Söndag 30 januari 2011

Idag vaknade jag redan klockan nio. Jag gick upp och satte mig och skrev klart recension av ”Restaurangen Vid Slutet av Universum” och ”Livet, Universum och Allting”, jag skrev recensionen av ”Talismanen” igår. Jag hoppas att det kan vara till viss förnöjelse.

Vi har suttit ner och betalat räkningar, och det finns definitivt roligare sysselsättningar än att sätta sprätt på pengar man behöver leva av. Men det är klart så har det ju alltid sett ut och eftersom det inte lönar något till att gräva ner sig i det så är det bästa att inte bry sig om det. (…här vore det välkommet om man kunde få räkningarna att försvinna i en rökpuff med hjälp av ett NAP-fält, allt det hade krävts för att bli fri skulle vara ett ficklampsbatteri… 😉 )

Nu skall vi iväg till mina föräldrar som skall bjuda oss på rådjursstek, det skall bli gott med middag samt med avledning från tankarna kring ekonomin.

Lördag 29 januari 2011


”Talismanen” av Stephen King.


Historien tar sin början den 15 september 1981 när Jack Sawyer står och tittar ut över Atlanten. Han är tolv år gammal och har precis flyttat från New York till en liten badort i New Hampshire tillsammans med sin mor, Jacks far är död. De bor på Alhambra Hotel. När Jack utforskar omgivningen träffar han en äldre mörk man, ”Lester Speedy Parker” som kallar honom för Resenären Jack. Speedy förklarar för Jack att det han kallar för Dagdrömmarna egentligen är en parallell värld som kallas för Territorierna. Jack får även veta att han måste ge sig ut på en resa över hela kontinenten till östkusten för att hämta ett magiskt föremål, Talismanen. Jack behöver Talismanen för att rädda sin cancersjuka mor, och samtidigt Drottningen av Territorierna. Jack får två saker av Speedy, ett gitarrplektrum (som är en haj-tand i Territorierna) samt en magisk dryck som hjälper honom att hoppa mellan denna världen och Territorierna.

Jack påbörjar sin resa med att besöka Drottningen, han träffar Kaptenen i Yttre Gardet som hjälper honom efter att han visat upp haj-tanden. Han får en glimt av Drottningen och på vägen ut från slottet springer de in i en ondskefull person som heter Osmond som vill ta reda på vem Jack är. Det ser inte hoppfullt ut men Jack undkommer då intresset vänds mot en vagnslast med öltunnor som välts ut på en väg. Tunnorna måste röjas bort innan Morgan kommer i sin stora svarta diligens . Jack får ett mynt med Drottningen på av Farren när de skiljs åt och Jack påbörjar sin resa västerut.

Jacks resa är ingalunda av den enkla sorten. Han liftar och råkar då ut för olika typer. Han blir fast på en bar när han söker efter arbete för att få pengar till resan. Barägaren är en elak typ som utnyttjar och hotar Jack och när Jack så småningom flyr från baren förföljs han av en ondskefull get-liknade varelse som kallar sig Elroy och lyckas undkomma genom att hoppa över till Territorierna.

Han träffar Varg (en varulv) i Territorierna som tvingas följa med honom över till vår värld när Morgan hittat honom. Jack och Varg reser tillsammans, Jack börjar bli sjuk och Varg bär honom på sin rygg. Det närmar sig fullmåne och Jack blir inlåst i en jordkällare under tiden som Varg ”springer med månen”. De båda blir senare upplockade av en polis som placerar dem på Solskenshemmet som drivs av en religiös fanatiker Pastor Gardener. Tillvaron på Solskenshemmet är hård och fanaTisdagkt uppstyrd. När han slutligen kommer härifrån är det först efter att Varg blivit dödad.

Jack söker nu upp Richard Sloat (Morgans son) som går vid Thayerskolan. Han hinner knappt komma dit innan det brakar loss totalt och han och Richard tvingas att fly. Jack drar med sig Richard över till Territorierna där de från Terminalen åker på Morgans elektriska tåg över De Förödda Landen. Tåget tar dem hela vägen till Kalifornien. De tar sig in i hotellet via en stege från havssidan. Hotellet försöker mota bort Jack som tvingar sig in då Talismanen kallar på honom. Jack lämnar Richard i en matsal och tar sig an Hotellets väktare. Efter att besegrat dessa finner han Talismanen.


Ovanstående är en kortare sammanfattning, tro mig, ni har inte på långa vägar fått hela historien.

Talismanen är välskriven och fyllig historia som stundtals kan ta en ganska rå ton, den är trots allt skriven av Stephen King som inte drar sig för att använda ett färgstarkt språk. Man lär känna karaktärerna ganska väl genom boken som är på 800 sidor. Jag kan inte göra annat än att rekommendera boken. Jag ger den 5 morötter av 5 möjliga i betyg.


”Restaurangen vid Slutet av Universum” av Douglas Adams


Boken börjar med att ”Arthur Dent”, ”Ford Prefect”, ”Zaphod Beeblebrox” och ”Trillian” som befinner sig i ”Hjärtat av Guld” (skeppet med osannolikhetsdriften) förföljs av Vogonen  ”Kapten Prostetnic Vogon Jeltz” (samma Vogon vi lärde känna i första boken när Arthur Dent och Ford Prefect liftade med ett Vogon-skepp ögonblicket innan jorden pulveriserades till förmån för den inter-galakTisdagka motortrafikleden). När de upptäcker att de är förföljda så är skeppsdatorn på ”Hjärtat av Guld” upptagen i ett diskussion med en annan av skeppets apparater ”Nutri-Matic Drinks Synthisizer” kring hur man tillagar en engelsk kopp av tee. (Anledningen härtill är att Arthur tidigare försökt få ”Nutri-Matic”att synTisdagera en riktig engelsk kopp tee och efter att han berättat om historien bakom tee bestämmer sig ”Nutri-Matic” för att ringa upp skeppsdatorn. När dessa omständigheter blir kända för de andra på skeppet så blir det en aningen hätsk stämning mot Artur) Vogonen är efter dem för att förinta dem så de befinner sig i en (tvivelsutan) prekär situation då skeppet inte svarar på deras önskemål om att ta dem därifrån. Zaphod bestämmer sig för att ta kontakt med sin framlidne farfar, och denna är inte glad över att se honom men ser till att de kommer sig därifrån. När röken lägger sig är Arthur, Ford och Trillian fortfarande kvar på ”Hjärtat av Guld”, Zaphod och Marvin har däremot blivit förflyttade till ”Ursa Minor Beta” (planeten som är huvudkontoret för redaktionen av ”Liftarens Guide till Galaxen”). Zaphod förföljs av Snokjägare och han och Marvin förs till ”Snokstjärnan Värld B” när snokjägarna för med sig hela den skyskrapa som Zaphod och Marvin befinner sig i. Zaphod får besöka en märklig apparat som kallas för Vidgade-Vyer-Vortex vilken är gjord för att sätta in någon i Oändlighetens sammanhang vilket är den yttersta tortyren då man blir varse hur obetydlig man är i Universums Oändlighet. Då Zaphon är mer än lovligt uppblåst och självcentrerad samt att han just nu befinner sig i ett simulerat universum, så klarar han av Vidgade-Vyer-Vortex med glans. Nu visar det sig oxå att han burit med sig Hjärtat av Guld i sin byx-ficka, och efter Vidgade-Vyer-Vortex är han hungrig och ber skeppsdatorn ta dem till närmaste matställe vilket är ”Restaurangen vid Slutet av Universum”.

Milliway – ”Restaurangen vid Slutet av Universum” är byggd på resterna av ”Snokstjärnan Värld B” och svävar i en tidsbubbla i slutet av Universums existens. Milliway underhållningstema är de sista dödsryckningarna från Universum femhundrasjutTisdagextusen miljoner år in i framtidenEfter att ha fått träffa och pratat med huvudrätten (en talande kossa son beredvilligt erbjuder dem olika delar av sin kropp) samt fått se det inledande spektaklet kring Universums sista kramryckningar får de ett samtal från Marvin som lämnades kvar på planeten i samband med att Hjärtat av Guld förde dem fram i tiden till Milliway. Marvin är allt annat än glad (…det är han ju i och för sig alldrig annars heller, då han ju som bekant är en manodeppresiv robot, och han har inte förändrats sedan vi först lärde känna honom…) och de möter upp honom på parkeringsdäcket där de tar sig in ett Svart skepp som visar sig vara ett stuntskepp tillhörande en rockgrupp (Novalucol) och detta skall skickas in i en sol som en del i en rock-kOnsdagert. Skeppet är givetvis fjärrstyrt men har en teleportmodul som de använder sig av för att undkomma en säker död i stjärnan. Teleportmodulen är dock ofärdig så de vet inte vart de hamnar samt någon måste vara kvar för att trycka på en knapp (…gissa vem, Marvin är i alla fall inte så glad…).

Arthur och Ford vaknar upp på ett (av tre) skepp som visar sig innehålla 50 miljoner människoliknade varelser som har lämnat sin värld för att komma till en ny. Det visar sig att det är 50 miljoner inkompetenta och värdelösa idioter (telefonvårdare, försäljningschefer, frisörer, TV-producenter, försäkringstjänstemän, personalchefer, nattvakter, PR-killar, företagskOnsdagulter m.m.) som lurats iväg från sin hemplanet av de övriga på planeten (som tröttnat på deras inkompetens) under förevändning att de skulle åka först så att de andra skall kunna njuta av deras tjänster när de kommer efteråt. Detta var givetvis inte den riktiga anledningen utan de skickades till att krashlanda på planeten jorden 2 miljoner år innan vår tid, vilket de också gör (…och därmed lämnas vi med tvivel kring om mänskligheten har sitt ursprung från aporna eller från en samling värdelösa idioter…).

Zaphod och Trillian rematerialiseras på ”Hjärtat av Guld” och de träffar senare en förvirrad man (som enligt utsago skall vara den man som styr hela universum) i ett skul. Mannen vet ingenting om Universum utanför, det ända han har som sitt sällskap är en gammal luggsliten katt med vilken han har långa filosofiska diskussioner. Han får dock besök av olika personer (vilka vill ha svar från ”Universums härskare”) men glömmer dessa så snart de lämnat hans tillhåll.


”Restaurangen vid Slutet av Universum” når inte riktigt upp i samma klass som den första boken, den känns lite som en övergång mellan en fas till den nästa. Men då den ingår i triologin så skall den läsas och det är inte bortkastad tid då de bjuder på många skratt, jag gillar verkligen avsnitten med de värdelösa idioterna samt restaurangen. Jag ger 4 av fem morötter i betyg.


”Livet, Universum och Allting” av Douglas Adams


Boken börjar med att vi träffar Arthur som befinner sig på den förhistoriska jorden 2 miljoner år innan vår tid. Han har varit ensam de sista fyra åren då han och Ford skiljdes åt. För två år sedan förolämpas av en odödlig varelse som tagit det som sin uppgift att förolämpa varje varelse i Universum i alfabeTisdagk ordning. Arthur som mer eller mindre förlorat förståndet återförenas med Ford som på sin Sub-Etha Sens-O-Matic sett att det är något fel med rumstidsväven, det har gått en maska i den förklarar Ford. De jagar en blommig soffa som hoppar runt och följer med denna till en cricketplan i London. Här återstiftar de bekanskapen med Slartibartfast som är ute på ett uppdrag att rädda universum från förintelse. Slartibastfast (ja han heter så, mannen som designade fjordarna i Norge på den planet vilken beställdes av Mössen) har kommit dit och parkerat sitt skepp (Starship Bistromat) på planen, det är ingen som ser detta skeppet då det döljs av ett NAP-fält. (NAP står för Någon-Annans-Problem. Skeppet ”Starship Bistromat” drivs av Bistromatic som baserar sig på att tal skrivna på restaurangnotor inte följer samma matemaTisdagka lagar som tal skrivna på andra slag av papperslappar och andra ställen i universum.)

Slartibastfast tar med dom in i ”Rummet för Informativa Illusioner” där de får stifta bekantskap med ”Herrarna från Krikkit” som levde på en planet helt ovetandes om universum då planeten omgavs av ett svart moln som helt dolde stjärnorna. En dag krashlandar ett rymdskepp på planeten vilket får dem att vända blicken upp mot himlen. De reser genom det mörka molnet och grips av djup förskräckelse när de ser alla stjärnorna bakom molnet, de beslutar sig för att förgöra resten av universums invånare och sjösätter så en massiv kampanj där de angriper och förgör flera världar. De blir inlåsta i en giganTisdagk tidsbubbla som får deras tid att gå i ultra-rapid. Nyckeln till tidsbubblan placeras på en asteriod vilken blir förstörd och nyckeln splittras och sprids över hela universum och i olika tider. Lämnade utanför börjar en samling vita elaka robotar att söka efter nyckeln för att kunna befria sina Herrar. I sitt uppdrag att finna de två sista nycklarna innan de vita elaka robotarna får Arthur och Ford följa med Slartibastfast till bland annat ett märkligt party som pågått i fyra generationer på en flygande stad över en härjad planet, partyt krashar när de vita robotarna parkerar sitt skepp rakt igenom den flygande staden och tar med sig Silverbalken (en av delarna i nyckel). Den andra nyckel ”Den Gyllene Balken” hämtas av robotarna från ”Hjärtat av Guld”.

Det mörka molnet runt Krikkit visar sig vara resterna på en giganTisdagk rymdburen dator (Hactar) där varje enskild del var en återspegling av helheten. Datorn blev pulveriserad då denna vägrade tillverka en fungerande version av det Ultimata Vapnet åt en ovanligt krigisk ras. I detta pulveriserade tillstånd omgav de bittra resten av den en gång så mäktiga datorn planeten Krikkit där den under eoner dolde stjärnorna samt påverkade invånarna på planeten. Det var Hactar som lurade dem med ett bländverk av ett krashat rymdskepp samt som hjälpte dem att komma sig från planeten. Den stora faran är Det Ultimata Vapnet som kan förstöra hela universum.


”Livet, Universum och Allting” är en dråplig historia (vilket i och för sig hela trilogin är). Ovanstående är en beskrivning av den röda tråden i boken, det finns ytterliga parallella historier som det hela att passa ihop i en hysterisk helhet (som alltid med Douglas Adams) och Marvin bidrar givetvis… Jag ger boken fem av fem möjliga morötter i betyg.

Torsdag 27 januari 2011

Jobbade idag mellan kvart i sju och klockan tre. Åkte tillsammans med frugan och lämnade av henne vid Rosenhäll innan jobbet och hämtade upp henne efter jobbet. Just nu går största tösen (Vicktoria) praktik på en avdelning våningen ovanför frugans jobb, som en del i omvårdnadsprogrammet (Östrabo 1). Vicktorias praktikschema är synkat med mammas schema, så mor och dotter åker gemensamt till jobbet. I vanlig ordning var det en del att göra för mig på jobbet, så som det alltid är när man varit ledig eller iväg.

Efter jobbet var vi vägen om Maxi och handlade, sedan var vi och hämtade upp bilen vid verkstaden. Det var något hjul av något slag som hade gått sönder så att drivremen hade hoppat av generatorn, så mitt antagande var halvriktigt, vilket jag i och för sig är glad över då jag i alla fall slapp betala för ny generator. Det har luktat bensin om bilen ett tag och det visade sig vara ett rostigt bränslefilter, vilket de också bytte ut. Frugan var nöjd nu när bilen var fixad, och det är bara bonus att det gick så fort (både att få tiden och med själva jobbet) att få det ordnat.

Kvällen ägnade jag åt att läsa Talismanen, är nu på sida 500-510 av totalt 800 sidor, så jag har snart läst ut den. Kommer attskriva någon form av resumé.

Ha de gott så hörs vi.

Onsdag 26 januari 2011

Betraktelser med glimten i ögat…

Så då var det dags för några nya rader till mina trogna läsare.

Jag skrev en omfattande redovisning om ”Liftarens Guide till Galaxen” i lördags, men då jag förstår att ni utöver detta efterfrågar blogginlägg av mer personlig karaktär så känner jag mig manad till att möta efterfrågan med önskat utbud… 😉 Jag börjar därför detta blogginlägg med att redogöra vad jag har haft för mig de senaste dagarna.

Efter att jag blivit klar med den första av böckerna i ”Liftarens Guide till Galaxen” läste jag (somliga skulle nog troligtvis kalla mig störd, och jag kan nog dessvärre inte dementera detta, lika lite som jag kan styrka det (eller motsatsen) för den delen heller… ;)) färdigt de de två följande böckerna i trilogin under lördag kväll och söndagen (och troligtvis är jag nog (om möjligt mer) störd efter detta, men om så är fallet vet jag om det lika lite som himlen vet om att den är blå… någon sade (kan det ha varit de gamla grekerna, för de har som vana att säga en del har jag hört) att okunskap är en välsignelse och så är nog fallet… 😉. Jag gjorde självklart en del intressanta betraktelser vilka jag av hänsyn (…dels till er, men även för mig själv…) väljer att inte sätta på pränt i detta inlägg (då det tvivelsutan skulle ge de somliga ovan nämnda vatten på sin kvarn 🙂 )). Påbörjade även ”Talismanen” av Stephen King under söndagen, vilken är av en helt annan karaktär.

Efter jobbet på måndag packade jag väskan inför Tisdag och Onsdag då jag var iväg på konferens med jobbet. Vi var iväg till Lökeberg och pratade om hur vi kan effektivisera arbetet och samarbetet sins emellan, då detta är min personliga blogg redogör jag inte ingående för detta här. Jag kOnsdagtaterar dock emellertid att maten var fullt godkänd, det enda man önskar är att man kunde ha lite mer karaktär när det gäller de kulinariska utflykterna … (men vad vore livet utan mat…?)

Idag morse SMS:ade frugan och ville jag skulle ringa upp. Det visade sig att bilen hade lagt av, den hade bara stannat så att hon inte kom sig iväg till jobbet, det blev en ofrivillig semesterdag (som tur är så har vi fått fler av dessa eftersom vi fyller fyrtio detta året). Hon ringde upp verkstaden och i vanlig ordning (kan inte ha bättre verkstad) var det bara att köra ner bilen. Så när jag kom hem (strax efter fem) hörde jag med min far (…som fyllde år igår, vilket jag givetvis min vana troget missat uppmärksamma, samt givetvis fullständigt missade under samtalet också… (…börjar väl komma mig till åren, jag också…) 😉 ) om han hade bogserlina (vilket senare visade sig ligga bak i bagagen, hade bara glömt bort att jag ägde en sådan…) så jag åkte över och hämtade detta. (Hos far fick jag frågan om vad det var för datum så jag påminde honom om att det var den 26 samt att han hade fyllt år igår… (…han börjar väl också bli glömsk, tur att man kan vara till hjälp…) 😉 ) Vi åkte ner med frugans bil (gammel-saaben) och det visade ig vara precis på håret att vi klarade oss ner, då det troligtvis (tror jag i alla fall) var generatorn som lagt av. Ljuset blev allt svagare och rutan frostade igen då det saknades värme i bilen, men som tur var fanns det tillräkligt krut i batteriet för att räcka till verkstaden (en resa på 2 mil). Skall ringa verkstaden till morgonen och fylla i med mina misstankar.

Nu skall jag gå och lägga mig.

Ha det nu gott så hörs vi snart!

Lördag 22 januari 2010

Så, då har jag fått läst igenom det första av Douglas Adams små mästerverk.

Historien börjar med att vi gör bekantskap med en britt vid namn Arthur Dent. Arthur Dent vaknar upp bakfull och desorienterad efter en jobbig kväll på puben. När han tittar ut genom fönstret får han syn på en gul bulldozer, han ser fler maskiner allt eftersom han kämpar med att vakna. Det slutar till slut med att han ligger i leran framför en av dessa då han från gårdagen minns någonting om att han hus skall rivas till förmån av en motorväg. Han har en hätsk diskussion med förmannen som förklarar för honom att det varit anslaget i flera månader.

Vi stiftar också bekantskap med en karaktär vid namn Ford Prefect som är född på en planet någOnsdagtans  i närheten av Betelgeuse. Ford är en resande faktasamlare till en av samtidens största uppslagsverk ”Liftarens Guide till Galaxen”. Anledningen till att vi inte hört talas om detta omfattande verk (det inryms i en elektronisk box med de vänliga orden ”Ta det lugnt” tryckt på omslaget, eftersom om det skulle tryckas på konventionellt sätt så skulle innehavaren behöva ha ett antal större kontorsbyggnader för att inrymma det, vilket ju kan vara en aning jobbigt, i synnerhet om man betänker att det är tänkt som en Guide för den som vill se Universums Underverk för endast 30 altairiska dollar om dagen ;)) är att förlaget ”Megadodo PublicatiOnsdag” ligger på planeten ”Ursa Minor Beta” i en helt annan ände av galaxen. Ford har befunnit sig på jorden i femton år och nu vill han ha med sig Arthur till puben, dels för att häva i sig mängder av öl men även för att berätta för honom att jorden kommer gå under om tolv minuter…

Nu är det så dags att lära känna Vogonerna, ett oerhört fult, osympaTisdagkt och otrevligt släkte från ytterligare en annan del av galaxen. Vogonerna är byråkratin personifierad och har fått i uppdrag (och det än nu vi får en sådan-däringa hemsk igenkännande känsla med Arthur Dents belägenhet, ovan beskriven ;)) att utplåna jorden i förmån för en inter-galakTisdagk trafikled. Vogonerna förklarar kallsinnigt för mänskligheten att den har haft tid på sig att överklaga beslutet då detta varit anslaget i 50 år (att det då skulle ligga ljusår bort på en planet i andra änden av galaxen tycker dem inte har någon bäring) och om vi inte orkat bry oss så får vi skylla oss själva… Ögonblicken senare är jorden borta, pulveriserad, gjord om intet. Strax innan lyckas Ford och Arthur lifta ombord på en av Vogonernas farkoster. De ställs inför kaptenen och får genomlida VogOnsdagk poesi vilken är känd för att vara oerhört hemsk, varpå de utan pardon släpps ut i rymdens kalla oändlighet genom en luftsluss.

I en annan del av Universum lär vi nu känna Zaphod Bebblebrox och Trillian. Zaphod är Galaxens President, en något annorlunda karaktär med två huvuden och tre armar. Trillian är en tjej från jorden (som då hette Tricia McMillan) som lämnade denna tillsammans Zaphod några månader innan Vogonerna anlände. Zaphod befinner sig på en planet bestående av vidsträckta oceaner och öknar för att stjäla ”Hjärtat av Guld” ett speciellt skepp som drivs av ”Den Oändliga Osannolikhetsdriften”.  Skeppet plockar senare upp Arthur och Ford som eskorteras upp till bryggan av den manodepressiva roboten Marvin. Marvin är en underbart skruvad parodi på en person (okej, eller en robot utrustad med riktig-personlighet-modul) som inte kan se någon mening med något.

Nu när hela gänget är samlat kommer vi således till planeten Magrathea som legat öde under fem miljoner år. Vi lär oss att innevånarna sovit de sista fem miljoner åren i väntan på att konjunkturen skulle vända i Galaxen så at denna skulle vara likvid för deras affärsverksamhet, nämligen att tillverka kundanpassade planeter. Vi lär oss vidare att Jorden är en sådan planet beställd av Mössen, och att jorden egentligen inte är något annat än en giganTisdagk dator för att räkna ut Den Ultimata Frågan. Det Ultimata Svaret har redan räknats ut av ”Djupa Tanken” (vilken tog 7,5 miljon på sig för denna uppgift) och svaret är… (”jag tror inte ni vill höra detta” sa Djupa Tanken)… 42.

Djupa tanken

Den Ultimata Frågan skulle levererats om fem minuter (efter en tio miljoner lång programkörning) om det nu inte varit för Vogonerna som pulveriserade denna… I samband med att de närmar sig Magrathea möts de av ett inspelat meddelande som ”tackar dem för visat intresse” och sedan ”välkomnar dem” med två kärnvapen-bestyckade raketer, vilka (genom inverkan från osannolikhetsdriften) förvandlas till en kaskelotval och en kruka med petunior. Valen är exalterad över sin existens innan den möter sitt öde på planetens yta, petunian tänker bara ”inte nu igen”…

Jag bara måste rekommendera denna läsning, det är absolut värt tiden. Jag skratta så tårarna rann när jag kom till avsnitten där Marvin beskriver  att han är så deprimerad… ”Ursäkta, har jag sagt något fel? sa Marvin och släpade sig vidare. Ursäkta att jag andas, vilket jag nu inte gör, så jag vet inte varför jag säger det heller. …” samt ”Liv! Tala inte med mig om liv!” Douglas Adams hade en dråplig humor och en underbar distans till verkligheten, det finns dock en tydlig kriTisdagk underton och det är lätt att känna igen vad som kriTisdageras… genialt i sin dråplighet…

Torsdag 20 januari 2011

Idag har jag fått böckerna jag beställt på AdLibris.

Liftarens Guide till Galaxen, triologi (totalt 5-6 böcker) av Douglas Adams

  • Liftarens guide till galaxen
  • Restaurangen vid slutet av universum
  • Livet, universum och allting

Det mörka tornet, triologi (7 böcker) av Stephen King

  • Det mörka tornet 1: Revolvermannen
  • Det mörka tornet 2: De tre blir dragna
  • Det mörka tornet 3: De öde landen
  • Det mörka tornet 4: Magiker och glas
  • Det mörka tornet 5: Vargarna i Calla
  • Det mörka tornet 6: Sången om Susannah
  • Det mörka tornet 7: Det Mörka Tornet

Talismanen av Stephen King.

Mama-mia, Orsamannen pratar mat (på begäran ;)) Efter veckor av armod och kost på barkbröd och vatten unnade vi oss en lyxmåltid bestående av stekt fläsksnitsel, pommes stripes, bearnaisesås, gula småtomater, gurka och cider. Det var en kulinarisk utflykt jämfört mot makaroner och korv. Till helgen skall jag laga till en Tai-gryta, det skall också bli gott.

Sett två avsnitt av Stargate, ”Enigma” och ”Solitudes”.

  • ”Enigma” handlar om ett grupp arroganta/överlägsna människoliknade utomjordingar som räddas av SG-1 från en planet som håller på att förgås under kataklysmiska former. Det visar sig att gruppen stannat efter för att säkerställa att ingen av deras egna skulle kunna ta sig tillbaka till planeten genom stjärnporten. Anledningen är att deras planet (Tollan) förskjutits ur sin normala planetbana då en angränsande planet exploderat vilket kommit sig av att de delat med sig av avancerad teknologi till denna andra planets invånare, vilka använt sig av teknologin för att kOnsdagtruera vapen.
  • ”Solitudes” handlar om Jack och Sam som kastas ut från en annan stjärnport än Daniel och Teal’C. De tror sig ha hamnat på en isplanet och riskerar dö av förfrysning…

Tisdag 18 januari 2011

Började jobba tjugo över sex, gick hem strax efter fyra. Det är mycket just nu på jobbet, men det är det ju nästan jämnt ;). Efter jobbet tog jag vägen om och hämtade upp Jonathan på Dagis, precis innan tanka jag lite på bilen och blev ståendes vid pumpen med en för mig okänd man som visste var jag bodde och som förhörde sig om vad jag jobba med. Hämtade upp grabben kvart över fem och åkte sedan direkt över till far och mor. Tog en kopp kaffe och lite glass. Hjälpte pappa med att kopiera ut fotografier från ladugården och att skicka över dessa till Jörgen. Stannade där en timma eller så, varpå jag åkte över och träffade morfar och mormor, ville veta att de var okej. De tyckte det var roligt att jag tittade förbi med lill-grabben.

Måndag 17 januari 2011

Jag var på jobbet lite tidigare idag, tio i sex stämplade jag in, eftersom jag var tvungen att åka hem redan tjugo över två. Linda och Johanna skulle till tandläkaren tio över fyra i Dingle, och då skulle jag hämta upp dem vid skolan samt hämta upp Jonathan på dagis. Det var inga problem och jag hann med allt med god marginal. Klockan halv sex var jag hemma igen efter utflykten till Dingle.

Satt ner på kvällen och slipa lite ett utkast till en egen Arkiv X-sida, jag kommer med mer info om denna när det beger sig, när jag hörde barnen prata på att det stod på Facebook att det brann på Brattön. Jag fick fatt i pappa och fick veta att det var ladugården som brann. Jag var över till mamma och pappa från halv åtta till nio och såg branden från deras gårdsplan. Det var en overklig känsla att se det brinna, jag har växt upp mer eller mindre på och runt Brattön. Som tur var var det endast ladugården som brann, boningshuset och personer var oskadade, det brann inne tre eller fyra djur vilket var mindre lyckligt.

Jag hade velat besöka morfar men det var fullt i brandbilar och annat så det får bli imorgon.

Torsdag 13 januari 2011

Detta är andra inlägget i år. Den senaste veckan har vi sett klart Arkiv X, plöjde igenom säsong 9 på 2 dagar, såg det sista avsnitten lördag kväll och var då klara klockan två mot söndag. Vi började titta på Stargate SG-1 under söndagen, såg några avsnitt på Tisdag också. Igår (Onsdag) kolla vi på Merlin (TV-serien) avsnitt 3-5 säsong 2.

Det har varit tjockt på jobbet den sista veckan, det är alltid ”panik” direkt efter ledigheterna.

Har beställt pocket ”Liftarens Guide till Galaxen”, ”Livet, universum och allting” samt ”Restaurangen vid slutet av universum” av Douglas Adams, tänkte jag skulle bekanta mig med dessa på nytt. Douglas Adams har en underbar humor och han driver med det mesta. Har bevakning på ”Ajöss och tack för fisken”.

   

Jag tänkte även beställa de två sista böckerna i ”Sagan om drakens återkomst”, köpte in de tjugo första böckerna i serien i början av 2007 inför den planerade föräldraledigheten och nu, tre år senare börjar jag närma mig slutet av resan och då känns det förtretligt ifall man inte har de två sista och avslutande böckerna.

 

Nu har klockan hunnit bli 21:07 och jag har sett ”Liftarens Guide till Galaxen”.  Kände mig inspererad… 😉

Har funderingar på att införskaffa en bok-serie av Stephen King, den heter ”Det Mörka Tornet” och består av sju böcker. Den kompletta serien (i pocket-format) skulle bli min till det facila priset av 321 svenska riksdaler. Det är Stephen King så det borgar för kvalitativ läsning. Utöver dessa funderar jag även på att investera i ”Talismanen” av Stephen King och Peter Straub.

 

                

 

Tisdag 4 januari 2011

Jag har haft julledigt, det blev inte av att gå in på bloggen heller under denna tiden. Det har varit en givande ledighet, känner mig utvilad och taggad för nya fräsha grepp.

Julen var som de flesta andra jularna, andra vita julen på raken (och hur låter inte det… ;))… Har tittat på film (X-Men 1,2,3, Daredevil, Elektra, FantasTisdagka Fyran 1,2, COnsdagtantine, Cast Away), har sett en hel säsong med X-files bara under jullovet (säsong 7), fem avsnitt av StarGate Universe, de två avslutande avsnitten av ”Legend of the Seeker”, läst ut bok nr 17 av ”Sagan om Drakens Återkomst”. Klivit upp runt halv tio, halv elva på förmiddagarna och gott och lagt mig runt elva-tolv. Har spelat Quake 2 (”Orignal mission”, ”Mission pack: The Reckoning”, ”Mission pack: Ground Zero”, ”KMQuake: Citadel”, ”KMQuake: Pax Emperia”), jag gillar stämningen i Quake 2, det är avslapppnade att springa runt på banorna och skvätta revir… 😉 Det har blivit tradition att spela på ”loven”. Kort och gott, jag har inte gjort ett vettigt handtag, okej då, en del pellets samt en omöblering, men det är ungefär allt…

Idag var första arbetsdagen efter ledigheten, skall jobba imorgon också, sedan är jag ledig i fyra dagar till. Var på jobbet tjugo i sju, åkte hem tjugo över tre.

På vägen hem från jobbet handla jag mat på Maxi, sedan tog jag gammelvägen vid sidan av E6. Det var en olycka på E6 i södergående riktning i höjd med Hogstorp när jag åkte hem, tydligen var det en bil och lastbil iblandade, men ingen skall ha blivit skadad (iaf enligt Bohusläningen)…

Nu skall jag ut och kolla på ytterligare X-files (avsnitt 5, säsong 8)…

Vilken är din morot? 😉