Lördag 29 januari 2011


”Talismanen” av Stephen King.


Historien tar sin början den 15 september 1981 när Jack Sawyer står och tittar ut över Atlanten. Han är tolv år gammal och har precis flyttat från New York till en liten badort i New Hampshire tillsammans med sin mor, Jacks far är död. De bor på Alhambra Hotel. När Jack utforskar omgivningen träffar han en äldre mörk man, ”Lester Speedy Parker” som kallar honom för Resenären Jack. Speedy förklarar för Jack att det han kallar för Dagdrömmarna egentligen är en parallell värld som kallas för Territorierna. Jack får även veta att han måste ge sig ut på en resa över hela kontinenten till östkusten för att hämta ett magiskt föremål, Talismanen. Jack behöver Talismanen för att rädda sin cancersjuka mor, och samtidigt Drottningen av Territorierna. Jack får två saker av Speedy, ett gitarrplektrum (som är en haj-tand i Territorierna) samt en magisk dryck som hjälper honom att hoppa mellan denna världen och Territorierna.

Jack påbörjar sin resa med att besöka Drottningen, han träffar Kaptenen i Yttre Gardet som hjälper honom efter att han visat upp haj-tanden. Han får en glimt av Drottningen och på vägen ut från slottet springer de in i en ondskefull person som heter Osmond som vill ta reda på vem Jack är. Det ser inte hoppfullt ut men Jack undkommer då intresset vänds mot en vagnslast med öltunnor som välts ut på en väg. Tunnorna måste röjas bort innan Morgan kommer i sin stora svarta diligens . Jack får ett mynt med Drottningen på av Farren när de skiljs åt och Jack påbörjar sin resa västerut.

Jacks resa är ingalunda av den enkla sorten. Han liftar och råkar då ut för olika typer. Han blir fast på en bar när han söker efter arbete för att få pengar till resan. Barägaren är en elak typ som utnyttjar och hotar Jack och när Jack så småningom flyr från baren förföljs han av en ondskefull get-liknade varelse som kallar sig Elroy och lyckas undkomma genom att hoppa över till Territorierna.

Han träffar Varg (en varulv) i Territorierna som tvingas följa med honom över till vår värld när Morgan hittat honom. Jack och Varg reser tillsammans, Jack börjar bli sjuk och Varg bär honom på sin rygg. Det närmar sig fullmåne och Jack blir inlåst i en jordkällare under tiden som Varg ”springer med månen”. De båda blir senare upplockade av en polis som placerar dem på Solskenshemmet som drivs av en religiös fanatiker Pastor Gardener. Tillvaron på Solskenshemmet är hård och fanaTisdagkt uppstyrd. När han slutligen kommer härifrån är det först efter att Varg blivit dödad.

Jack söker nu upp Richard Sloat (Morgans son) som går vid Thayerskolan. Han hinner knappt komma dit innan det brakar loss totalt och han och Richard tvingas att fly. Jack drar med sig Richard över till Territorierna där de från Terminalen åker på Morgans elektriska tåg över De Förödda Landen. Tåget tar dem hela vägen till Kalifornien. De tar sig in i hotellet via en stege från havssidan. Hotellet försöker mota bort Jack som tvingar sig in då Talismanen kallar på honom. Jack lämnar Richard i en matsal och tar sig an Hotellets väktare. Efter att besegrat dessa finner han Talismanen.


Ovanstående är en kortare sammanfattning, tro mig, ni har inte på långa vägar fått hela historien.

Talismanen är välskriven och fyllig historia som stundtals kan ta en ganska rå ton, den är trots allt skriven av Stephen King som inte drar sig för att använda ett färgstarkt språk. Man lär känna karaktärerna ganska väl genom boken som är på 800 sidor. Jag kan inte göra annat än att rekommendera boken. Jag ger den 5 morötter av 5 möjliga i betyg.


”Restaurangen vid Slutet av Universum” av Douglas Adams


Boken börjar med att ”Arthur Dent”, ”Ford Prefect”, ”Zaphod Beeblebrox” och ”Trillian” som befinner sig i ”Hjärtat av Guld” (skeppet med osannolikhetsdriften) förföljs av Vogonen  ”Kapten Prostetnic Vogon Jeltz” (samma Vogon vi lärde känna i första boken när Arthur Dent och Ford Prefect liftade med ett Vogon-skepp ögonblicket innan jorden pulveriserades till förmån för den inter-galakTisdagka motortrafikleden). När de upptäcker att de är förföljda så är skeppsdatorn på ”Hjärtat av Guld” upptagen i ett diskussion med en annan av skeppets apparater ”Nutri-Matic Drinks Synthisizer” kring hur man tillagar en engelsk kopp av tee. (Anledningen härtill är att Arthur tidigare försökt få ”Nutri-Matic”att synTisdagera en riktig engelsk kopp tee och efter att han berättat om historien bakom tee bestämmer sig ”Nutri-Matic” för att ringa upp skeppsdatorn. När dessa omständigheter blir kända för de andra på skeppet så blir det en aningen hätsk stämning mot Artur) Vogonen är efter dem för att förinta dem så de befinner sig i en (tvivelsutan) prekär situation då skeppet inte svarar på deras önskemål om att ta dem därifrån. Zaphod bestämmer sig för att ta kontakt med sin framlidne farfar, och denna är inte glad över att se honom men ser till att de kommer sig därifrån. När röken lägger sig är Arthur, Ford och Trillian fortfarande kvar på ”Hjärtat av Guld”, Zaphod och Marvin har däremot blivit förflyttade till ”Ursa Minor Beta” (planeten som är huvudkontoret för redaktionen av ”Liftarens Guide till Galaxen”). Zaphod förföljs av Snokjägare och han och Marvin förs till ”Snokstjärnan Värld B” när snokjägarna för med sig hela den skyskrapa som Zaphod och Marvin befinner sig i. Zaphod får besöka en märklig apparat som kallas för Vidgade-Vyer-Vortex vilken är gjord för att sätta in någon i Oändlighetens sammanhang vilket är den yttersta tortyren då man blir varse hur obetydlig man är i Universums Oändlighet. Då Zaphon är mer än lovligt uppblåst och självcentrerad samt att han just nu befinner sig i ett simulerat universum, så klarar han av Vidgade-Vyer-Vortex med glans. Nu visar det sig oxå att han burit med sig Hjärtat av Guld i sin byx-ficka, och efter Vidgade-Vyer-Vortex är han hungrig och ber skeppsdatorn ta dem till närmaste matställe vilket är ”Restaurangen vid Slutet av Universum”.

Milliway – ”Restaurangen vid Slutet av Universum” är byggd på resterna av ”Snokstjärnan Värld B” och svävar i en tidsbubbla i slutet av Universums existens. Milliway underhållningstema är de sista dödsryckningarna från Universum femhundrasjutTisdagextusen miljoner år in i framtidenEfter att ha fått träffa och pratat med huvudrätten (en talande kossa son beredvilligt erbjuder dem olika delar av sin kropp) samt fått se det inledande spektaklet kring Universums sista kramryckningar får de ett samtal från Marvin som lämnades kvar på planeten i samband med att Hjärtat av Guld förde dem fram i tiden till Milliway. Marvin är allt annat än glad (…det är han ju i och för sig alldrig annars heller, då han ju som bekant är en manodeppresiv robot, och han har inte förändrats sedan vi först lärde känna honom…) och de möter upp honom på parkeringsdäcket där de tar sig in ett Svart skepp som visar sig vara ett stuntskepp tillhörande en rockgrupp (Novalucol) och detta skall skickas in i en sol som en del i en rock-kOnsdagert. Skeppet är givetvis fjärrstyrt men har en teleportmodul som de använder sig av för att undkomma en säker död i stjärnan. Teleportmodulen är dock ofärdig så de vet inte vart de hamnar samt någon måste vara kvar för att trycka på en knapp (…gissa vem, Marvin är i alla fall inte så glad…).

Arthur och Ford vaknar upp på ett (av tre) skepp som visar sig innehålla 50 miljoner människoliknade varelser som har lämnat sin värld för att komma till en ny. Det visar sig att det är 50 miljoner inkompetenta och värdelösa idioter (telefonvårdare, försäljningschefer, frisörer, TV-producenter, försäkringstjänstemän, personalchefer, nattvakter, PR-killar, företagskOnsdagulter m.m.) som lurats iväg från sin hemplanet av de övriga på planeten (som tröttnat på deras inkompetens) under förevändning att de skulle åka först så att de andra skall kunna njuta av deras tjänster när de kommer efteråt. Detta var givetvis inte den riktiga anledningen utan de skickades till att krashlanda på planeten jorden 2 miljoner år innan vår tid, vilket de också gör (…och därmed lämnas vi med tvivel kring om mänskligheten har sitt ursprung från aporna eller från en samling värdelösa idioter…).

Zaphod och Trillian rematerialiseras på ”Hjärtat av Guld” och de träffar senare en förvirrad man (som enligt utsago skall vara den man som styr hela universum) i ett skul. Mannen vet ingenting om Universum utanför, det ända han har som sitt sällskap är en gammal luggsliten katt med vilken han har långa filosofiska diskussioner. Han får dock besök av olika personer (vilka vill ha svar från ”Universums härskare”) men glömmer dessa så snart de lämnat hans tillhåll.


”Restaurangen vid Slutet av Universum” når inte riktigt upp i samma klass som den första boken, den känns lite som en övergång mellan en fas till den nästa. Men då den ingår i triologin så skall den läsas och det är inte bortkastad tid då de bjuder på många skratt, jag gillar verkligen avsnitten med de värdelösa idioterna samt restaurangen. Jag ger 4 av fem morötter i betyg.


”Livet, Universum och Allting” av Douglas Adams


Boken börjar med att vi träffar Arthur som befinner sig på den förhistoriska jorden 2 miljoner år innan vår tid. Han har varit ensam de sista fyra åren då han och Ford skiljdes åt. För två år sedan förolämpas av en odödlig varelse som tagit det som sin uppgift att förolämpa varje varelse i Universum i alfabeTisdagk ordning. Arthur som mer eller mindre förlorat förståndet återförenas med Ford som på sin Sub-Etha Sens-O-Matic sett att det är något fel med rumstidsväven, det har gått en maska i den förklarar Ford. De jagar en blommig soffa som hoppar runt och följer med denna till en cricketplan i London. Här återstiftar de bekanskapen med Slartibartfast som är ute på ett uppdrag att rädda universum från förintelse. Slartibastfast (ja han heter så, mannen som designade fjordarna i Norge på den planet vilken beställdes av Mössen) har kommit dit och parkerat sitt skepp (Starship Bistromat) på planen, det är ingen som ser detta skeppet då det döljs av ett NAP-fält. (NAP står för Någon-Annans-Problem. Skeppet ”Starship Bistromat” drivs av Bistromatic som baserar sig på att tal skrivna på restaurangnotor inte följer samma matemaTisdagka lagar som tal skrivna på andra slag av papperslappar och andra ställen i universum.)

Slartibastfast tar med dom in i ”Rummet för Informativa Illusioner” där de får stifta bekantskap med ”Herrarna från Krikkit” som levde på en planet helt ovetandes om universum då planeten omgavs av ett svart moln som helt dolde stjärnorna. En dag krashlandar ett rymdskepp på planeten vilket får dem att vända blicken upp mot himlen. De reser genom det mörka molnet och grips av djup förskräckelse när de ser alla stjärnorna bakom molnet, de beslutar sig för att förgöra resten av universums invånare och sjösätter så en massiv kampanj där de angriper och förgör flera världar. De blir inlåsta i en giganTisdagk tidsbubbla som får deras tid att gå i ultra-rapid. Nyckeln till tidsbubblan placeras på en asteriod vilken blir förstörd och nyckeln splittras och sprids över hela universum och i olika tider. Lämnade utanför börjar en samling vita elaka robotar att söka efter nyckeln för att kunna befria sina Herrar. I sitt uppdrag att finna de två sista nycklarna innan de vita elaka robotarna får Arthur och Ford följa med Slartibastfast till bland annat ett märkligt party som pågått i fyra generationer på en flygande stad över en härjad planet, partyt krashar när de vita robotarna parkerar sitt skepp rakt igenom den flygande staden och tar med sig Silverbalken (en av delarna i nyckel). Den andra nyckel ”Den Gyllene Balken” hämtas av robotarna från ”Hjärtat av Guld”.

Det mörka molnet runt Krikkit visar sig vara resterna på en giganTisdagk rymdburen dator (Hactar) där varje enskild del var en återspegling av helheten. Datorn blev pulveriserad då denna vägrade tillverka en fungerande version av det Ultimata Vapnet åt en ovanligt krigisk ras. I detta pulveriserade tillstånd omgav de bittra resten av den en gång så mäktiga datorn planeten Krikkit där den under eoner dolde stjärnorna samt påverkade invånarna på planeten. Det var Hactar som lurade dem med ett bländverk av ett krashat rymdskepp samt som hjälpte dem att komma sig från planeten. Den stora faran är Det Ultimata Vapnet som kan förstöra hela universum.


”Livet, Universum och Allting” är en dråplig historia (vilket i och för sig hela trilogin är). Ovanstående är en beskrivning av den röda tråden i boken, det finns ytterliga parallella historier som det hela att passa ihop i en hysterisk helhet (som alltid med Douglas Adams) och Marvin bidrar givetvis… Jag ger boken fem av fem möjliga morötter i betyg.

Lördag 22 januari 2010

Så, då har jag fått läst igenom det första av Douglas Adams små mästerverk.

Historien börjar med att vi gör bekantskap med en britt vid namn Arthur Dent. Arthur Dent vaknar upp bakfull och desorienterad efter en jobbig kväll på puben. När han tittar ut genom fönstret får han syn på en gul bulldozer, han ser fler maskiner allt eftersom han kämpar med att vakna. Det slutar till slut med att han ligger i leran framför en av dessa då han från gårdagen minns någonting om att han hus skall rivas till förmån av en motorväg. Han har en hätsk diskussion med förmannen som förklarar för honom att det varit anslaget i flera månader.

Vi stiftar också bekantskap med en karaktär vid namn Ford Prefect som är född på en planet någOnsdagtans  i närheten av Betelgeuse. Ford är en resande faktasamlare till en av samtidens största uppslagsverk ”Liftarens Guide till Galaxen”. Anledningen till att vi inte hört talas om detta omfattande verk (det inryms i en elektronisk box med de vänliga orden ”Ta det lugnt” tryckt på omslaget, eftersom om det skulle tryckas på konventionellt sätt så skulle innehavaren behöva ha ett antal större kontorsbyggnader för att inrymma det, vilket ju kan vara en aning jobbigt, i synnerhet om man betänker att det är tänkt som en Guide för den som vill se Universums Underverk för endast 30 altairiska dollar om dagen ;)) är att förlaget ”Megadodo PublicatiOnsdag” ligger på planeten ”Ursa Minor Beta” i en helt annan ände av galaxen. Ford har befunnit sig på jorden i femton år och nu vill han ha med sig Arthur till puben, dels för att häva i sig mängder av öl men även för att berätta för honom att jorden kommer gå under om tolv minuter…

Nu är det så dags att lära känna Vogonerna, ett oerhört fult, osympaTisdagkt och otrevligt släkte från ytterligare en annan del av galaxen. Vogonerna är byråkratin personifierad och har fått i uppdrag (och det än nu vi får en sådan-däringa hemsk igenkännande känsla med Arthur Dents belägenhet, ovan beskriven ;)) att utplåna jorden i förmån för en inter-galakTisdagk trafikled. Vogonerna förklarar kallsinnigt för mänskligheten att den har haft tid på sig att överklaga beslutet då detta varit anslaget i 50 år (att det då skulle ligga ljusår bort på en planet i andra änden av galaxen tycker dem inte har någon bäring) och om vi inte orkat bry oss så får vi skylla oss själva… Ögonblicken senare är jorden borta, pulveriserad, gjord om intet. Strax innan lyckas Ford och Arthur lifta ombord på en av Vogonernas farkoster. De ställs inför kaptenen och får genomlida VogOnsdagk poesi vilken är känd för att vara oerhört hemsk, varpå de utan pardon släpps ut i rymdens kalla oändlighet genom en luftsluss.

I en annan del av Universum lär vi nu känna Zaphod Bebblebrox och Trillian. Zaphod är Galaxens President, en något annorlunda karaktär med två huvuden och tre armar. Trillian är en tjej från jorden (som då hette Tricia McMillan) som lämnade denna tillsammans Zaphod några månader innan Vogonerna anlände. Zaphod befinner sig på en planet bestående av vidsträckta oceaner och öknar för att stjäla ”Hjärtat av Guld” ett speciellt skepp som drivs av ”Den Oändliga Osannolikhetsdriften”.  Skeppet plockar senare upp Arthur och Ford som eskorteras upp till bryggan av den manodepressiva roboten Marvin. Marvin är en underbart skruvad parodi på en person (okej, eller en robot utrustad med riktig-personlighet-modul) som inte kan se någon mening med något.

Nu när hela gänget är samlat kommer vi således till planeten Magrathea som legat öde under fem miljoner år. Vi lär oss att innevånarna sovit de sista fem miljoner åren i väntan på att konjunkturen skulle vända i Galaxen så at denna skulle vara likvid för deras affärsverksamhet, nämligen att tillverka kundanpassade planeter. Vi lär oss vidare att Jorden är en sådan planet beställd av Mössen, och att jorden egentligen inte är något annat än en giganTisdagk dator för att räkna ut Den Ultimata Frågan. Det Ultimata Svaret har redan räknats ut av ”Djupa Tanken” (vilken tog 7,5 miljon på sig för denna uppgift) och svaret är… (”jag tror inte ni vill höra detta” sa Djupa Tanken)… 42.

Djupa tanken

Den Ultimata Frågan skulle levererats om fem minuter (efter en tio miljoner lång programkörning) om det nu inte varit för Vogonerna som pulveriserade denna… I samband med att de närmar sig Magrathea möts de av ett inspelat meddelande som ”tackar dem för visat intresse” och sedan ”välkomnar dem” med två kärnvapen-bestyckade raketer, vilka (genom inverkan från osannolikhetsdriften) förvandlas till en kaskelotval och en kruka med petunior. Valen är exalterad över sin existens innan den möter sitt öde på planetens yta, petunian tänker bara ”inte nu igen”…

Jag bara måste rekommendera denna läsning, det är absolut värt tiden. Jag skratta så tårarna rann när jag kom till avsnitten där Marvin beskriver  att han är så deprimerad… ”Ursäkta, har jag sagt något fel? sa Marvin och släpade sig vidare. Ursäkta att jag andas, vilket jag nu inte gör, så jag vet inte varför jag säger det heller. …” samt ”Liv! Tala inte med mig om liv!” Douglas Adams hade en dråplig humor och en underbar distans till verkligheten, det finns dock en tydlig kriTisdagk underton och det är lätt att känna igen vad som kriTisdageras… genialt i sin dråplighet…