Söndag 1 april 2012

Det vore synd att påstå att jag är inne ofta och uppdaterar bloggen, det är väl med det som det är med allt annat här i livet, upp och ner. Bloggen har varit en viktig faktor i mitt promenadprojekt som för övrigt med dagens promenad innebär att jag har varit ute varje dag i ett helt år, imorgon påbörjar jag år 2. Jag tar mig friheten att slå mig för bröstet i bästa ”tarsan”-stil samtidigt som jag är tacksam att jag hållit hälsan (och förbättrat den samma) hela detta året vilket i sig har gjort det möjligt att hålla igång. Om man räknar ett år som trehundra-sextiofem dagar så nådde jag målet redan igår, men ett år är ett år även om det är skott-år så den tillkommande dagen får ses som bonus… 😉

Idag har jag varit ut på 7.2 km (1:48). Tanken nu, när våren (och ljuset) gjort entré är att utöka mina lunchpromenader med kvällspromenader samt att ta längre turer över helgerna (när vädret så tillåter, för det lyster inte att ge sig på 17 km när det regnar (i alla fall inte innan sommaren)).

För den som går ner under Mr Walker så ser ni att April-Maj saknas, denna är på väg (likt en annan).

Mitt mål med detta året är att få bort ytterligare 10 kilo (utöver de trettio jag redan skavt bort) samt att stanna kvar där, jag misstänker att det är nu som den verkliga utmaningen kommer för detta kommer kräva lite mer, men skam den som ger sig.

Söndag 16 oktober 2011

Idag hade jag tänkt att jag skulle byta till vinterdäck på båda bilarna, men eftersom frun var för trött när hon kom hem från jobbet slutade det med att jag endast skiftade på min bil, jag tar hennes bil imorgon efter jobbet. Jag brukar åka över till pappa när det skall skiftas däck eftersom han har kompressor och domkraft, och det är ju inte helt fel att få kontrollera trycket i samband med bytet.

Idag har det gått sex veckor sedan jag senast tog vikten så jag passade på att kliva på vågen hemma hos mor och far (har en hemma men batteriet är slut på denna, och jag har inte kommit mig för att införskaffa ett sådant). Sedan den sista augusti har jag lyckats skava av ytterligare 5 kg och är nu totalt uppe i 28 kg sedan den 2 april i år. Jag var lite bekymrad när jag skulle till att väga mig då det absolut inte har känts som att jag skulle tappat kilon, så det var riktigt roligt att få fel.

Jag har varit lite trött och hängig veckan som gått, känner av att vintern är i krokarna och det är personligen inget som jag finner tilltalande. Jag är mer för sommar, sol och långa ljusa dagar. Hösten har dock sin tjusning med alla färger och krispig, frisk luft, vilket ju kan vara trevligt när man promenerar. En annan fördel när det mörknar utanför är att man får en förevändning att plocka fram några filmer ur hyllan och kura ner sig med en filt i biosoffan.

Lördag 8 oktober 2011

Idag blev jag väckt av dottern (Vicktoria) ungefär vid halv elva. Det är lördag och någon dag i veckan måste man ju unna sig att ta lite sovmorgon, det blir annars ganska snålt med just den varan då det blir tidigt på vardagarna. Efter att mornat mig med lite spel, kaffe och en varm dusch så gick jag ut kvart i två. Jag tog mig en tur på 9,1 km och detta tog 1 timma och 50 minuter i anspråk.

Torsdag 6 oktober 2011

Igår var jag på intervju hos Maria på InformatiOnsdagavdelningen och svarade på frågor om mitt promenadprojekt. Det kändes som jag fick fram det budskap jag ville och jag hoppas att det kan vara till inspiration. Bilden i artikeln är tagen tio minuter över tolv igår i samband med att jag tog min dagliga lunchpromenad. Maria hade skrivit klart artikeln och skickat ett utkast till mig för granskning redan vid tretiden, tio över fyra var den publiserad på kommunens hemsida.

Det har varit en dramaTisdagk ökning av antalet besök till bloggen vilket nu förpliktigar. Jag hälsar alla nya besökare välkomna och det är jättekul ifall ni kommer med kommentarer och röstar. Ni kan kommentera dels på inläggen men även skicka feedback och frågor via kontaktformuläret.

Totalt under dagen har det varit 91 besökare, det är ungefär 10 gånger mer än jag har haft tidigare under en och samma dag. Om ni har frågor så tveka inte att ställa dem. Kanske har ni idéer om vad ni vill jag skall skriva om.

Lördag 1 oktober 2011

Idag har jag suttit och brottats med ”Mr Walker”. Vi har precis lämnat september bakom oss och går med stora kliv in i oktober, så jag var tvungen att lägga till nya tabeller för oktober och november. Detta ville sig först inte, ”Mr Walker” såg ut som något man kan finna dagen efter…, sned och vind och allmänt rufsig… Det visade sig att det var två radbyten för mycket inne i en av taggarna, så min kära WordPress klarade inte av att koda av, men efter idogt sökande i det excellenta programmet Notepad++ så fann jag radbrytningarna och är nu uppe på banan igen. Efter utökandet av Mr Walker så summerade jag september, och månadens resultat är väl knappast något jag är direkt superstolt över, jag har gått 184,3 km under 36 timmar 52 minuter. Även om jag skulle vilja att det var mer så kvarstår ändå att jag fortfarande är ute varje dag och det är ju i sig värt en hel del.

Om insperationen faller på så kommer jag snart in och skriver nya tokigheter, några har jag säkert på lut, fast inte ikväll…

Ha en trevlig lördagskväll så hörs vi snart igen.

Söndag 25 september 2011

Idag har jag tagit mig en längre promenad. Jag gick över nordfjället och sedan ut mot Hogane, ute vid stora vägen (den som går mellan Hedekas och Färgelanda) gick jag ner mot Hässlebräcka och vidare upp till Hedekas. Efter en kort visit inne i kiosken (där jag köpte mig en halvliters Coca Cola Light) fortsatte jag stora vägen ner mot Hällungstad. Promenaden var på 12,9 km och tog mig 2 timmar och 24 minuter att slutföra. Det är länge sedan jag tog mig en längre promenad, och det kändes gott, både i kroppen och mentalt att ha genomfört denna. Jag har funderat över vad det är som gjort att jag tappat motivationen, men jag har svårt att sätta fingret på något speciellt, eftersom det började redan under semestern. Huvudsaken är i alla fall att jag inte har haft några inaktiva dagar, ett avbrott misstänker jag skulle bli svårt att komma över och risken är överhängande att en dag utan promenad snart blir flera.

Promenad över Nordfjället-Hogane-Hedekas-Hällungstad

När jag kom hem så hade Vicktoria lagat till Korv Stroganoff med ris, det var riktigt gott (trots att hon hade använt sig av vitlök vilket mamma påpeka upprepade gånger och som pappa upprepade gången replikerade att det då visst inte gjorde något). På middagen var det sedan dags för äppelpaj med vaniljsås, denna avnjöts framför en film. Vi började titta på Skyline, som handlar om att utomjordingar attackerar jorden och de använder sig av ett starkt ljus för att “trollbinda” sina offer. Skyline var okej, men så mycket mer var det inte, handlingen var lite tunn och slutet en aning knepigt, specialeffekterna var däremot fullt okej. Vi hade hunnit se tio minuter av filmen när det ringde på dörren, det var min syster, Camilla, som kom besök tillsammans med Anders, Emma och Jacob. Vi bjöd på äppelpaj och kaffe. De stannade ungefär en timma varpå vi återupptog filmen.

I fredags fick jag samtal från Trävarubutiken, ni vet där jag beställde det där fönstret de inte kunde montera eftersom det var älgjakt. Han frågade mig om jag var intresserad av fönstret eller om han skulle sälja det vidare. Jag förklarade för honom att jag fortfarande behövde ha fönstret men att det var under all kritik att det tog honom ett år att höra av sig. Helst skulle jag vilja ha bett honom behålla det och resa någOnsdagtans, men det slutade med att jag bad honom hålla fönstret till i april och att jag då skulle får det uppdelat på 4 månader. Jag måste alltså fortfarande ha upp den där skivan med isolering bakom inför vintern, får se på det nu när det blir lite pengar över…

I fredags fick jag även ett samtal från en Maria på InformatiOnsdagavdelningen i Uddevalla kommun, och vi bokade tid för en “date”, jag skall gå över till henne och berätta om mitt promenadprojekt den 5 oktober. Det blir ett inslag på kommunens hemsida, mer om det när det väl beger sig.

I fredags (det är mycket som hände under fredagen… ;)) så jobbade jag över fram till klockan tjugo över nio, dels för att det fortfarande är väldigt mycket som inte har hunnits med, men även för att jag skulle vänta in Vicktoria som jobbade mellan klockan 15 och 21:30. Jag fick gjort en hel del och snart borde vi vara ifatt. Att jobba över på en fredag var ingen höjdare, hela lördagen var seg och tröttsam, men det blir extrapengar och det behövs alltid, så då får det vara värt det.

I början av veckan hittade jag ett trevligt test på IT-relaterad stress på jobbet. Resultatet av testet ser ni i bilden nedan.

När jag skulle göra om testet för en kollega så fick jag ett annat resultat…

Jag drog på smilbandet när jag fick testresultatet, det är inte utan att man känner igen sig, men det kan man säga om flera av de andra “karaktärerna” också, testa själva…

       

[poll id=13]

En av kollegorna skulle resa till Mallorca nu i helgen, så jag replikerade ”…det kan man orka…”

Nej, klockan blir mycket, jag får sluta blogga för idag, får lämna lite till de andra dagarna. Kommer säkert på något mera när jag väl har slutat, det brukar vara så… Ni får ha det så bra allihop, så hörs vi!

Söndag 18 september 2011

Jag ringde till vårdcentralen på Tisdag förmiddag klockan åtta för att få tid hos läkare. I vanlig ordning så kommer man till en telefOnsdagvarartjänst där man får knappa in telefonnummer och så ringer de upp efter en stund. Jag fick ingen läkartid utan instruerades att inställa mig till den öppna mottagningen hos sjukgymnasten mellan klockan tio och halv elva. Jag kom till vårdcentralen klockan tio och skulle anmäla mig i den vanliga luckan och blev då hänvisad en trappa upp och fick anmäla mig i den receptionen. Allt okej så långt, förutom att jag var väldigt kriTisdagk till att inte få träffa läkare när jag beställt detta. Efter tre kvarts väntan fick jag så träffa en ung tjej och fick förklarat mitt tillstånd, som tur var det seriöst och jag kände mig trygg med det, nedsidan var dock att de inte kunde få till en jourtid till läkare samma dag utan jag fick en påföljande dag (Onsdag 08:45), så jag fick åka hem igen utan antiinflammatoriskt smärtstillande.

På Onsdagen anmälde jag mig åter igen i ordinarie luckan på vårdcentralen och fick sedan sitta ner och vänta en kvart över avtalad tid innan läkaren ropade upp mig. Besöker tog max fem minuter och jag kunde hämta ut Voltaren på elektroniskt recept direkt efter. Jag hade önskat att få diklofenak då dessa fungerar bättre för mig. Jag tog dessa när jag kom hem, åka till jobbet efter läkarbesöket var inte att tänka på eftersom jag var öm i ryggen efter doktorn klämt. Framåt kvällen kunde jag känna att tabletterna börjat göra verkan och kvällspromenaden var utan krämpor, så jag kände mig viss om att jag skulle kunna gå och jobba på torsdagen.

Torsdag morgon åkte jag till jobbet men kände av ryggen trots att jag tagit tabletterna på morgonen, för säkerhets skull såg jag till att få med mig en laddning jag kunde ta framåt eftermiddagen. Torsdagen förlöpte väl och jag jobbade full dag, det samma gällde fredagen.

Igår åkte jag över och lånade pappas åkgräsklippare, körde över och ”dammsög” gräsmattan efter att pappa klippt denna på fredagen. Gräset hade tydligen varit för långt och tungt av väta så klipparen hade inte fått med sig resterna i första vändan. Detta är sista klippningen innan vintern, det har blivit kallare och hösten närmar sig lite snabbare än man skulle önska, hur som helst så råder man lika mycket över årstiderna som man kan förmå jorden att stanna i sin bana runt solen… 😉 Efter klippningen körde jag över gräsklipparen till far och passade på att ta mig en kopp kaffe samt att tacka för hjälpen.

De senaste dagarna har jag roat mig med STEAM, det är en spel-plattform där man via en applikation man installerar lokalt kan ladda hem och köra spel på datorn, och spelet jag spelat heter ”Forsaken World”. Det är en lite annorlunda spelupplevelse för mig, jag är annars van vid ”First-Person Shooter”, typ Doom och Quake. Jag har upptäckt att risken för att man blir sittandes i timmar är överhängande, det är inte samma fart som i Quake där en bana kan vara avklarad på fem till tio minuter. Från spel till nytta… Denna vecka har Microsoft släppt en utvärderingsversion av deras tilltänkta nästa OS, Windows 8. Jag har provkört på en virtuell dator och mitt första möte med Windows 8 var ingen direkt aha-upplevelse, får blogga om detta vid ett senare tillfälle.

Måndag 12 september 2011

Det har varit glest mellan inläggen det senaste och anledningen härtill är att det har varit mycket med jobbet det senaste. De senaste två veckorna har jag förtvivlat kämpat med att komma ifatt vilket nådde sin klimax nu i lördags då jag jobbade över tio och en halv timma. Tanken var att fortsätta i morse med det jag inte hann under lördagen men detta kom på skam då ryggen inte ville vara med. Jag vaknade i morse med en molande känsla i ryggen, det kändes ömt och trött, precis som vid ett begynnande ryggskott. Utöver den ömmande ryggen kände jag även av frossa och var allmänt hängig. Nu är klockan tjugo i tio och även om det inte känns fullt okej, så känns det lite bättre. Jag kommer att göra en ansats till morgonen och hoppas att jag kommer mig iväg. Det var länge sedan jag har känt av några krämpor, jag har fakTisdagkt inte varit sjuk sedan jag påbörjade promenaderna i början av april, men det vore naivt att tro att man skulle vara immun bara för att man fri från symptom under fem och en halv månad. Om ryggen inte är bättre imorgon så måste jag fundera över att boka besök hos doktor, troligtvis behöver jag ha något antiinflammatoriskt för att “mota Olle i grind” och hålla ryggskottet undan.

Två veckor mellan inläggen är knappast ett lyckat recept för att entusiasmera och engagera sina bloggläsare så det skall bli bättring på den fronten, men det vore trevligt ifall ni gav mig lite feedback och uppslag, känn er välkomna att använda er av kontaktformuläret.

Utanför rasar Katia ut sin frustration (de är lynniga de här tropiska ovädren… Blinkar), om inte annat så ger de aftonblaskorna något att skriva om. Det är märkligt hur ett vanligt höst-oväder kan förvandlas till ett kommersiellt jippo i syfte att sälja lösnummer, jag får somna till det taktfasta trummandet av regnet mot rutorna med förhoppningen att ryggen inte bråkar med mig till morgonen. Ha det bäst så hörs vi…

Söndag 29 augusti 2011

Då var jag åter in på bloggen, tänkte det fick vara dags att skriva några rader. Idag var det meningen att jag skulle ha vägt mig på nytt för att se hur pass mycket jag tappat sedan sist, men för att väga sig behöver man ha en våg som fungerar och det har jag inte. Har en våg men batteriet har tagit slut i denna, jag får pilla loss detta och ta vägen förbi torp någon eftermiddag. Det är ett knappbatteri och det har jag inte helt hundra koll på var jag hittar, men ”sök så skall du finna” sägs det ju…

Det är alltid mycket jobb och i synnerhet efter semestern vid läsårsstart, så de två sista veckorna har varit hysteriska (det är de ju i och för sig alltid vid denna tiden på året så det var inget nytt och definitivt inte heller oväntat). Av den anledningen har det inte blivit någon bloggning gjord då jag helt enkelt prioriterat annat (som typ att hinna med kvällspromenaden samt att kanske läsa en bok).

I veckan fick jag besök av kommunens ”hälsoutvecklare”, hon frågade mig om jag kunde tänka mig att vara med i ett reportage angående mitt lilla projekt att skava av kilon och självklart spelade jag svårflörtad trots att jag kände mig smickrad. Vi kom fram till att skjuta på intervjuandet fram till i alla fall mitten av september så att den värsta stressen hinner lägga sig så att man kan vara mentalt närvarande vid reportaget (nu vet jag att en del, eller kanske flertalet, av er drar på smilbanden eftersom jag pratar om att vara mentalt närvarande och den bjuder jag på, eftersom jag med säkerhet vet att jag inte är ensam om att vara ”far out there”…). Hon pratade om hemsidan och jag om bohusläningen (nu när jag blivit mindre så får ju ”storhetsvansinnet” ta sig andra utryck…), för skall man nu synas så får det väl vara ordentligt?

Hon stod och tittade på aktivitetskortet från i april (ett kort där man skulle fylla i om man gjort en halvtimme eller mer per dag och där man tävlade mot andra) och jag förklarade att det inte var det kortet som fick mig att bestämma mig utan att jag bestämt mig tidigare på egen hand. Jag kan erkänna att det var en bonus att ha det och fylla i och att det kanske vissa dagar gav lite extra motivation, men för min del så har denna bloggen i så fall varit en mycket viktigare faktor vad projektet anbelangar. Jag förringar inte betydelsen av att arbetsgivaren tänker på arbetstagarens hälsa, det borde vara mer sådant, men tävlingar är inte alltid det optimala (förutom när man tävlar mot sig själv, för det har jag nyttjat friskt de sista månaderna, och tröga dagar kommer man igång igen eftersom man inte vill förlora mot sig själv… ni förstår säkert hur jag menar…).

Igår jobbade jag åtta timmar extra för att komma ifatt så jag har bara haft denna dagen helt ledig och imorgon drar det igång igen. På Onsdag skall bilen in för underhåll på verkstaden, vi får se hur det går. Nu skall jag ut på dagens promenad (så att jag inte förlorar idag… 😉 ) och sedan skall jag läsa lite innan det är dags att sova. Det blir troligtvis inte att jag bloggar förrän till helgen igen, men ”Mr Walker” fylls i löpande.


Tillägg: Idag (måndag 29/8) passade jag på att väga mig när jag tog vägen om min syster Petra, jag har tappat fem kilo under de senaste sex veckorna. Totalt under fem månader är det nu 23 kg!

Tisdag 26 juli 2011

Klockan är nu fem i halv tio när jag sitter ner och påbörjar detta inlägget. Idag blev jag väckt av Linda som skall upp och jobba på Allköp i Hedekas, jag klev ur sängen tio i åtta och tjugo över åtta satte vi oss i bilen, lämnade av tösen vid affären fyra minuter i halv nio. Jag har hunnit med en mugg med kaffe och har skummat igenom nyheterna som även idag präglas av terrorattacken i Norge.

Idag har jag inget speciellt planerat för dagen förutom den obligatoriska promenaden, som ni kan se så har det endast blivit en promenad per dag den senaste tiden och även om dessa har varit lite längre så känns det inte riktigt bra ändå. Anledningen till att jag inte är nöjd är att det inte blivit som jag planerat, den uppmärksamme kan läsa ut en del av denna frustration ur föregående inlägg. Huvudsaken är att jag i alla fall inte bryter av med helt promenadfria dagar, för sker detta så kommer det bli en negativ trend som mentalt kan bli riktigt svår att forcera i ett senare skede. Vädret har definitivt inte varit det bästa den senaste veckan, med mer eller mindre kOnsdagtant duggande varvat med skyfall, och det hjälper absolut inte till att motivera. Till detta kommer att de senaste skorna jag köpte inte visat sig vara optimala för längre promenader, när jag gått mer än sju till åtta kilometer så har det trängt vid tårna på ytterkanten av fötterna och det är inget trevligt att ”stappla i mål” i slutet av distansen. Jag kommer vara mer kriTisdagk när jag köper skor nästa gång och kommer inte köpa dem ifall de tränger. Tidigare erfarenheter är att man töjer ut skorna med tiden och att de formas efter foten, men inte dessa. När dessa skorna (som är i skinn) blir fuktiga så krymper de tillbaka och eländet börjar om på nytt. Jag måste se till att fötterna får vila upp sig mellan turerna så att jag inte får problem med dem. Det vore ju inte lyckat ifall man drar på sig nageltrång, blåsor eller andra åkommor så man blir stilla-sittandes.

Igår fick jag ordnat med det punkterade däcket (som givetvis bidrog till frustrationen i helgen) och det visade sig lyckligtvis att fälgen hade klarat sig. De förklarade på Håby däck att det oftast inte är någon fara så länge man inte kört direkt på fälgen så jag slapp utgiften med ny fälg. Det blev fyra nya sommardäck i mellanklassen (Kumho KU39 225/45 R17 94Y XL), jag gav 1390:- per däck och notan hamnade på 5560:- mot 7200:- jag gav för de fyra Goodyear jag köpte våren 2010. Jag var inte nöjd med Goodyear-däcken, man förväntar sig att de inte skall slitas ut på en säsong då det är märkesdäck. Nåväl, nu kör vi på dessa däcken och ser hur de är och hur de håller sig.

Mamma (farmor) passade barnen (Jonathan och Johanna) under tiden jag var iväg och ordnade med däcken och barnen var mer än nöjda med detta arrangemang (och jag tror även farmor tyckte det var givande). För att visa min uppskattning erbjöd jag mig att bjuda på middag, det blev ungsstekt kyckling toppad med kantareller, lök och soja, kryddad med pepparmix (fyra sorter). Kycklingen serverades med ris och gräddig svampsås red på avkoket från kycklingen. Mamma hade varit ute med barnen och plockat röda vinbär under tiden jag var iväg och det blev paj med hemmagjord vaniljsås (som min mor tillagade) efter maten. Vi var klara precis lagom till att frugan kom hem från jobbet (runt kvart i fyra) och det blev en riktigt lyckad inledning på min andra semestervecka. Runt tjugo i sju gav jag mig av upp till Kasebo på Kynnefjäll, jag parkerade bilen högst upp på parkeringen och gick sedan nerför fjället (enligt den planerade turen i föregående inlägg). Det blev en tur på 12,1 km som jag avverkade på 2 timmar och 16 minuter. Självklart hade jag tagit på mig regnstället och tur var det för det regnade och duggade under hela promenaden. Jag var hemma igen runt tjugo i tio och vi såg en komedi (Life as We Know It) lite senare, kom mig i säng runt klockan två.

Tillägg: Idag har jag varit uppe på Kynnefjäll och tagit turen på 7,4 km på eftermiddagen, det tog 1 timma och 32 minuter. Strax efter klockan sex såg vi på ”The Turist”, en komedi med Johnny Depp och Angelina Jolie. Efter filmen tog jag mig en kvällspromenad på 4,5 km (0:55), det var uppehåll och jag hade skiftat över till mina gamla skor för att spara fötterna. Har suttit ner en stund och planerat upp en ny tur som skall utgå från Kasebo mot Stora Holmevattnet, den är på 7,5 km, det som är lite speciellt med denna turen är att det inte finns några vägar uppmarkerat när man kollar på google maps utan jag har plottat upp den med hjälp av satellit-vyn, så vissa partier är tveksammare än andra, men det är kul med lite äventyr… :D. Nedan har ni rutten…

Kynnefjäll – Kasebo, Stora Holmevattnet ToR

Söndag 17 juli 2011

Jag har vägt mig idag och sedan den 28 maj så har jag tappat åtta kilo. Jag hade hoppats på att göra om samma bedrift som sist men missade målet med två kilo. Först så var jag besviken men när man tänker efter så är det inte dåligt och nu är det bara tolv kilo kvar till målet på 30 kilo för detta året. Framför mig har jag nu semestern och möjligheter att åstadkomma lite mer.

Vi hörs!

Söndag 3 juli 2011

Jag passar på att skriva några rader i bloggen. Det var en vecka sedan jag senast var in och skrev något inlägg. Det är samma anledning denna gången som det var sist gång. Det har varit mycket runt mig med arbete men även på fritiden så det har helt enkelt inte blivit av med bloggandet i sig, har uppdaterat Mr Walker löpandes (gör jag inte det så lär jag glömma vad jag gått och det vill vi inte). När vi ändå är inne på promenaderna kan jag tillkännage att jag under juni månad lagt 400,5 km bakom mig under 88,9 strävsamma timmar, vad detta kan ha gett återstår att se om två veckor då jag skall ställa mig på vågen på nytt (anledningen till att jag inte skall väga mig förren om två veckor är att det då blir sex veckor sedan den 28:e maj och vi får se ifall jag slår föregående bedrift med 10 kg på sex veckor eller om jag kommer på skam).

Igår hjälpte jag Vicktoria med att flytta in till sin nya lägenhet i Uddevalla. Vi gav oss av med lastad kärra runt halv elva och klockan ett var flytten klar. När jag kom hem tog jag mig en promenad på 7,8 km, sedan åkte jag ner och tankade upp frugans bil och i samband med detta köpte jag pizza. Efter pizzan tog jag mig samma promenad och var hemma halv elva för att sedan kvarta in vid tolv.

Idag vaknade jag tjugo över sju, jag skulle in och jobba med att uppdatera en del av kommunens servrar, jobbade mellan nio och tjugo i ett. Efter jobbet tog jag vägen om ÖB och köpte en tvättkorg till Vicktoria (hon hade köpt sig en igår men denna blåste av från kärran då hon trots förmaning valde att lägga den på flaket, troligtvis blåste den av redan vid ÖB (det var en annan trafikant som pekade på något när vi körde ut från parkeringen på ÖB, men jag reflekterade inte över det då, och vi hittade den inte när vi kollade senare, men ligger det ute så är det ju graTisdag…) och pappa tyckte väl synd om dottern (35 kr är väl inget att bråka efter) så jag ordnade det idag). Parkerade vid museet och mötte upp Vicktoria, köpte en kebabrulle som jag delade med dottern uppe i lägenheten (passar mig fint eftersom varken jag eller hon ville ha mer än så), fick en kopp kaffe och sedan tog vi oss en promenad runt City innan vi skildes åt vid bilen vid halv tre-tiden. Efter det åkte jag till Maxi och storhandlade, var sedan hemma vid fyra-snåret. Har kycklingfile i ugnen (som jag satte in tio över sex) och vi skall äta när jag är klar med detta inlägget (nu blev det inte så eftersom de skulle upp och promenera med Marie i Hedekas klockan åtta (Marie flyttade upp till egen lägenhet igår kväll, mamma hjälpte henne med flytten strax innan jag åkte ner till Munkedal och tankade bilen samt köpte pizza. Anledningen till att jag åkte ner till Munkedal är att de lagt ner bensinstationen i Hedekas så det gäller att planera tankningarna så att man inte står hemma med tom tank, kanske vore det lämpligt att köpa in en tjugoliters bensindunk som man har som reserv utifall man glömmer av sig vid något tillfälle…), så de hade inte tid med middagen jag stressat för att få ihop, självklart blir jag lite ledsen över att vi inte kunde sitta ner och äta tillsammans, la upp en matlåda och ställde in resten i kylen, hoppar själv över måltiden, för hur kul är det på en skala att sitta och äta ensam?).

Förhoppningen inför veckan som kommer är att det nu skall börja lugna ner sig och att man kan få undan tillräckligt för att kunna gå på semester och samtigt vara mentalt ledig från jobbet. Ett års ständig stress känns på och vi får hoppas att det blir ett mer sansat tempo under nästa arbetsperiod. Har femtio timmar i flex och lika mycket i komptimmar, så det finns att ta ut i ledighet om det gives tillfälle till detta, i annat fall så går komptimmarna att omsätta i lön. Nu är det två veckor igen till semestern, skall bli riktigt välkommet!

Dagens ros vill jag tillägna min far för att han
(för vilken gång i ordningen vet jag inte då  jag har tappat räkningen på det)
åter igen klippt vår gräsmatta.

Tack pappa!

Söndag 26 juni 2011

Jag är tillbaka! För de av er som trodde att jag var nere för räkning så är detta inte förrän senare i veckan (när vi sitter ner och skall ut med alla de där surt förvärvade slantarna som någon annan ofelbart är i mer trängande behov av än jag själv, och självklart kommer jag även då i sann solidarisk anda skänka slantarna till bättre behövande, för vad skall jag annars göra med dem, samla dem på hög?)

Jag bloggade senast i torsdags förra veckan och efter detta gjorde jag övertid på fredagskvällen. (Satt fram till klockan nio på kvällen, dels för att Vicktoria gjorde kväll på Rosenhäll, men givetvis även för att jag inbillade mig att jag skulle kunna jobba ifatt. Självklart gjorde det skillnad, ordentlig sådan, men dessvärre inte tillräckligt. Under veckan som gick fortsatte jag med tidiga mornar och har väl lyckats få undan en del, vi fortsätter även till veckan… Nu är det endast tre arbetsveckor igen innan semestern och det kommer tveksamt att bli gott med sådan, i år känns den verkligen välkommen. Det har varit en intressant resa, hela projektet på jobbet, men det tar lätt ut sin tribut… ) Övertiden och mertiden är den huvudsakliga anledningen till att jag inte varit inne och bloggat på tio dagar. Jag har underhållit Mr Walker dagligen (för de av er som är intresserade av detta).

Innan jag gick hem för helgen passade jag på att fotografera av tavlan och torkade sedan av denna så att den skall vara ren och blank, redo för nya tokigheter. Jag infogar en redigerad variant av tavlan, även denna gång så låter jag bilderna tala för sig själv. Som ni ser så har jag tagit mig en viss arTisdagTisdagk frihet och färglagt vissa partier av skisserna, min förhoppning är att skissen skall bli tydligare och mer estesTisdagkt tilltalande.

I helgen så har jag promenerat i vanlig ordning, distanser och tider finns att studera under Mr Walker.

I torsdags var vi över och träffade kompisarna (Ole-Johan och Maria i Svarthällan), vi bjöds på färskpotaTisdag, rökt lax och somrig sallad med violer. Efter maten fick jag med alla ut på en promenad (lite kortare sådan eftersom vi inte vill slita ut dem, de har ju inte samma vana som jag), kompletterade givetvis med egen promenad senare på kvällen.

På fredag förmiddag åkte jag och frugan in och handlade mat, vi kombinerade denna tur med att vi körde in Vicktoria till jobbet, men innan vi tog Maxi så gick vi in på Stadium och köpte nya skor till mig, och tro mig det var hög tid för det (vilket bilderna på de gamla skorna nedan får visa… 😉 ). Från klockan fyra-fem fick vi besök av far och mor och vi satt ner gemensamt och åt färskpotaTisdag och matjessill. Efter maten försökte jag smyga mig ut på vad jag tänkte skulle vara en kort promenad, men hejdades i dörren av min mamma som ville göra mig sällskap. Vi promenerade upp på fjället och jag visade vilken väg hon skulle ta för att komma fram vid vad hon kallade för mördarbacken ( jag har ett annat namn för denna som jag valde att inte delge… 😉 ). Det blev en tur på 7,2 km och 1:40, och när vi kom tillbaka så hade de andra redan tagit sig jordgubbar och glass. Mamma tyckte det var roligt att få lov och promenera med någon som höll tempo ( i så fall skulle hon inte gjort mig sällskap under april… 😉 ).

Igår (lördag) hämtade jag Vicktoria efter jobbet (hon gjorde fredag kväll, sov över och gjorde förmiddag), vi tog vägen över Färgelanda där vi fick fatt i färskpotaTisdag för 90 öre kilot, tre matjes-sillburkar för tio kronor samt tre knippen rädisor för kronan stycket (gissa vad det blev för middag när jag och Vicktoria kom tillbaka från promenaden… )

Jag gick upp kvart över fem i morse och körde in Vickoria till Rosenhäll, hon har jobbat delad tur idag, första passet mellan sju och tolv och andra passet mellan fyra och nio. Jag lämnade av henne vid jobbet halv sju och var hemma igen ungefär kvart över sju. Två minuter i halv åtta gav jag mig ut på långpromenad. Idag har jag slagit två person-bästa, dels sammanhängande distans och tid samt även för dagsdistans, jag gick nämligen 30,1 km och var ute i 6:27. Mot slutet av promenaden (som skulle varit på 31,4 km ifall jag gjort den sista biten) ringde jag upp frugan och bad henne hämta mig, fötterna ömmade och det kändes som begynnande skav vid tårna så jag tänkte det var lika bra (hade ju ändå presterat två person-bästa och var nöjd). Vi åkte vägen förbi kiosken, och resterande tid av eftermiddagen fick vigas åt att vara social. Jag funderar över att kanske ta en kortare tur till, men det får inte bli på bekostnad av att kunna promenera följande dagar, så vi får se hur det blir med det (i så fall finns det att beskåda under Mr Walker).

Jag sätter punkt på detta inlägg med att infoga bilder på mina gamla skor.

Vad tycker ni om de nya skorna, nä skoja bara. När jag var i butiken (Stadium) så erbjöd sig expediten att slänga mina gamla skor (kanske inte så kOnsdagtigt när man tittar på dem) men jag plockade upp dem ur bingen och la ner dem i lådan, eftersom jag ville visa dem här på bloggen. Jag förklarade att jag åstadkommit det mesta av förslitningen under två och en halv månad och det var definitivt värt hans förvånade uppsyn (jag såg en glimt av respekt i hans ögon och fick ett helt annat bemötande, vilket ju i och för sig var trevligt redan innan). När jag kom fram till kassan så sa jag till tjejen att hon inte behövde öppna lådan eftersom jag hade på mig de nya skorna och det var mina gamla skor i lådan. Hon sa att hon gärna stod över, vilket ju var ett klokt val… 😉 Som ni ser så är det sulorna som fått ta den tuffaste behandligen, men även resten av skon fick sig en redig duvning under den senaste kvällspromenaden. Det kommer vara med ett visst mått vemod jag skiljs från dessa trotjänare vilka nu får gå vidare till den eviga vilan (kanske hamnar de i hyllan hos Wall-E… 😉 )


Måndag 13 juni 2011

Nu har jag inte bloggat sedan i torsdags och det har inte varit helt utan anledning härtill. Just nu är det osannolikt tjockt på jobbet och det känns som att försöka krypa ifrån en annalkande lavin. Arbetsuppgifterna anhopar sig snabbare än jag kan jobba undan och det känns som om man står och skall till att dra ut den nedersta och mest kriTisdagka stenen av dem alla ur den där  katastrofalt ostadiga (och tillika höga) högen med vassa gatstenar. Jag gjorde en seriös insats i fredags att jobba undan men även att få avsatt tid tillsammans med en av kollegerna så att man systemaTisdagkt kan sortera upp berget. För ett ögonblick kändes det som att man var en bit på väg och man skådade blänket från det omtalade ljuset i andra änden av tunneln, men idag kändes det mer som en illusion. Det är det stress handlar om, frustration över att känna sig otillräcklig. Om jag skall försöka mig på analys så är det min personliga övertygelse att det är känslan av otillräcklighet och frustrationen i samband med detta som får folk att gå i väggen, inte arbetsmomenten eller belastningen i sig. Det blir ju inte enklare av att jag var tvungen att ta en besiktningstid i morgon klockan sju i Lysekil för Aeron (det är ju aldrig gott om tider när man är in och skall beställa sådana) samt att jag skall vara ledig på Onsdag (skolavslutning).

Jag har promenerat flitigt i helgen (vilket den hågade kan läsa om under Mr Walker), lördag gjorde jag tre turer om sammanlagt 2,82 mil och strax över sex timmar, igår gjorde jag en enda tur på 2 mil på 4,5 timma. Om jag skall göra en rekommendation i detta sammanhang så är det att man delar upp promenaden i fler mindre turer för det gör inte lika ont efter… har träningsverk idag efter gårdagens promenad. Jag har även suttit ner (ja, det blev fakTisdagkt tid till det också… ;)) och beställt några BluRay på CDON.COM, jag fick 5 för sammanlagt 416:- (sammanlagt 368:- i rabatter på utnyttjade erbjudanden, 3 för 249:- samt handla för 300 och köp en BluRay för 79, taken fick jag för endast 59:- helt klart prisvärt för denna filmen i BluRay).


Nu har jag precis varit ute och tagit kvällspromenaden, sitter ner och slipar på inlägget innan jag överlämnar det till er kriTisdagka granskning. Det skall bli intressant och se hur besiktningen utfaller imorgon, det är alltid an aning obehagligt med besiktningar. Jag vill avsluta inlägget med att dels utropa ett stort GRATTIS på 18-årsdagen till dottern Vicktoria samt även tacka pappa för att han klippte gräsmattan. Det finns alltid ljusglimtar och saker att vara tacksam över.

Torsdag 9 juni 2011

Igår var jag ner till polisstation efter jobbet för att hämta ut ID-kort till Vicktoria och Linda, ni minns säkert att jag bloggat om detta tidigare. Jag gjorde ett försök att hämta ut dessa i Tisdags, men då var det stängt. Promenerade i sällskap med Vicktoria från Kampenhof. Hon åkte med mig till jobbet på morgonen eftersom hon skulle ha kurs i stadshuset på förmiddagen (9-12) samt medicinsk delegatiOnsdagutbildning på Strömstadsvägen på eftermiddagen. Hur som helst så kom vi upp till polisstationen och fick satt oss ner och vänta på vår tur, och som ni vet så finns det roligare saker att göra än att sitta och vänta så det blev till att iaktta folket där inne. In kommer det en man i orange arbetsställ med ett stort blåtands-headset vid örat. Man får intrycket av att kan vara någon typ av förman eller liknade. Han kompletterar headsetet med en professionellt distanserad blick, vilken tvivelsutan är till för att visa att han är så pass viktig att han inte har tid med att vara kontaktbar för vanligt folk. Det är typ bara pateTisdagkt. Utöver blåtands-mannen så fanns där också en man i svart kostym med vit skjorta och matchande svarta skor i läder. Denna typ av utstyrsel fyller i stort sett samma funktion som blåtands-headsetet, d.v.s. att ge utryck för hur viktig bäraren av kostymen är. Självklart matchades kläderna av väl avvägt vaggande och spatserande med händerna knäppta i bästa kOnsdagtapel-manér bakom ryggen. Vaggandet är en tydlig signal på rastlöshet och kommer sig högst sannolikt av att han troligtvis upplever att han har viktigare saker att företa sig än att spendera sin dyrbara tid med sin underklädda fru och barnen vid passdisken. Allvarligt talat, hur ofta behöver man klä upp sig till vardags som om man skulle gå på begravning eller som om man vore en hemlig agent från den britTisdagka underrättelsetjänsten (Bond, my name is James Bond!)?

Finns det något som är mer störande än att prata med någon som har ett headset i örat och helt plötsligt mitt i pågående mening kan få en tom blick för att sekunden senare utan förvarning svara på ett samtal som man aldrig hört eftersom de har mobilen på vibratorläge och därpå vänder en ryggen och börjar gå iväg. Jag har råkat ut för detta ett par gånger och det är respektlöst när det händer.

Idag har varit en sådan där arbetsdag som jag dels har fått en del gjort men även plågats av att jag inte hinner med allt jag borde. Jag planerar att börja tidigt imorgon för att få jobba undan rejält, vi får se hur det går, om man kommer sig upp i rätt tid för det. Men en sak var riktigt rolig i dag, under vår APT så blev jag omnämnd och applåderad för min insats i friskvården under maj månad. Jag var den som hade varit mest aktiv av alla på min avdelning, samt det blev officiellt känt att jag lyckats gå ner 10 kg under 6 veckor. Man bockar och bugar, det värmer!

Ikväll skall jag ta mig en promenad i vanlig ordning, annars är det till att kvarta in tidigt.

 

Lördag 4 juni 2011

Idag vaknade jag vid halv tio. Tjugo i elva gick jag ensam ut i 3 timmar och 25 minuter och gick 15,8 km under denna tiden. Väl hemma gick jag igenom undervåningen med dammsugaren eftersom  jag hade lovat detta innan jag gick ut. Sedan snabb-grilla vi lite korv i ugnen, till detta hade vi bröd och potaTisdagsallad.

Idag har det verkligen varit varmt! Det lär troligtvis bli en varm natt också, med tanke på solbrännan jag fått under dagen, då jag endast har haft shorts och t-shirt.

Efter maten så gick jag ut tillsammans med Jonathan och Vicktoria, vi tog en promenad på 9,3 km på uppskattningsvis 3 timmar. Jag har alltså hållit igång 6,5 timmar och lagt 25,1 km bakom mig.

Lördag 28 maj 2011

Ytterligare en arbetsvecka till ända, det är tur att det tar slut på dem…

Igår när jag var ut och tog min vanliga promenad på lunchen så fann jag en pinne formad som en käpp. Det var precis i början av promenaden så jag reste upp käppen mot ett staket och fortsatte promenaden och tog med mig den på tillbakavägen. Det är som en påminnelse om vad som komma skall (och då tänker jag givetvis på inlägget om 40+). Man kan ha den att stödja sig på, och när man blir frustrerad att slå med.. 😉 Hur som helst så var den oemotståndlig och fick följa med tillbaka.

Idag vaknade jag till första gången nio minuter över fyra på morgonen och jag är riktigt ärlig när jag säger att jag inte kände för att stanna uppe. Jag uträttade det jag vaknat för (ni klurar nog säkert ut vad… 😉 ) och gick sedan och la mig på nytt. Blev sedan väckt halv elva, känns mer som en tid att gå upp som på en lördag (även om man önskat man vaknat en timma tidigare). Vi åt frukost med kakao och smörgås.

Nu skall jag in och duscha och göra mig i ordning. Vi får besök om en stund och senare i kväll skall jag och frugan ner och se Petras dotter Sandra uppträda i aulan på Östrabo.

Jag uppdaterar bloggen med de senaste promenaderna efter helgen då jag har de uppskrivna på en lapp på jobbet.

Tillägg: Vi åkte hemifrån vid fem. Tog vägen om OBS! och handlade en blombukett som Sandra skulle får efter uppträdandet, samt fick växlat till oss växelpengar för parkering. Klockan var fem över sex när vi var framme vid Östrabo, men det var tjockt med parkering så jag lämnade av Christina och Vicktoria och åkte vidare och parkerade vid Agneberg (det visade sig att det var graTisdag parkering, det är ju klart för det är ju helg). Promenerade mellan Agneberg och Östrabo (mätte precis upp sträckan på eniro och det var ungefär 700 meter). Föreställningen höll på mellan halv sju och ungefär halv nio med paus mellan halv åtta och åtta. Efter en promenad i hällregn (vilken troligtvis endast uppskattades av mig själv, och definitivt inte av frugan, detta trots att jag förklarade att det gör henne gott… 😉 ) åkte vi från Agnebergsparkeringen ungefär tio i nio och hämtade upp Linda och Rasmus på vägen hem vid Saltkällan kvart över nio.

Vi var hemma tio i tio och fick besök av Ole-Johan och Maria. Satt sedan och tittade på ”Transporter”, ”Transporter 2” samt ”Transporter 3” (köpte dessa i BluRay på OBS!, det börjar komma ut en del titlar i BluRay till överkomligt pris så just nu har jag börjat köpa BluRay istället för DVD)(Transporter handlar om en pensionerad miltär som kör hottad tysk muskelbil, BMW och Audi, och transporterar gods för hugade spekulanter. Mr Transporter eller Frank Martin, är omänskligt lugn och man VET att det är kört för de andra när man hör honom säga; ”You don’t want to do that!”. Transporter är troligtvis huvudsakligen för pojkar då det är hårdhamrad action rakt igenom. Man sitter och myser och stundtals får han Mr Bond att framstå som en mes. Slagsmåls-scenerna är rena poesin och man får en känsla av Deja Vu, har ju sett det tidigare… i Matrix! Har ni inte sett dem tidigare så rekommenderas de varmt, humorn är uppfriskande och syrlig och han kör sina muskelåk med fulländad precision). Det blev sent (kvart i tre… ;)) så vi fick avbryta 40 minuter in i den sista filmen. Nu idag (när jag skriver detta tillägg) vaknade jag tjugo över elva.


Tillägg Hälsa: I samband med dagens promenad på 12,4 km på 3 timmar så passade jag på att väga mig, och jag är stolt över att kunna förkunna att jag passerat 10 kg med en hel hektos marginal sedan jag påbörjade promenaderna i början av april. Skall tilläggas att jag inte märkte någon skillnad på vikten de första två veckorna så jag har gått ner 10 kg på 6 veckor.

Måndag 23 maj 2011

Det har nu gått en vecka sedan jag senast var in och skrev på bloggen. Det har varit en arbetsam vecka fylld med frustration över allt man vill få gjort men känner att man inte hinner med (och då avser jag föregående och inte innevarande vecka, eftersom denna fortfarande är ett oskrivet kapitel). Jag kan se en mental bild av mig själv som en clown som står och jongulerar med flera bollar i luften samtidigt som andra clowner kastar in nya bollar utan att se till att jag är beredd eller ens hunnit ta emot de tidigare bollarna, resultatet i slutänden är att man tappar alla bollarna och får börja om. Faktum är att man tappar bollarna alltmer frekvent och ibland är det till och med svårt att hålla en boll i luften då man förväntar sig nya hela tiden…

Helgen innan jag skrev förra inlägget roade vi oss med att titta på de tre första filmerna i triologin ”Pirates of the Caribbean” på BluRay. ”Svarta Pärlans Förbannelse”, ”Död Mans Kista” och ”Vid Världens Ände”. Huvudrollen ”Kapten Jack Sparrow” spelas av Johnny Depp och han är som klippt och skuren för rollen (eller kan det vara tvärtom?) och det är tack vare Depp som filmerna får sin prägel. (Jag tänker inte gå in på detaljer, det är poänglöst och för den intresserade så finns det ett Internet där ute redan till brädden fullt med sådant… ;)) Hur som helst så var själva grejjen att se filmerna i BluRay och få lite utbyte av 50-tummarn. Vi har även sett den den första delen av den sista Harry Potter-filmen ”Dödsrelikerna” (även denna i BluRay). Detta var en något annorlunda Harry Potter, inte riktigt lik de tidigare, historien närmar sig nu sitt slutskede med den slutliga uppgörelsen och ”Dödsrelikerna” har en mörk och dyster underton. Filmen var sevärd, men den som väntar sig en vanlig Potter blir besviken.

Onsdagen var jag och frugan på utvecklingssamtal för Johanna och detta var allt annat än trevligt. Jag uppskattar inte tonen de höll och det är så att jag funderar över att göra en formell skrivelse. Fokus var på Johannas oförmåga att simma 200 meter (detta beror av hon känner rädsla och skräck för vatten) och lärarens kommentar fick mig att gå i taket… ”om du inte är stel som en pinne så skall du se att du kan simma 200 meter”. Jag var arg resten av kvällen och var tvungen att ge mig ut på promenad senare på kvällen bara för att varva ner.

Har gjort nya teman till Lindas och Vicktorias bloggar under veckan som gick.

I lördags kom pappa över med åkgräsklipparen och det slutade med att jag klippte gräsmattan… 😉 Bra att far min kommer och aktiverar mig och ser till att jag tar lite ansvar. Från klockan två grillade vi tillsammans med Ole-Johan och Maria och det blev en hel del som hamnade på den nyinköpta klotgrillen på 18 tum (199 kr) från Jula.

Måndag 16 maj 2011

Klockan är sex minuter över halv sex och jag försöker att vakna till innan jag skall ge mig av till jobbet. Börjar med det utlovade utlägget kring ”Livet efter 40+”, så vi börjar med bilden…

 

Livet efter 40 - Andra halvlek Med glimten i ögat, distans till sig själv och en god portion cynism skulle man kunna betrakta livet som i bilden. Jag har valt att kalla bilden för andra halvlek och det är mig själv jag har ritat in i toppen av backen, precis 40 år fyllda. Nu kliver vi sålunda över krönet och påbörjar resan nerför. Det gäller att trampa försiktigt så vi inte snubblar och tumlar nerför backen okontrollerat då det i änden av denna är den definitiva muren. Nu har flertalet sagt att man inte känner sig lika gammal som sin fysiska ålder utan att man mentalt stannar vid en yngre ålder, detta har jag valt att illustrera med en tunnel genom kullen. Ytterligare någon sa att det då inte alls bär utför utan att det snarare planar ut för att hålla en mer jämn nivå, självklart måste denna resa i så fall sluta vid den berömda ättestupan, i bilden illustrerad med en ramp, samma ramp måste även finnas vid utgången av den mentala åldern.

Som ni kan se så finns det vindsnurror med i illustrationen och de i sig har inget med bilden i sig att göra utan är betingade av mina nuvarande promenader och kändes trevligt att ha med.

Skall vi vara allvarliga så är detta inte min bild av livet över huvud taget. För mig är livet mer en väg som till synes ändlöst sträcker sig mot horisonten med både nerförsbackar och uppförsbackar. Utmed denna väg finns det mycket och se, både natt och dag, solsken och regn osv. Jag föreställer mig inte en mur i slutet utan snarare en bro.

Det har varit lite tunnare med promenader de senaste dagarna, i fredags gick jag ~1,5 km (30 minuter) på lunch. Jag hade problem värkande muskler och har haft detta hela helgen så det blev inga av de planerade långpromenaderna. Lördag gick jag den vanliga slingan på 3,7 km (1 tim) på förmiddagen följt av en tur på 3 km (50 min) på kvällen. Igår var det slingan på 3,7 km (1 tim) på eftermiddagen, eftersom jag sov fram till strax efter tolv.

I lördags var vi in och gratulerade barn-barnet Julia. Vi köpte en docka och ett hink-set inne på Biltema. Dottern Marie bjöd på smörgåstårta, jordgubbstårta, bullar och kakor. Senare på lördagskvällen fick vi besök av Ole-Johan och Maria, vi såg på Melodifestivalen tillsammans. Jag hade lovat mig själv från tidigare år att jag inte skall spilla tid på denna typ av kommersiellt (och för den delen inte så lite poliTisdagkt) jippo, men vad gör man inte för andra… 😉 Det är intressant att se vad som hänt med teknik (skärmar och ljusspel) och de flesta bidragen var helt okej, men jag skjuter en och annan ”packning” när ”nykomlingarna” börjar kompisrösta (vilket vi i och för sig gör en del inom den Nordiska Aliansen, men dock inte fullt så tydligt).

Torsdag 12 maj 2011

Tisdag: Idag började jag jobba vid 7. Promenerade på lunchen upp till Kasen och sedan tillbaka på skogsvägen (~2 km, 30 min). Slutade tio över fyra då jag åkte direkt hem. När jag kom hem bokade jag in två platser till Thor på Saga-biografen, Uddevalla. Nyttjade biobiljetterna jag hade fått tidigare i julklapp av arbetsgivaren. På kvällen gick jag ut (i sällskap med Vicktoria) och kvällen till ära tog vi en ny väg. Hade lite filosofiska funderingar över det egentliga ursprunget till Nordisk, Grekisk och Romersk mytologi. Då dessa på något sätt grundar sig i olika typer av familjer så var funderingen att dessa från början varit släktkrönikor för de vilka innehaft makten. Dessa har med tiden förvandlats till mytologiska berättelser vilka i sig blivit ett redskap för att tygla den okunninga skaran av undersåtar.

Promenad den 10 maj 2011 på 9,16 km, 2,5 timmar.
2011-05-12_1930

Onsdag: Bemärkelsedagen. Idag vaknade jag runt fyra, låg och drog mig fram till fem i halv fem. Lämnade Jonathan på dagis klockan sex, frugan körde in till stan, vi samåkte eftersom vi skulle på bion senare på kvällen och tänkte vi skulle slippa dra på två bilar. Klev av vid busshållsplatsen uppe vid kurverödsleden ungefär tjugo i sju och promenerade ner till jobbet, en kort promenad på 890 meter och 12 minuter. I samband med förmiddagskaffet fick vi tårta och jag och kollegan (som också fyllde 40 fast på Tisdagen) blev grattulerade. På lunch tog jag en promenad över Kasen, kom ut i höjd med skogslyckan, följde Kurverödsleden upp och gick in på Varvsvägen. Totalt 3,62 km och 46 min.

Promenad på lunch den 11 maj 2011 på 3,62 km, 46 min.
2011-05-11_1209

Omdöme

Omdöme jag fick på jobbet…

Frugan kom förbi jobbet runt halv fyra efter att hon hade slutat på sitt jobb. Hon fick lite tårta av det som blivit över från förmiddagen. Kvart i fyra gav vi oss iväg ner till Thai-köket mitt emot badhuset och åt innan bion. Parkerade sedan bilen på stora parkeringen vid museet nere vid Kampenhof och promenerade sedan upp längs kungsgatan. Klockan var kvart över fem när vi var uppe vid torget så vi tog oss en promenad längs ån. Halv sex öppnade biografen och jag kvitterade ut biljetterna. Vi satt ner och väntade i tjugo minuter innan vi blev insläppta.

  * * * S P O O L E R V A R N I N G * * *
Thor (3D) handlar om den krigiske, oansvariga och impulsive sonen till allfadern Oden. Thors kännetecken är hans hammare vilken han villigt och med förödande kraft svingar mot sina motståndare. Filmen börjar med en grupp forskare vilka undersöker atmosfäriska fenomen och som i samband med detta kommer i ”kontakt” med Thor, då de kör på honom med bilen när han kommer tumlandes ur en storm. Thor har blivit utkastad från Asagård då han oansvarigt äventyrat en tusenårig vapenvila mellan Asagård och ett annat rike. Filmen beskriver Thors resa mot större ansvarstagande. Jag gillar de storslagna vyerna över Asagård och effekterna känns trovärdiga. Vidare är handlingen balanserad och sammanhängande och det gäller alla aspekter av filmen, denna typ av film är lätt att den blir uppblåst och löjlig för att de tar i för mycket. Oden spelas av ”Anthony Hopkins” som gör denna rollen bra. Skådespelaren som gör Thors roll ”Chris Hemsworth” är ny för mig men växer bra in i rollen, klart godkänd prestation. Filmen var i 3D och när det gäller detta format så var det nytt för mig. Till att börja med så kändes det som att titta på kulisser lagda i lager, men denna känsla försvann så småningom. Jag upplevde 3D-effekterna stundtals jobbiga för ögat och mest förvirrande var det när man skiftade fokus mellan filmen i sig och texterna, annars gav det en extra dimension (vilket ju måste vara tanken då det är 3D… ;)) men jag hade inte varit besviken ifall jag tvingats se filmen i 2D.
* * * S P O O L E R V A R N I N G * * *

Thor får 5 av 5 morötter.

 

 

Torsdag: Jobbat mellan sju och fyra. En timmas promenad på 4 km, varvsvägen upp ner längs kurverödsleden, runt och under viadukten innan Mona-Lisas och sedan utmed hamnvägen förbi Kynningsryd och Matsäljarna, sedan upp trapporna bakom stadshuset. Efter jobbet mötte jag upp frugan vid Maxi där vi handlade mat, var sedan hemma halv sex. Var lite trött och vilade en halvtimme mellan halv sju och sju då vi åt middag. Efter middagen kände jag mig manad att ta en långpromenad och tog samma promenad som i Tisdags kväll, fast denna gången tog jag den ensam och avverkade hela sträckan på en timma och femtiosex minuter.

Jag hade tänkt att infoga en bild över över livet vid 40 men jag spar detta till nästa inlägg på grund av klockan har blivit mycket och så saknar jag den nödvändiga insperationen då denna kräver lite mer för att ge det lilla extra, och just nu är jag inte som piggast (kan det vara åldern tro… ;)).

Måndag 9 maj 2011

Idag var jag ut och promenerade utmed Pininfarina, totalt 2,7 km på 32 minuter.

2011-05-09_1233

Jobbade mellan klockan sju och fyra. Efter jobbet tog jag den vanliga turen förbi Maxi. På eftermiddagen överaskades jag av ett SMS från frugan som ville med gubben ut och promenera. Vi tog den vanliga slingan på 3,7 km (ca en timme).  Efter denna promenad ville pojken ha en promenad med pappa, så vi gick upp till bondgården och tillbaka, ungefär en 1,2 km.

Söndag 8 maj 2011

I fredags så var jag ut och gick en kortare promenad under lunchen på ungefär en halvtimme och cirka 2 km. Slutade jobbet tidigt klockan halv två. Väl hemma gick jag ut på den vanliga slingan på 3,7 km, tog en del bilder som ni kan se nedan i infogat galleri.

Igår jobbade jag över på förmiddagen. På eftermiddagen gav jag mig ut på långpromenad (1,7 mil, 4,5 timme) i sällskap med Vickoria, Linda, Jonathan och Lindas pojkvän Rasmus. Vicktoria hängde med mig hela vägen runt, de andra vände efter ungefär en timme. Bilder från promenaden finns med i galleriet nedan.

Idag har jag kollat till och avslutat jobbet vi påbörjade igår. Vaknade strax efter tio (gott med sovmorgon). Kvart över sju (på kvällen) gav vi oss ut på en promenad upp på fjället (jag och Vicktoria), den var på 6 km fram och tillbaka och tog 2 timmar och en kvart.

Galleriet…
[nggallery id=4]

Torsdag 5 maj 2011

Jag låg och drog mig lite extra imorse, jag hade ställt klockan för att gå upp kvart över fyra, men det blev inte mycket med det för jag låg kvar två (!) timmar extra… 😉 Det var gott att sova lite extra, lite fantasTisdagkt att jag kom mig upp eftersom jag säkert stängt av allt vad alarm heter till slut, och som ni säkert vet så är det lätt att sova mycket för mycket när man väl somnat om på mornarna och klockan inte ringer igen. Hur som helst så var jag på jobbet någon gång runt halv åtta eftersom jag var tvungen att ta vägen om den enda kvarvarande bensinstationen i Munkedal (som jag vet i alla fall) som ligger ute vid Munkeland. Hade tänkt mig att tanka uppe i Hedekas igår kväll, men ack som jag bedrog mig för den fungerade inte så bra (2 liter på fem minuter). Jag kan känna att om de inte kan se till att det fungerar så kan de göra oss alla en tjänst och lägga ner, för det är lika bra i så fall för då slipper man bli ståendes med tom tank halvvägs in till stan bara för att man räknar med att kunna tanka ”hemmavid”.

Var ut och tog mig en lite längre promenad över kasen, neråt vid skogslyckan, runt och ner under bron strax innan Mona-Lisas och sedan utmed hamnvägen förbi Kynningsrud och Matsäljarna och sedan trapporna upp bakom stadshuset. Var ute i gott och väl femtio minuter och uppskattningvis 3 km, åter igen får jag mäta upp detta med GPS vid tillfälle. Jag fick sällskap av Pasi den sista biten, han kom med cykel och har antagligen varit nere på Mona-Lisa.

Jag slutade vid fyra, så effektivt har jag tagit av flexen idag. På vägen hem så handlade jag på Maxi. Var hemma någon gång efter fem, efter att jag hämtat upp Jonathan på dagis.

Nu ikväll har jag varit ute och tagit en lite längre promenad uppe på Nordfjället och besökte alla vindkraftverken utom det som ligger närmast mot Brattön. Vi var ute i 2,5 timmar och jag uppskattar promenaden till 7 km.

Onsdag 4 maj 2011

Idag var jag ut och promenerade nedanför stadshuset, det går en promenadslinga utmed Pininfarina och jag följde denna tills den viker runt hörnet i borte änden av området (sett från stadshuset). Jag var ute i ungefär 45 minuter och uppskattar promenaden till drygt 2 km, jag får mäta upp med GPSen i mobilen vid tillfälle.

Det blev lite extra tid på jobbet då jag väntade in Linda som var in på öppet hus på Östrabo. Det var Hantverksprogrammet och Omvårdnadsprogrammet (eller Vård och omsorgsprogrammet som det heter nu i och med gymnasiereformen 2011). Hon fick pröva på att sminka och givet var pojkvännen hennes som fick rycka in… 😉

På kvällen gick jag inte ut förren tjugo i nio på kvällen. Det blev uppskattningsvis en 2 km och 45 minuter då med.


Vi satt ner och roa oss på måndagkvällen och roade oss med gamla klipp på youtube. Håll till godo.

Vem minns väl inte farbror Frej, det är fantastiskt vad man kan åstadkomma med små medel.
En annorlunda version av Sound of Music…
En liten varning, denna är långt från rumsren, men den är rolig… 😉
Har du mjölksyra?
En man med sin badboll…
Vi känner lätt igen karaktärerna från Dallas, här i en något annorlunda tappning…
Det börjar ju i alla fall seriöst…
Vem minns inte vattenpumpen…
En klassisker!
Jag är också en 71:a… 😉
Det ska va gôtt och leva, annars kan det kvitta…
Tornado-reklam vi minns, del 1…
Tornado-reklam vi minns, del 2…

Tisdag 3 maj 2011

Igår var jag iväg på utvecklingssamtal för Vicktoria. Jag skulle vara på Östrabo 1 kvart i tolv så jag åkte från jobbet tjugo över elva, och parkerade bilen nere på Kampenhof. Anledningen till att jag inte ställde mig uppe vid skolan var tudelad, första anledningen var att jag inte hade några lösa mynt till parkering. Jag har aldrig kontanter nu för tiden, och om jag mot förmodan skulle ha sådana så skulle det vara sedlar och inte mynt. Andra anledningen var att jag passade på att få mig promenaden jag annars skulle ha gott miste om. Jag fick kramp i skenbensmusklerna på vägen upp till Östrabo, så promenaden tog fem minuter mer än tänkt (jag var framme tio i tolv), men det var ingen fara. Utvecklingssamtalet var givande i vanlig ordning som alltid när det gäller Vicktoria så är hon uppskattad av lärarna och de öser lovord över henne. Vi kom att prata om skillnaden mellan att vara läkare och att vara undersköterska/sjuksköterska, och jag jämförde det med min egen situation där jag upplever att jag fjärmas från brukarna när jag är kontorsplacerad vilket läraren tyckte var en bra reflektion (tur att pappa kan få godkänt ibland… 😉 ).

Efter samtalet promenerade jag tillbaka ner till Kampenhof och tog bilen till jobbet. Promenaden var ungefär 1,3 km enkelväg, så det blev 2,6 km och 40 minuter.

Idag började jag tidigare, i ett desperat försök attt komma ifatt, men det hjälper föga just nu. Har haft en typisk ”alla stör mig i mitt arbete”-dag, fruktansvärt frustrerande. På morgonen snöade det, inte för att jag fick uppleva det, men det var det första jag fick höra av Vicktoria och kollegerna, som tur är var det inget som la sig för då hade man ju blivit deprimerad. På lunchen tog jag en kortare promenad på 1,5 km och 20 minuter tillsammans med Pasi, trevligt med sällskap. Efter lunchen så var det mega-maraton i frustration och mentalt utpumpad gav jag upp några minuter i fyra.

Väl hemma satt jag och uppdaterade bloggen med foto, tänkte detta skulle göra den lite mer personlig. Efter detta tog jag mig en promenad på dryga timman i sällskap med Vicktoria och Jonathan.


[poll id=”11″]
[poll id=”10″]