstaket för mitt Maestro i fredags (stod inne på OBS! och skulle göra rätt för mig, är sådant skämmigt eller?), samtidigt fick jag beställt ett nytt skinande kort (killen tyckte det var en vettig ansats för ett slitet kort är dålig reklam för banken, och självklart höll jag med, det är upplyftande när de inser det uppenbara… ;)). Vicktoria skickade ett SMS om att hon var på väg hem från skolan, då orienteringsdagen hon trodde skulle vara som idag inte var förren nästa vecka, och annars har hon Tisdagarna ledigt (just nu). Hon blev sittandes i Munkedal, bussen hem skulle inte gå förren halv två, så pappa fick tag i farfar som hämtade sondottern vid station, tusen tack!

Sotaren kom vid två-tiden och det visade sig att rökgången var igensatt med ett fågelbo, så jag hade inte fått pippi när jag misstänkte att det var stopp (eller… jo, det var ju precis vad jag hade fått… i skorstenen. ;)). Fågelboet är borta och skorsstenen sotad, men det kostar extra… :(. Pelletskillen kom vid fyra (fick jag veta via SMS från Vicktoria), han ringde upp mig efter knappa tjugo minuter och meddelade mig att brännkassetten och fläktlagret behövde bytas. Han tog med sig brännaren och fixar den tills imorgon när han installerar den på eftermiddagen samt justerar inställningar (då han hade ärende till Hedekas även imorgon, snacka om flyt). Det blev inte den varma duschen ikväll som man hade tänkt sig, men den som väntar på något gott…

Nu skall jag upp till ICA i färgelanda och handla tillsammans med frugan.

Lördag 9 april 2011

Igår

Tog en kortare promenad på lunchen. Som ni ser i kartan nedan så är inte min GPS på mobilen helt hundra, jag har fakTisdagkt promenerat på trottoaren och inte klättrat upp och ner på berget eller för den delen sprungit ut på vägen (för den som detaljstuderar rutten och zoomar in så förefaller det sig som om jag måste ha varit kraftigt berusad under promenaden, men jag lovar så definitivt inte varit fallet… ;)), så jag har börjat fundera på att skaffa mig en handhållen GPS som är lite mer exakt, kanske till och med en som visar en karta och som även visar höjden. Denna skulle kunna vara behändig dels när man promenerar för att mäta distanser, spela in rutter med mera, men även om man ger sig ut i skogen för att leta svamp eller man skall hitta fram till den där sjön man hört finns men aldrig hittat till innan. Det finns en sådan handhållen GPS som även har en inbyggd 3.2M kamera, trevligt med auto-taggning med GPS-koordinater. Vidare skulle det varit behändigt ifall det fanns hållare till bilen, gärna en sådandäringa med sugkopp.

Promenad 8 april

Idag

Var in och jobba över idag förmiddag mellan kl 8 och halv ett. Vi är i ett skede där vi börjat föra över personaldatorer på förvaltningssidan från Windows XP i novell-miljö till Windows 7 i microsoft-miljö och idag hjälpte jag till att förbereda bibliotekens personals hemkataloger i den nya miljön.

Jag satt och kolla upp lite handhållna GPS:er får skriva lite om vad jag kommer fram till vid något tillfälle, nu skall jag ut och ta den där ”power-walken”. See u later…

Klockan är sex och jag sitter och väntar på middag, det skall bli köttfärssås och spagetti och det är Vicktoria som står för tillagningen. Jag var ute och promenerade i en timma och en kvart förut. Mesta tiden gick dessvärre inte till promenaden i sig då jag hade grymma problem med krampande vadmuskler och ömmande svank, och det var en sann befrielse att få sätta sig ner och vila musklerna.

Och så något för skrattmusklerna, mina vadmuskler har fått så det räcker…
[nggallery id=2]

Jag retade mig på att det låg en ständig påminnelse om att uppdatera till en nyare version av wordpress så fort jag var inne i admin-gränsnittet så jag googlade på detta och fann denna lösningen.

Onsdag 30 mars 2011

Måndag

Första dagen på jobbet efter förra veckans sjukdom. Var på jobbet tre minuter över sex, gick hem kvart i fyra. Värt att nämna om denna arbetsdagen är medarbetar/löne-samtalet vilket jag denna gången räknar till plussidan. Jag fick ett glatt besked på lönesidan (nej jag tänker inte nämna belopp) och räknar detta påslag som ett reellt erkännande, roligt som omväxling när man fakTisdagkt kan bli nöjd (plus lite till).

Tisdag

Igår jobbade jag mellan fem över halv sju och två minuter över fyra. Var ner en sväng till Skatteverkets besökskontor i Uddevalla City över lunchen. Det ligger inte längre kvar i samma uppgång som man har varit van vid att det ligger sedan tidigare, de har flyttat ihop med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och pensionsmyndigheten och ligger numera inne i försäkringskassans gamla lokaler. Anledningen till att jag var ner var för att jag skulle hämta ut personbevis (till ID) för döttrarna (Linda och Vicktoria), som har tänkt sig ställa upp på audition till Idol, och då krävs det att de har ID-kort. Personbevis har man alltid tidigare kunnat gå in och få på fem minuter utan krångel, men så var det inte denna gången. Nej för att kunna få ett sådant utskrivet över disk så måste den som personbeviset gäller själv identifiera sig, snacka om moment 22. För att ytterligare spä på irritationen så hade jag behövt stå och vänta i en kvart-tjugo minuter då det stod en utlänning och dividerade innan, så jag bad receptionisten ”skita i det”. Det är inte ofta jag en lackar ur, men detta är höjden av byråkrati och enligt mitt tycke så kan de slå igen kontoret och stoppa upp det där solen aldrig lyser (eftersom de ändå inte tänkt tillhandahålla någon egentlig service så känns det som slöseri med lokalhyra och kostnader för personal, det finns garanterat annat de kan lägga våra surt erlagda skattepengar på). Senare visade det sig (frugan pratade med skattemyndigheten på telefon) att vi troligtvis inte behöver personbevis då vi tänkt skaffa dessa ID via polisen och att det där (enligt skatteverket) räcker att vårdnadshavarna (ja, BÅDA måste tydligen vara med) legitimerar barnet, så det är tänkt att vi skall göra idag (Onsdag) efter jobbet.

Utöver audition till Idol (som kommer ske i Göteborg) den 9 april så skall Linda uppträda på torget imorgon (torsdag) och mamma målar upp scenarion där miljonerna forsar in, jag däremot är mer jordnära (vill jag tolka det som, mamma tycker väl jag är en fantasilös torrborr) och tar inte ut något i förskott. Den som lever får se… 😉

Idag

Var ute och promenerade på lunchen idag. Gick ner bakom stadshuset och sedan utmed hamnvägen, under viadukten borta vid Mona-Lisa, uppför trappen och sedan trottoaren utmed kurverödsleden från Mona-Lisa upp förbi skogslyckan och sedan in mitt emot Kurveröd. Det var en tur på 4 km (mätte upp på Eniro).

Efter jobbet var vi ner till Polishuset och ordnade med ID-kort till tjejerna, det var föredömligt enkelt, mamma legitimera töserna (nej vi behövde inte legitimera båda två) och pappa betalade (man funderar över varför det hela tiden är en annan som drar nitlotterna… ;)) Efter det tog jag vägen förbi Jet och tanka, sedan Maxi och handlade. Senare på kvällen betala vi in räkningar (det är samma tillfredsställelse varje gång… :)).

Onsdag 16 mars 2011

Min tanke (om det nu finns en sådan) med detta inlägg är att jag varit allvarlig tillräckligt länge och att det nu åter igen är dags för lite galenskaper eller genialitet (säger de då inte att gränsen mellan galenskap och genialitet är hårfin, bedöm själva), hur som helst hoppas jag att jag kan få er dra på smilbanden…

Då var det åter igen dags för ytterligare betraktelse med glimten i ögat. Jag tänkte jag skulle berika er tillvaro med insiktsfull (och förhoppningsvis värdefull) kunskap (eller är det visdom) kring ett par av livets aspekter. Jag har försökt att analysera förhållandet mellan olika former av motivation gentemot arbetsdagens fortskridande. Jag har kommit till slutsatsen att arbetsmotivation, livsmotivation samt motivation att gå hem förhåller sig mot förlupen arbetstid i enlighet med diagrammet nedan. Diagrammet grundar sig på empirisk data samlad under längre tid. Jag kan tänka mig att ni funderat mången gång över hur det egentligen hänger ihop, och nu har ni tur, för jag har svaret… 😉

Vi börjar med diagrammet…

Som ni ser så börjar arbetsmotivationen på topp i början av arbetsdagen i gott sällskap med livsmotivationen (jag vet att det är dåligt val av ord för att egentligen beskriva tillståndet av välbefinnande, jag hoppas verkligen att ni missförstår mig rätt… ;)) varpå den (arbetsrelaterade motivationen alltså) stadigt sjunker för att mot arbetsdagens slut närma sig noll (eller så nära vi nu kan komma). Livsmotivationen (jag ber åter igen om ursäkt för det dåliga valet av ord) sjunker snabbare för att runt halva dagen (runt lunch) tangera noll för att därefter åter igen stiga (detta kan synas märkligt men är när man betänker det inte så kOnsdagtigt då man åter igen ser ljuset i slutet av tunneln och hoppet nu stärks av förvissningen om att man snart skall få lov att gå hem…) för att återfå normal nivå vid arbetsdagens slut. Vidare kan vi i diagrammet ovan konstatera att önskan att gå hem finns redan vid arbetsdagens början samt att denna tilltar allt eftersom arbetsdagen förflyter. Betydelsen av det sista skulle kunna vara föremål för en djupare existentiell diskussion vilken i sig tvivelsutan skulle kunna sysselsätta flertalet av vår samtids lärde (vilka förvisso torde vara släkt med de vid flertalet tillfällen tidigare nämnda grekerna) men vi avstår från att utforska dessa aspekter utförligare för tillfället (dels för att vi inte har de nämnda lärde närvarande men även för att denna diskussion, då den är av existentiell natur, troligtvis skulle kunna bli både långrandig och högtravande men även förlora sig i trivialiteter).

Nu skall jag se Stargate för att stärka mig inför morgondagen.

Tillägg, uppdaterat diagram: (klicka för större bild)

 

Ni känner igen kurvorna från diagrammet ovan. Den gula linjen beskriver den mentala energin under arbetsdagen, som förväntat är denna som högst vid arbetsdagens början för att nå noll samtidigt  med den (i detta diagram) mentala motivationen (ovan benämnt livsmotivation) för att under en viss tid befinna sig på en negativ nivå. Det skede under vilken den mentala energin avtar kallas för ”degenerativ motivationsfas”. Det intervall där den mentala energinivån befinner sig under nollan kallas för ”kristisk motivationsfas” vilken sedan övergår till ”regenerativ motivationsfas” under vilken den mentala energinivån återhämtar sig. Värt att notera är att energinivån ej hinner återställas till samma nivå som vid arbetsdagens början. Detta är fullkomligt logiskt, det är ju detta vi har fritid till.

Onsdag 2 mars 2011

Jag fick ett SMS vidarebefordrat av frugan från en av mina svågrar i måndags morgon. Det visade sig att min morfar hade behövt åka in akut till Näl i Söndags, läget hade varit kriTisdagkt med lunginflammation och hjärtsvikt. Som tur är så är han nu på bättringsvägen, men inte ännu fullt kry, fick jag veta igår när jag pratade med min mor. Det känns gott att man såg till att åka över och gratta honom i fredags, får se till att prioritera tätare besök, man vet aldrig hur länge man har sina nära…

Jag är fackligt ombud på jobbet och just nu står mitt fackförbund inför ett nationellt namnbyte. Av denna anledning hade de för ett tag sedan ute en förfrågan på hemsidan om namnförslag. Jag har lämnat två namn och om det skulle vara ett av mina förslag som blir det de väljer så kommer jag att få närvara vid festligheterna som skall gå av stapeln i Stockholm i augusti-september (har jag för mig att det var). Och om det nu skulle vara så att man behöver ställa sig i talarstolen så får man öppna anförandet med “Jag är ingen talare…” och efter en kvart av floskler så inleder man andra andningen med de bevingade orden “Även de gamla grekerna…”, jag får sätta mig ner och skriva ihop talet så det är klart när det behövs… Blinkar

Så här kan det gå ifall man är grälsjuk…

 

Inte skönsång, men ganska roligt…

 

En lite annorlunda Bamse, inte heller denna något musikalisk under…

 

Ni får ha det bäst!

Söndag 27 februari 2011

På fredagkvällen åkte jag och frugan över till min morfar då han fyllde år (och att han skulle ha kalas hade jag fått veta med bara ett par timmars marginal i samband med att pappa ringde för att meddela att han hade köpt en penn-skanner som han ville jag skulle kolla över och hjälpa honom installera efter jobbet). Jag var in på Blomsterhallen på torp på vägen hem och köpte en VrieSea (Papegojsvans) till morfar, för man kan ju inte komma tomhänt. Där träffade vi Sonja (en av mina mostrar) och Holger. Gun-Britt (en annan av mina mostrar) kom strax innan vi gav oss av hemåt. Satt och diskuterade bloggar och Facebook, så nu vet Sonja och Holger att pappa har en blogg (får ju se till att skapa motivation för bloggandet) samt att hemsidan (sandblom.it) finns.

Vriesea / Papegojsvans

På vägen hem stannade vi till vid pappa och jag hjälpte honom (eller försökte i alla) att installera en pen-skanner (C-Pen 3.0) som han hade köpt på Teknikmagasinet (på torp). Installationen ville sig inte, men detta berodde inte av pennan (eller det tillhörande programmet) utan av att ”.NET Framework 3.5 SP1” (som krävdes av installationsprogrammet) inte gick att installera. Jag har aldrig varit med om att uppdateringar inte gått att installera, men någon gång skall väl vara den första… Klockan var runt åtta när frugan hade tröttnat och ville hem (till den väntande måltiden som Vicktoria lagat till under tiden vi var över till morfar, och som nu stod i kylskåpet och lockade) så jag fick avbryta efter tre misslyckade försök att installera ”.NET Framework 3.5 SP1”.

Vi fick med oss penn-skannern hem så att jag skulle kunna pröva lite mer hemma. Väl hemma satte vi oss ner och åt fredagsmåltiden (fläskfile, pommes, tomater, gurka, bearnaise och cider) och när jag var klar med detta så satte jag mig ner och tankade hem installationsprogrammet för penn-skannern och det fungerade utan problem.

Jag ringde upp pappa och åkte över för ett nytt försök. Jag noterade felmeddelandet jag fick i samband med den misslyckade uppdateringen och googlade. Jag fann att det hade varit andra som fått detta felmeddelandet och att de då hade kört ”.NET Cleaup Utility” (mer info här)(hämta filen). Jag tog hem zip-filen och körde verktyget (det kommer från Microsoft) och sedan fungerade det fint att installera på .NET 3.5. Efter det så åkte jag på att installera 17 updateringar (givetvis var mer än dussinet av dessa .NET-relaterade) på totalt 128 MB. Klockan var elva på kvällen innan jag hade fått installerat upp C-Pen och vi testat att den fungerade. Stolt över väl utfört arbete (och nu kommer Bertil Jonsson inför min inre blick, ni vet han på julafton vars far hade närt en kommunist vid sin barm…) åkte jag hem och tänkte att detta borde vara det sista jag behövde göra med denna pennan. Men det visade sig dagen efter (lördag) att så ingalunda var fallet, då jag åter igen nödgades åka över till pappa efter att jag fruktlöst försökt lösa det över telefonen. Denna gången avinstallerade jag C-Pen-programmet och återinstallerade en uppdaterad version (hemtankad från Internet) varpå vi fick det att fungera.

Nu skall jag sätta mig ner och titta på lite Stargate, såg ett antal avsnitt igår.

 *** (B)logging of @15:04 022711   ***

Tisdag 22 februari 2011

Jag kände av halsen i går kväll, den kändes en aning sträv. När jag vaknade nu på morgonen så kände jag mig krasslig, men detta har aldrig hindrat mig (jag är enveten som få när jag lägger den sidan till). Jag jobbade mellan kvart över sex och fem över fyra, fick ta alvedon vid två tillfällen, annars förlöpte dagen okej.

When you need a kick in the as…

 

Suttit en timma nu på kvällen och försökt att installera en uppdatering på bloggen men detta ville sig inte så jag avvaktar till nästa version och ser ifall det vill sig bättre då.

Nu (b)loggar jag ut för idag.

Torsdag 10 februari 2011

Dagens glimt av insikt

Då jag har förstått att det bland mina engagerade medmänniskor finns ett genuint intresse av min (vid det här laget väl kända) morotsdiet (flera har ställt frågan om det är slut med dessa) känner jag mig nu manad att klargöra vad det egentligen rörde sig om.

Morotsdieten var en PoC (Proof of Concept) för att utvärdera huruvida denna skulle kunna vara ett fullgott alternativ som en tänkbar framtida hälsoprofil. Ett annat alternativ skulle ju exempelvis kunna vara selleri, somliga säger att det går lika bra, (grekerna?) men det ingick inte i denna PoC:en så det får bli en senare fråga.

Som alltid när det gäller utvärderings-processer så skall man för att få ett så rättvisande resultat som möjligt testa alla upptänkliga aspekter, vilket har inneburit att morötterna lyckats smyga sig in lite här och var och lämnat sin prägel på både det ena och det andra, vilket i sin tur kan ha bidragit till en uppfattning om att jag inte skulle ha annat än morötter på (eller var det i) hjärnan. Då jag efter ett tag antog en lite mer avslappnad hålling gentemot morotsdieten uppfattades detta av mina lite mer engagerade medmänniskor (och varför jag nu tänker på gotlänningar i solstolar på sandstrand vet jag inte) som att jag var illojal och således klargjordes (och detta i all välmening får jag förutsätta) att de skall prata med den ansvarige för morotsdietens införande, för att på så sätt åter igen styra mig in på den smala vägen.

I ett obetänkt ögonblick proklamerade jag självsvådligt att PoC:en nu var över och att jag var klar med utvärderingen samt att jag kommit till slutsatsen att det inte var något som var aktuellt för framtiden. Jag har även beskrivit det som en bländverk. Jag blev varse att det inte är jag som bestämmer morotsdietens vara eller icke vara då jag nu på morgonen tillsammans med den traditionella frukostmackan fann två gyllne stavar vilka jag pliktskyldigast förtärde, ödmjukt betänkandes mitt egna ringa inflytande över beslutsprocesserna i dessa frågor. Sålunda har jag kommit till slutsatsen att de (morötterna alltså) är här för att stanna, vi har inte sett det sista av dem.

Jag har en historia ett delge er, och den känslige bör sluta läsa inlägget här…

Pappa Tjur stod tillsammans med sin grabb på höjden ovan för ängen och betraktade de fagra kossorna på ängen nedanför. Den unga tjuren vänder sig om och utbrister. ”Vad säger du pappa, skall vi ta och springa ner och sätta på en av kossorna?” Pappa Tjur tittar på sin son och säger (vis av ålder och erfarenhet), ”Nej min son, låt oss i stället i sakta lunk gå ner och sätta på dem alla.”

Sensmoral? Ja, fakTisdagkt… Bättre att ta det lugnt och få det ordentligt gjort än att stressa och göra det halvdant.