Onsdag 30 mars 2011

Måndag

Första dagen på jobbet efter förra veckans sjukdom. Var på jobbet tre minuter över sex, gick hem kvart i fyra. Värt att nämna om denna arbetsdagen är medarbetar/löne-samtalet vilket jag denna gången räknar till plussidan. Jag fick ett glatt besked på lönesidan (nej jag tänker inte nämna belopp) och räknar detta påslag som ett reellt erkännande, roligt som omväxling när man fakTisdagkt kan bli nöjd (plus lite till).

Tisdag

Igår jobbade jag mellan fem över halv sju och två minuter över fyra. Var ner en sväng till Skatteverkets besökskontor i Uddevalla City över lunchen. Det ligger inte längre kvar i samma uppgång som man har varit van vid att det ligger sedan tidigare, de har flyttat ihop med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och pensionsmyndigheten och ligger numera inne i försäkringskassans gamla lokaler. Anledningen till att jag var ner var för att jag skulle hämta ut personbevis (till ID) för döttrarna (Linda och Vicktoria), som har tänkt sig ställa upp på audition till Idol, och då krävs det att de har ID-kort. Personbevis har man alltid tidigare kunnat gå in och få på fem minuter utan krångel, men så var det inte denna gången. Nej för att kunna få ett sådant utskrivet över disk så måste den som personbeviset gäller själv identifiera sig, snacka om moment 22. För att ytterligare spä på irritationen så hade jag behövt stå och vänta i en kvart-tjugo minuter då det stod en utlänning och dividerade innan, så jag bad receptionisten ”skita i det”. Det är inte ofta jag en lackar ur, men detta är höjden av byråkrati och enligt mitt tycke så kan de slå igen kontoret och stoppa upp det där solen aldrig lyser (eftersom de ändå inte tänkt tillhandahålla någon egentlig service så känns det som slöseri med lokalhyra och kostnader för personal, det finns garanterat annat de kan lägga våra surt erlagda skattepengar på). Senare visade det sig (frugan pratade med skattemyndigheten på telefon) att vi troligtvis inte behöver personbevis då vi tänkt skaffa dessa ID via polisen och att det där (enligt skatteverket) räcker att vårdnadshavarna (ja, BÅDA måste tydligen vara med) legitimerar barnet, så det är tänkt att vi skall göra idag (Onsdag) efter jobbet.

Utöver audition till Idol (som kommer ske i Göteborg) den 9 april så skall Linda uppträda på torget imorgon (torsdag) och mamma målar upp scenarion där miljonerna forsar in, jag däremot är mer jordnära (vill jag tolka det som, mamma tycker väl jag är en fantasilös torrborr) och tar inte ut något i förskott. Den som lever får se… 😉

Idag

Var ute och promenerade på lunchen idag. Gick ner bakom stadshuset och sedan utmed hamnvägen, under viadukten borta vid Mona-Lisa, uppför trappen och sedan trottoaren utmed kurverödsleden från Mona-Lisa upp förbi skogslyckan och sedan in mitt emot Kurveröd. Det var en tur på 4 km (mätte upp på Eniro).

Efter jobbet var vi ner till Polishuset och ordnade med ID-kort till tjejerna, det var föredömligt enkelt, mamma legitimera töserna (nej vi behövde inte legitimera båda två) och pappa betalade (man funderar över varför det hela tiden är en annan som drar nitlotterna… ;)) Efter det tog jag vägen förbi Jet och tanka, sedan Maxi och handlade. Senare på kvällen betala vi in räkningar (det är samma tillfredsställelse varje gång… :)).

Fredag 25 mars 2011

Denna veckan blev inte vad man hade hoppats. Har varit hemma två dagar från jobbet, mår verkligen inget vidare. Jag har åkt på feber, hosta och frossbrytningar. I Onsdags jobbade jag trots att jag inte kände mig bra, men jag fick ge mig på kvällen och inse att jag inte skulle klara att jobba torsdagen (eller för den delen fredagen heller visade det sig). Igår vaknade jag runt kvart i tio, frugan var in till stan tillsammans med Vicktoria som hade ett prov hon ville ha gjort, trots att hon (dottern) egentligen inte heller mådde något vidare (det är ju nästan så man undrar var hon fått sin envishet från). De handlade på Maxi på vägen hem och hade köpt med sig två filmer vi satt och titta på under eftermiddagen, ”Mary Poopins” (Julie Andrews) och ”Alice i Underlandet” (Johnny Depp). Jag är alltid lika fascinerad av Johnny Depp och de högst varierande roller han spelar. Efter dessa filmerna kände jag mig inget vidare (klockan kan ha varit runt fyra, men skall jag vara ärlig så minns jag inte riktigt, och nej det berodde inte av filmerna utan av sjukdomstillståndet… ;)) och gick och la mig och sov mer eller mindre till idag då vi gick upp runt halv tio.

Söndag 20 mars 2011

Vi avslutade gårdagskvällen med de fyra första avsnitten i säsong 6 Stargate SG-1. Vid kvart i elva gav vi Jonathan alvedon innan vi gick och la oss då febern återkommit. Om jag minns rätt så hade han runt 39ºC. Vaknade igen klockan tre av att pojken var glödhet (39,5ºC) så jag gick upp med honom och han fick alvedon igen, sedan sov vi fram till kvart i nio. Febern hängde fortfarande kvar även om den var en grad mindre än under natten, och han har pendlat mellan 38 och 38,5 under hela dagen. Frugan gav sig av till jobbet ungefär en kvart över tolv, hon kommer hem runt klockan tio i kväll.

Värt att nämna om gårdagen är dotterns överaskning. Vicktoria hade burit in bägge pallarna med pellets under förmiddagen igår, man är bortskämd med duktiga barn.

Har varit upp en sväng till kiosken och köpt flytande och vanlig alvdon och nässprej. Har läst klart fjärde boken, ”Vargarna i Calla” och påbörjat femte boken ”Sången om Susannah” i Stephen Kings epos ”Det Mörka Tornet”. Jag kommer att skriva en resume när jag är klar.

Jag hoppas att vi får vara friska nu till helgen och att vi får lite mer av det sköna vädret vi hade denna helgen, jag börjar verkligen längta ut nu. Jag vill ha vår, sol och värme, jag ser fram emot och kunna sitta på trappen med en kopp kaffe utan att behöva huttra med solen spelandes över ögonlocken. För mig kommer det vara som ljuv musik när jag kan dra ner shunten till noll och frosten är ett minne blott.


Tillägg: Det är nu tidig morgon dagen efter. Jonathan hade 38,8ºC strax innan vi la oss igår kväll vid elva. Nu när jag tog tempen på honom på morgonen (klockan fem) visade denna 36,8ºC. Det verkar som att febern givit med sig.

Lördag 19 mars 2011

Idag sov jag lite längre, gick faktiskt inte upp förrän kvart i tolv. Vaknade första gången vid kvart över fyra eftersom jag hade satt mobilen på ringning så att frugan inte skulle försova sig. Gick upp en sväng runt fem för att Jonathan behövde ha Alvedon, han har haft feber sedan igår kväll. Vi tog febern på Jonathan och han hade 38,4ºC. Vi gick och la oss igen så att han skulle få en chans att sova bort febern och nu är den borta. Vicktoria och Johanna är ute på en promenad i vårsolen, det är underbart väder ute. Jag är kvar inne då jag dragit på mig huvudvärk, passar på att skriva i bloggen samtidigt, och Jonathan skall inte ut som bara varit feberfri några timmar.

Slutade jobbet en aning tidigare igår, gick hem vid tio i två. Påbörjade tillagandet av thai-kyckling runt tre, denna var klar runt halv fem. Vi såg sista avsnittet på säsong fem i Stargate SG-1 under tiden som grytan stod och gottade till sig.

Har suttit en liten stund och läst ett avsnitt ur ”Vargarna i Calla” och fortsätter nu med bloggandet.

Jag skall nu försöka mig på att skriva receptet till Thai-kycklinggrytan.

Tai-kyckling á la Sandblom

Ingredienser: 2 kg kycklingfilé, 2 gula lökar, 100 gram margarin, röd och grön currypasta, aromat, all-krydda, curry, kinesisk soja, chilisås, kokosmjölk och wokgrönsaker samt 2 dl mjöl till redningen.

Tillagning: Strimla kycklingfilén på längden i lagom tjocka strimlor (uppskattningsvis 1 cm), dela löken i fyra klyftor som sedan delas på hälften, lägg i margarinet i kokkärlet (jag har använt mig av en fyraliters gjutjärnsgryta) och låt detta smälta och fräsa upp på full värme, tillsätt sedan två rågade teskedar av den gröna currypastan och en rågad tesked av den röda currypastan, tag en visp och se till att kryddorna löser upp sig och fördelas jämt i margarinet. Lägg i de delade lökklyftorna och låt dessa fräsa en minut under tiden som ni rör runt med slev. Tillsätt sedan de strimlade kycklingfilé-strimlorna och krydda ymnigt med aromat (uppskattningsvis en matsked) och ungefär samma mängd vanlig curry. Underskatta inte betydelsen av glutamaten då denna lyfter fram smaken i rätten som helhet (vilket märks om man vid något tillfälle utelämnar kryddan, detta är min personliga reflektion och smaken är olika från person till person). Rör sedan om med slev  under ett par minuter så att kycklingen får fräsa tillsammans med margarinet, kryddorna och löken. Tillsätt ungefär en deciliter var av soyasåsen och chilisåsen, vänd ner med slev och låt puttra under ett par minuter under tiden som ni öppnar wokgrönsakerna och kokosmjölken. Tillsätt kokosmjölken och låt denna lösa upp sig, hjälp till genom att vända med sleven (ni förstår vad jag menar när det väl beger sig då kokosmjölken består av en rinnande del och en fast del), tillsätt därefter wokgrönsakerna tillsammans med spadet och därefter ytterligare vatten. Låt nu anrättningen står och puttra på svag värme (jag satte termostaten till 9,5 på min 12-gradiga skala, så femman på en sexgradig skala torde vara rimligt) i ungefär tre kvart (det är nu som ni kan sätta er ner och titta på ett avsnitt ur en av era favoritserier, vilket jag givetvis passade på att göra… ;)). Lägg på locket med en liten springa öppen så slipper ni att att det rinner över. När det har puttrat klart så är det dags att reda till lagom tjocklek. Vispa ihop 2 dl mjöl och 5-6 dl vatten i en bunke, sila sedan detta genom en tesil eller liknade till ett annat kärl så att ni blir av med eventuella klumpar innan ni topp-reder grytan. Häll skyndsamt i redningen och vänd sedan omedelbart med slev tills dess att anrättningen får en nöjsam tjocklek. Självklart serveras thai-grytan med ris vilket ni givetvis förbereder parallellt. Jag har använt mig av vanligt matris då jag lärt mig uppskatta detta ris av två anledningar, dels gillar jag smaken och för det andra uppskattar jag  frånvaron av den för jasminris typiska lukten. Jasminriset har en tendens att klumpa ihop sig och vanligt matris är lättare att få luftigt. Thai-grytan serveras sedan med någon form av grönsaker samt dricka.

Onsdag 16 mars 2011

Min tanke (om det nu finns en sådan) med detta inlägg är att jag varit allvarlig tillräckligt länge och att det nu åter igen är dags för lite galenskaper eller genialitet (säger de då inte att gränsen mellan galenskap och genialitet är hårfin, bedöm själva), hur som helst hoppas jag att jag kan få er dra på smilbanden…

Då var det åter igen dags för ytterligare betraktelse med glimten i ögat. Jag tänkte jag skulle berika er tillvaro med insiktsfull (och förhoppningsvis värdefull) kunskap (eller är det visdom) kring ett par av livets aspekter. Jag har försökt att analysera förhållandet mellan olika former av motivation gentemot arbetsdagens fortskridande. Jag har kommit till slutsatsen att arbetsmotivation, livsmotivation samt motivation att gå hem förhåller sig mot förlupen arbetstid i enlighet med diagrammet nedan. Diagrammet grundar sig på empirisk data samlad under längre tid. Jag kan tänka mig att ni funderat mången gång över hur det egentligen hänger ihop, och nu har ni tur, för jag har svaret… 😉

Vi börjar med diagrammet…

Som ni ser så börjar arbetsmotivationen på topp i början av arbetsdagen i gott sällskap med livsmotivationen (jag vet att det är dåligt val av ord för att egentligen beskriva tillståndet av välbefinnande, jag hoppas verkligen att ni missförstår mig rätt… ;)) varpå den (arbetsrelaterade motivationen alltså) stadigt sjunker för att mot arbetsdagens slut närma sig noll (eller så nära vi nu kan komma). Livsmotivationen (jag ber åter igen om ursäkt för det dåliga valet av ord) sjunker snabbare för att runt halva dagen (runt lunch) tangera noll för att därefter åter igen stiga (detta kan synas märkligt men är när man betänker det inte så kOnsdagtigt då man åter igen ser ljuset i slutet av tunneln och hoppet nu stärks av förvissningen om att man snart skall få lov att gå hem…) för att återfå normal nivå vid arbetsdagens slut. Vidare kan vi i diagrammet ovan konstatera att önskan att gå hem finns redan vid arbetsdagens början samt att denna tilltar allt eftersom arbetsdagen förflyter. Betydelsen av det sista skulle kunna vara föremål för en djupare existentiell diskussion vilken i sig tvivelsutan skulle kunna sysselsätta flertalet av vår samtids lärde (vilka förvisso torde vara släkt med de vid flertalet tillfällen tidigare nämnda grekerna) men vi avstår från att utforska dessa aspekter utförligare för tillfället (dels för att vi inte har de nämnda lärde närvarande men även för att denna diskussion, då den är av existentiell natur, troligtvis skulle kunna bli både långrandig och högtravande men även förlora sig i trivialiteter).

Nu skall jag se Stargate för att stärka mig inför morgondagen.

Tillägg, uppdaterat diagram: (klicka för större bild)

 

Ni känner igen kurvorna från diagrammet ovan. Den gula linjen beskriver den mentala energin under arbetsdagen, som förväntat är denna som högst vid arbetsdagens början för att nå noll samtidigt  med den (i detta diagram) mentala motivationen (ovan benämnt livsmotivation) för att under en viss tid befinna sig på en negativ nivå. Det skede under vilken den mentala energin avtar kallas för ”degenerativ motivationsfas”. Det intervall där den mentala energinivån befinner sig under nollan kallas för ”kristisk motivationsfas” vilken sedan övergår till ”regenerativ motivationsfas” under vilken den mentala energinivån återhämtar sig. Värt att notera är att energinivån ej hinner återställas till samma nivå som vid arbetsdagens början. Detta är fullkomligt logiskt, det är ju detta vi har fritid till.

Tisdag 15 mars 2011

Det händer ibland att man funderar över vad man skulle vilja göra och igår på vägen hem satt jag och diskuterade vad för resa jag skulle vilja göra ifall möjligheten gavs. Jag är inte den personligheten som lockas av charterresa till de vanliga dussinmålen, jag skulle vilja göra något som ger lite mer.

I höstas satt jag och tittade på National Geographic och då såg jag några program ur en serie som handlade om mat från olika delar om världen, värden för programmet reste runt och prövade på maträtter och utforskade de olika kulturerna i anknytning till de platser han besökte. Det var intressant att titta på och väckte en liten glimt av ”det skulle jag vilja pröva på” hos mig, men det var inte det som var ”på tapeten” igår utan en fundering på hur det skulle vara att resa med bil igenom USA från kust till kust. Skulle i så fall landa med flyg på västkusten, hyra bil och resa till Östkusten. På vägen skulle jag stanna till vid intressanta attraktioner samt pausa resandet vid några större hotell någon vecka innan jag fortsatte, där emellan övernattningar vid motell. En sådan resa skulle nog lugnt ta två månader i anspråk och hade definitivt varit ett minne för livet. Självklart skulle man ha bloggat… Man kan ju alltid drömma…

Lördag 12 mars 2011

Sitter ner och funderar över vad jag skall skriva i bloggen idag. Det händer inte så mycket under veckorna förutom arbete, läsa bok och titta på TV-serier.

Igår gick jag tidigt från jobbet, stämplade ut elva minuter över elva. På vägen hem handlade jag på Maxi, köpte bland annat råvaror för tai-gryta. Jag var hemma kvart-tjugo över tolv. Jag valde att göra detta eftersom jag börjar få för mycket timmar i flex-banken samt att jag känner jag behöver vilan. Hemgången blev inte precis vad jag hade tänkt mig då det börja ramla in nya ärenden halvtimmen innan jag gick, och jag har problem med detta då jag vill ha det tomt i inkorgen när jag går hem tidigt. Jag stressade upp mig över detta, vilket i och för sig är helt onödigt då det hela tiden tillkommer nytt, och det tog flera timmar innan jag mentalt hade lagt jobbet bakom mig.

Väl hemma gick jag och la mig ner i sängen med femte boken “Vargarna i Calla” i Stephen Kings “Det Mörka Tornet”. Jag har hunnit halvvägs igenom denna. Låg och läste fram till klockan tre då jag ställde mig och började laga till tai-grytan, idag gjorde jag den på strimlad fläsk-snitsel. Tai-grytan blev inte exakt som jag ville ha den, det var inte riktigt samma sting som tidigare, antar att jag inte riktigt var i rätt stämning. Missuppfatta mig rätt, den var okej när man väl kompletterade med chilisås och soja, men saknade ändå det rätta stinget.

Efter tai-grytan satte vi oss ner och tittade igenom ett antal avsnitt i Stargate SG-1, vi är inne på säsong 5 vilket är halvvägs igenom.

Idag vaknade jag tjugo i elva, jag tänkte att jag skulle dragit mig lite till men det förstörde jag genom att titta på klockan. Har hunnit ta mig kaffe, lägga in tvätt och nu sitter jag och skriver på detta inlägget. Vid femtiden skall vi upp till bygdegården och fira min mor som fyller 60. Nu skall jag hoppa in i duschen, skall upp och handla tobak innan kvällens festligheter. Vi får se ifall jag får för mig att komplettera med mer senare ikväll, om inte så hörs vi senare.


Det var 60-årskalas för mamma i bygdegården i Hedekas. Vi var där mellan klockan fem och kvart över åtta. De bjöd på fisksoppa och sedan tårta. Även om det inte är vad man skulle förvänta sig så tyckte jag det var gott. Träffade morfar som hade legat på Näl i fjorton dagar, han hade kommit hem på fredag kväll. Han var okej men såg sliten ut.

Måndag 7 mars 2011



Ibland så behöver man ta sig en paus, även när det gäller bloggen. Skall jag vara ärlig så har jag inte haft något direkt uppslag och då ger det inget större, varken för mig eller er.

Idag var pojken på besök hos pappa på jobbet. Mamma hade ett ärende in till staden och grabben har haft en släng av förkylningsastman de sista dagarna så mamma ville inte lämna honom på dagis utifrån att hostan skulle sätta in och dagis skulle ringa mitt upp i ärendet (i vilket fall det troligtvis hade varit pappa som fått åka iväg). Så det blev som det blev (vilket ju i och för sig alltid är fallet, att det blir som det blir alltså…) och grabben fick spendera en och en halv timma hos farsan. Det var till att spela spiderman, bilar och robotar på pappas MAC på jobbet. Vi började med att skapa en inloggning och ta ett kort på grabben (man måste ju ha en sådan där avatar på inloggningen…) och sedan fick han sitta med hörlurar under tiden som farsan försökte göra sitt jobb, och det gick fakTisdagkt ganska bra (även om man fick hysha honom ett par gånger, för de har ju inte förstånd på volym, i synnerhet inte när de har hörlurar). Det var intressant att se hur lätt de (den unga generationen) anpassar sig och lär sig nya saker. Det är en s.k. Magic Mouse på Mac:en (en sådan däringa slät sak utan knappar som känner av var man placerat fingret och hur man drar det över ytan) och han skrollade genom spelsidan med musen som om han inte gjort annat (trots att det inte sitter något skrollhjul på den så klurade han intuitivt ut att man skulle svepa längs musen för att skrolla, och då fyller han inte ”prins”* (fem år) förren om en månad). Sedan delade grabben lunch med pappa (ja, jag klarar mig, även fast jag inte fick hela lunchen, har ju lite reserver att ta av…), det blev spaggeti och köttfärssås (inte lyckat med vit t-shirt). Så kom mamma tillbaka och grabben hängde med henne hem igen.

Tio i tre slutade jag jobbet och åkte i sällskap med dottern (Vicktoria) förbi kvarnen i Munkedal och beställde två pall pellets som de kör hem. Det blev lite dyrare per pall då man måste beställa fyra pall för att få det fraktfritt, men det hjälps inte då vintern inte riktigt släppt greppet ännu (men snart så…). Väl hemma delade vi (jag och nämnda dottern) på en halv grillad kyckling med potaTisdagsallad. Senare på kvällen var det dags för tre avsnitt Stargate SG-1. Vi avslutade säsong 4 och påbörjade säsong 5, och nu har de börjat flänga runt i rymdskepp.

 


NOT. * Fylla ”prins” är något han myntade i slutet av förra veckan. Ibland funderar man över vad de får allt ifrån 😉

Onsdag 2 mars 2011

Jag fick ett SMS vidarebefordrat av frugan från en av mina svågrar i måndags morgon. Det visade sig att min morfar hade behövt åka in akut till Näl i Söndags, läget hade varit kriTisdagkt med lunginflammation och hjärtsvikt. Som tur är så är han nu på bättringsvägen, men inte ännu fullt kry, fick jag veta igår när jag pratade med min mor. Det känns gott att man såg till att åka över och gratta honom i fredags, får se till att prioritera tätare besök, man vet aldrig hur länge man har sina nära…

Jag är fackligt ombud på jobbet och just nu står mitt fackförbund inför ett nationellt namnbyte. Av denna anledning hade de för ett tag sedan ute en förfrågan på hemsidan om namnförslag. Jag har lämnat två namn och om det skulle vara ett av mina förslag som blir det de väljer så kommer jag att få närvara vid festligheterna som skall gå av stapeln i Stockholm i augusti-september (har jag för mig att det var). Och om det nu skulle vara så att man behöver ställa sig i talarstolen så får man öppna anförandet med “Jag är ingen talare…” och efter en kvart av floskler så inleder man andra andningen med de bevingade orden “Även de gamla grekerna…”, jag får sätta mig ner och skriva ihop talet så det är klart när det behövs… Blinkar

Så här kan det gå ifall man är grälsjuk…

 

Inte skönsång, men ganska roligt…

 

En lite annorlunda Bamse, inte heller denna något musikalisk under…

 

Ni får ha det bäst!