Torsdag 9 juni 2011

Igår var jag ner till polisstation efter jobbet för att hämta ut ID-kort till Vicktoria och Linda, ni minns säkert att jag bloggat om detta tidigare. Jag gjorde ett försök att hämta ut dessa i Tisdags, men då var det stängt. Promenerade i sällskap med Vicktoria från Kampenhof. Hon åkte med mig till jobbet på morgonen eftersom hon skulle ha kurs i stadshuset på förmiddagen (9-12) samt medicinsk delegatiOnsdagutbildning på Strömstadsvägen på eftermiddagen. Hur som helst så kom vi upp till polisstationen och fick satt oss ner och vänta på vår tur, och som ni vet så finns det roligare saker att göra än att sitta och vänta så det blev till att iaktta folket där inne. In kommer det en man i orange arbetsställ med ett stort blåtands-headset vid örat. Man får intrycket av att kan vara någon typ av förman eller liknade. Han kompletterar headsetet med en professionellt distanserad blick, vilken tvivelsutan är till för att visa att han är så pass viktig att han inte har tid med att vara kontaktbar för vanligt folk. Det är typ bara pateTisdagkt. Utöver blåtands-mannen så fanns där också en man i svart kostym med vit skjorta och matchande svarta skor i läder. Denna typ av utstyrsel fyller i stort sett samma funktion som blåtands-headsetet, d.v.s. att ge utryck för hur viktig bäraren av kostymen är. Självklart matchades kläderna av väl avvägt vaggande och spatserande med händerna knäppta i bästa kOnsdagtapel-manér bakom ryggen. Vaggandet är en tydlig signal på rastlöshet och kommer sig högst sannolikt av att han troligtvis upplever att han har viktigare saker att företa sig än att spendera sin dyrbara tid med sin underklädda fru och barnen vid passdisken. Allvarligt talat, hur ofta behöver man klä upp sig till vardags som om man skulle gå på begravning eller som om man vore en hemlig agent från den britTisdagka underrättelsetjänsten (Bond, my name is James Bond!)?

Finns det något som är mer störande än att prata med någon som har ett headset i örat och helt plötsligt mitt i pågående mening kan få en tom blick för att sekunden senare utan förvarning svara på ett samtal som man aldrig hört eftersom de har mobilen på vibratorläge och därpå vänder en ryggen och börjar gå iväg. Jag har råkat ut för detta ett par gånger och det är respektlöst när det händer.

Idag har varit en sådan där arbetsdag som jag dels har fått en del gjort men även plågats av att jag inte hinner med allt jag borde. Jag planerar att börja tidigt imorgon för att få jobba undan rejält, vi får se hur det går, om man kommer sig upp i rätt tid för det. Men en sak var riktigt rolig i dag, under vår APT så blev jag omnämnd och applåderad för min insats i friskvården under maj månad. Jag var den som hade varit mest aktiv av alla på min avdelning, samt det blev officiellt känt att jag lyckats gå ner 10 kg under 6 veckor. Man bockar och bugar, det värmer!

Ikväll skall jag ta mig en promenad i vanlig ordning, annars är det till att kvarta in tidigt.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.