Då var jag åter in på bloggen, tänkte det fick vara dags att skriva några rader. Idag var det meningen att jag skulle ha vägt mig på nytt för att se hur pass mycket jag tappat sedan sist, men för att väga sig behöver man ha en våg som fungerar och det har jag inte. Har en våg men batteriet har tagit slut i denna, jag får pilla loss detta och ta vägen förbi torp någon eftermiddag. Det är ett knappbatteri och det har jag inte helt hundra koll på var jag hittar, men ”sök så skall du finna” sägs det ju…

Det är alltid mycket jobb och i synnerhet efter semestern vid läsårsstart, så de två sista veckorna har varit hysteriska (det är de ju i och för sig alltid vid denna tiden på året så det var inget nytt och definitivt inte heller oväntat). Av den anledningen har det inte blivit någon bloggning gjord då jag helt enkelt prioriterat annat (som typ att hinna med kvällspromenaden samt att kanske läsa en bok).

I veckan fick jag besök av kommunens ”hälsoutvecklare”, hon frågade mig om jag kunde tänka mig att vara med i ett reportage angående mitt lilla projekt att skava av kilon och självklart spelade jag svårflörtad trots att jag kände mig smickrad. Vi kom fram till att skjuta på intervjuandet fram till i alla fall mitten av september så att den värsta stressen hinner lägga sig så att man kan vara mentalt närvarande vid reportaget (nu vet jag att en del, eller kanske flertalet, av er drar på smilbanden eftersom jag pratar om att vara mentalt närvarande och den bjuder jag på, eftersom jag med säkerhet vet att jag inte är ensam om att vara ”far out there”…). Hon pratade om hemsidan och jag om bohusläningen (nu när jag blivit mindre så får ju ”storhetsvansinnet” ta sig andra utryck…), för skall man nu synas så får det väl vara ordentligt?

Hon stod och tittade på aktivitetskortet från i april (ett kort där man skulle fylla i om man gjort en halvtimme eller mer per dag och där man tävlade mot andra) och jag förklarade att det inte var det kortet som fick mig att bestämma mig utan att jag bestämt mig tidigare på egen hand. Jag kan erkänna att det var en bonus att ha det och fylla i och att det kanske vissa dagar gav lite extra motivation, men för min del så har denna bloggen i så fall varit en mycket viktigare faktor vad projektet anbelangar. Jag förringar inte betydelsen av att arbetsgivaren tänker på arbetstagarens hälsa, det borde vara mer sådant, men tävlingar är inte alltid det optimala (förutom när man tävlar mot sig själv, för det har jag nyttjat friskt de sista månaderna, och tröga dagar kommer man igång igen eftersom man inte vill förlora mot sig själv… ni förstår säkert hur jag menar…).

Igår jobbade jag åtta timmar extra för att komma ifatt så jag har bara haft denna dagen helt ledig och imorgon drar det igång igen. På Onsdag skall bilen in för underhåll på verkstaden, vi får se hur det går. Nu skall jag ut på dagens promenad (så att jag inte förlorar idag… 😉 ) och sedan skall jag läsa lite innan det är dags att sova. Det blir troligtvis inte att jag bloggar förrän till helgen igen, men ”Mr Walker” fylls i löpande.

Tillägg: Idag (måndag 29/8) passade jag på att väga mig när jag tog vägen om min syster Petra, jag har tappat fem kilo under de senaste sex veckorna. Totalt under fem månader är det nu 23 kg!