Jag är tillbaka! För de av er som trodde att jag var nere för räkning så är detta inte förrän senare i veckan (när vi sitter ner och skall ut med alla de där surt förvärvade slantarna som någon annan ofelbart är i mer trängande behov av än jag själv, och självklart kommer jag även då i sann solidarisk anda skänka slantarna till bättre behövande, för vad skall jag annars göra med dem, samla dem på hög?)

Jag bloggade senast i torsdags förra veckan och efter detta gjorde jag övertid på fredagskvällen. (Satt fram till klockan nio på kvällen, dels för att Vicktoria gjorde kväll på Rosenhäll, men givetvis även för att jag inbillade mig att jag skulle kunna jobba ifatt. Självklart gjorde det skillnad, ordentlig sådan, men dessvärre inte tillräckligt. Under veckan som gick fortsatte jag med tidiga mornar och har väl lyckats få undan en del, vi fortsätter även till veckan… Nu är det endast tre arbetsveckor igen innan semestern och det kommer tveksamt att bli gott med sådan, i år känns den verkligen välkommen. Det har varit en intressant resa, hela projektet på jobbet, men det tar lätt ut sin tribut… ) Övertiden och mertiden är den huvudsakliga anledningen till att jag inte varit inne och bloggat på tio dagar. Jag har underhållit Mr Walker dagligen (för de av er som är intresserade av detta).

Innan jag gick hem för helgen passade jag på att fotografera av tavlan och torkade sedan av denna så att den skall vara ren och blank, redo för nya tokigheter. Jag infogar en redigerad variant av tavlan, även denna gång så låter jag bilderna tala för sig själv. Som ni ser så har jag tagit mig en viss artistisk frihet och färglagt vissa partier av skisserna, min förhoppning är att skissen skall bli tydligare och mer estestiskt tilltalande.

I helgen så har jag promenerat i vanlig ordning, distanser och tider finns att studera under Mr Walker.

I torsdags var vi över och träffade kompisarna (Ole-Johan och Maria i Svarthällan), vi bjöds på färskpotatis, rökt lax och somrig sallad med violer. Efter maten fick jag med alla ut på en promenad (lite kortare sådan eftersom vi inte vill slita ut dem, de har ju inte samma vana som jag), kompletterade givetvis med egen promenad senare på kvällen.

På fredag förmiddag åkte jag och frugan in och handlade mat, vi kombinerade denna tur med att vi körde in Vicktoria till jobbet, men innan vi tog Maxi så gick vi in på Stadium och köpte nya skor till mig, och tro mig det var hög tid för det (vilket bilderna på de gamla skorna nedan får visa… 😉 ). Från klockan fyra-fem fick vi besök av far och mor och vi satt ner gemensamt och åt färskpotatis och matjessill. Efter maten försökte jag smyga mig ut på vad jag tänkte skulle vara en kort promenad, men hejdades i dörren av min mamma som ville göra mig sällskap. Vi promenerade upp på fjället och jag visade vilken väg hon skulle ta för att komma fram vid vad hon kallade för mördarbacken ( jag har ett annat namn för denna som jag valde att inte delge… 😉 ). Det blev en tur på 7,2 km och 1:40, och när vi kom tillbaka så hade de andra redan tagit sig jordgubbar och glass. Mamma tyckte det var roligt att få lov och promenera med någon som höll tempo ( i så fall skulle hon inte gjort mig sällskap under april… 😉 ).

Igår (lördag) hämtade jag Vicktoria efter jobbet (hon gjorde fredag kväll, sov över och gjorde förmiddag), vi tog vägen över Färgelanda där vi fick fatt i färskpotatis för 90 öre kilot, tre matjes-sillburkar för tio kronor samt tre knippen rädisor för kronan stycket (gissa vad det blev för middag när jag och Vicktoria kom tillbaka från promenaden… )

Jag gick upp kvart över fem i morse och körde in Vickoria till Rosenhäll, hon har jobbat delad tur idag, första passet mellan sju och tolv och andra passet mellan fyra och nio. Jag lämnade av henne vid jobbet halv sju och var hemma igen ungefär kvart över sju. Två minuter i halv åtta gav jag mig ut på långpromenad. Idag har jag slagit två person-bästa, dels sammanhängande distans och tid samt även för dagsdistans, jag gick nämligen 30,1 km och var ute i 6:27. Mot slutet av promenaden (som skulle varit på 31,4 km ifall jag gjort den sista biten) ringde jag upp frugan och bad henne hämta mig, fötterna ömmade och det kändes som begynnande skav vid tårna så jag tänkte det var lika bra (hade ju ändå presterat två person-bästa och var nöjd). Vi åkte vägen förbi kiosken, och resterande tid av eftermiddagen fick vigas åt att vara social. Jag funderar över att kanske ta en kortare tur till, men det får inte bli på bekostnad av att kunna promenera följande dagar, så vi får se hur det blir med det (i så fall finns det att beskåda under Mr Walker).

Jag sätter punkt på detta inlägg med att infoga bilder på mina gamla skor.

Vad tycker ni om de nya skorna, nä skoja bara. När jag var i butiken (Stadium) så erbjöd sig expediten att slänga mina gamla skor (kanske inte så konstigt när man tittar på dem) men jag plockade upp dem ur bingen och la ner dem i lådan, eftersom jag ville visa dem här på bloggen. Jag förklarade att jag åstadkommit det mesta av förslitningen under två och en halv månad och det var definitivt värt hans förvånade uppsyn (jag såg en glimt av respekt i hans ögon och fick ett helt annat bemötande, vilket ju i och för sig var trevligt redan innan). När jag kom fram till kassan så sa jag till tjejen att hon inte behövde öppna lådan eftersom jag hade på mig de nya skorna och det var mina gamla skor i lådan. Hon sa att hon gärna stod över, vilket ju var ett klokt val… 😉 Som ni ser så är det sulorna som fått ta den tuffaste behandligen, men även resten av skon fick sig en redig duvning under den senaste kvällspromenaden. Det kommer vara med ett visst mått vemod jag skiljs från dessa trotjänare vilka nu får gå vidare till den eviga vilan (kanske hamnar de i hyllan hos Wall-E… 😉 )