Söndag 25 september 2011

Idag har jag tagit mig en längre promenad. Jag gick över nordfjället och sedan ut mot Hogane, ute vid stora vägen (den som går mellan Hedekas och Färgelanda) gick jag ner mot Hässlebräcka och vidare upp till Hedekas. Efter en kort visit inne i kiosken (där jag köpte mig en halvliters Coca Cola Light) fortsatte jag stora vägen ner mot Hällungstad. Promenaden var på 12,9 km och tog mig 2 timmar och 24 minuter att slutföra. Det är länge sedan jag tog mig en längre promenad, och det kändes gott, både i kroppen och mentalt att ha genomfört denna. Jag har funderat över vad det är som gjort att jag tappat motivationen, men jag har svårt att sätta fingret på något speciellt, eftersom det började redan under semestern. Huvudsaken är i alla fall att jag inte har haft några inaktiva dagar, ett avbrott misstänker jag skulle bli svårt att komma över och risken är överhängande att en dag utan promenad snart blir flera.

Promenad över Nordfjället-Hogane-Hedekas-Hällungstad

När jag kom hem så hade Vicktoria lagat till Korv Stroganoff med ris, det var riktigt gott (trots att hon hade använt sig av vitlök vilket mamma påpeka upprepade gånger och som pappa upprepade gången replikerade att det då visst inte gjorde något). På middagen var det sedan dags för äppelpaj med vaniljsås, denna avnjöts framför en film. Vi började titta på Skyline, som handlar om att utomjordingar attackerar jorden och de använder sig av ett starkt ljus för att “trollbinda” sina offer. Skyline var okej, men så mycket mer var det inte, handlingen var lite tunn och slutet en aning knepigt, specialeffekterna var däremot fullt okej. Vi hade hunnit se tio minuter av filmen när det ringde på dörren, det var min syster, Camilla, som kom besök tillsammans med Anders, Emma och Jacob. Vi bjöd på äppelpaj och kaffe. De stannade ungefär en timma varpå vi återupptog filmen.

I fredags fick jag samtal från Trävarubutiken, ni vet där jag beställde det där fönstret de inte kunde montera eftersom det var älgjakt. Han frågade mig om jag var intresserad av fönstret eller om han skulle sälja det vidare. Jag förklarade för honom att jag fortfarande behövde ha fönstret men att det var under all kritik att det tog honom ett år att höra av sig. Helst skulle jag vilja ha bett honom behålla det och resa någOnsdagtans, men det slutade med att jag bad honom hålla fönstret till i april och att jag då skulle får det uppdelat på 4 månader. Jag måste alltså fortfarande ha upp den där skivan med isolering bakom inför vintern, får se på det nu när det blir lite pengar över…

I fredags fick jag även ett samtal från en Maria på InformatiOnsdagavdelningen i Uddevalla kommun, och vi bokade tid för en “date”, jag skall gå över till henne och berätta om mitt promenadprojekt den 5 oktober. Det blir ett inslag på kommunens hemsida, mer om det när det väl beger sig.

I fredags (det är mycket som hände under fredagen… ;)) så jobbade jag över fram till klockan tjugo över nio, dels för att det fortfarande är väldigt mycket som inte har hunnits med, men även för att jag skulle vänta in Vicktoria som jobbade mellan klockan 15 och 21:30. Jag fick gjort en hel del och snart borde vi vara ifatt. Att jobba över på en fredag var ingen höjdare, hela lördagen var seg och tröttsam, men det blir extrapengar och det behövs alltid, så då får det vara värt det.

I början av veckan hittade jag ett trevligt test på IT-relaterad stress på jobbet. Resultatet av testet ser ni i bilden nedan.

När jag skulle göra om testet för en kollega så fick jag ett annat resultat…

Jag drog på smilbandet när jag fick testresultatet, det är inte utan att man känner igen sig, men det kan man säga om flera av de andra “karaktärerna” också, testa själva…

       

[poll id=13]

En av kollegorna skulle resa till Mallorca nu i helgen, så jag replikerade ”…det kan man orka…”

Nej, klockan blir mycket, jag får sluta blogga för idag, får lämna lite till de andra dagarna. Kommer säkert på något mera när jag väl har slutat, det brukar vara så… Ni får ha det så bra allihop, så hörs vi!

Söndag 18 september 2011

Jag ringde till vårdcentralen på Tisdag förmiddag klockan åtta för att få tid hos läkare. I vanlig ordning så kommer man till en telefOnsdagvarartjänst där man får knappa in telefonnummer och så ringer de upp efter en stund. Jag fick ingen läkartid utan instruerades att inställa mig till den öppna mottagningen hos sjukgymnasten mellan klockan tio och halv elva. Jag kom till vårdcentralen klockan tio och skulle anmäla mig i den vanliga luckan och blev då hänvisad en trappa upp och fick anmäla mig i den receptionen. Allt okej så långt, förutom att jag var väldigt kriTisdagk till att inte få träffa läkare när jag beställt detta. Efter tre kvarts väntan fick jag så träffa en ung tjej och fick förklarat mitt tillstånd, som tur var det seriöst och jag kände mig trygg med det, nedsidan var dock att de inte kunde få till en jourtid till läkare samma dag utan jag fick en påföljande dag (Onsdag 08:45), så jag fick åka hem igen utan antiinflammatoriskt smärtstillande.

På Onsdagen anmälde jag mig åter igen i ordinarie luckan på vårdcentralen och fick sedan sitta ner och vänta en kvart över avtalad tid innan läkaren ropade upp mig. Besöker tog max fem minuter och jag kunde hämta ut Voltaren på elektroniskt recept direkt efter. Jag hade önskat att få diklofenak då dessa fungerar bättre för mig. Jag tog dessa när jag kom hem, åka till jobbet efter läkarbesöket var inte att tänka på eftersom jag var öm i ryggen efter doktorn klämt. Framåt kvällen kunde jag känna att tabletterna börjat göra verkan och kvällspromenaden var utan krämpor, så jag kände mig viss om att jag skulle kunna gå och jobba på torsdagen.

Torsdag morgon åkte jag till jobbet men kände av ryggen trots att jag tagit tabletterna på morgonen, för säkerhets skull såg jag till att få med mig en laddning jag kunde ta framåt eftermiddagen. Torsdagen förlöpte väl och jag jobbade full dag, det samma gällde fredagen.

Igår åkte jag över och lånade pappas åkgräsklippare, körde över och ”dammsög” gräsmattan efter att pappa klippt denna på fredagen. Gräset hade tydligen varit för långt och tungt av väta så klipparen hade inte fått med sig resterna i första vändan. Detta är sista klippningen innan vintern, det har blivit kallare och hösten närmar sig lite snabbare än man skulle önska, hur som helst så råder man lika mycket över årstiderna som man kan förmå jorden att stanna i sin bana runt solen… 😉 Efter klippningen körde jag över gräsklipparen till far och passade på att ta mig en kopp kaffe samt att tacka för hjälpen.

De senaste dagarna har jag roat mig med STEAM, det är en spel-plattform där man via en applikation man installerar lokalt kan ladda hem och köra spel på datorn, och spelet jag spelat heter ”Forsaken World”. Det är en lite annorlunda spelupplevelse för mig, jag är annars van vid ”First-Person Shooter”, typ Doom och Quake. Jag har upptäckt att risken för att man blir sittandes i timmar är överhängande, det är inte samma fart som i Quake där en bana kan vara avklarad på fem till tio minuter. Från spel till nytta… Denna vecka har Microsoft släppt en utvärderingsversion av deras tilltänkta nästa OS, Windows 8. Jag har provkört på en virtuell dator och mitt första möte med Windows 8 var ingen direkt aha-upplevelse, får blogga om detta vid ett senare tillfälle.

Måndag 12 september 2011

Det har varit glest mellan inläggen det senaste och anledningen härtill är att det har varit mycket med jobbet det senaste. De senaste två veckorna har jag förtvivlat kämpat med att komma ifatt vilket nådde sin klimax nu i lördags då jag jobbade över tio och en halv timma. Tanken var att fortsätta i morse med det jag inte hann under lördagen men detta kom på skam då ryggen inte ville vara med. Jag vaknade i morse med en molande känsla i ryggen, det kändes ömt och trött, precis som vid ett begynnande ryggskott. Utöver den ömmande ryggen kände jag även av frossa och var allmänt hängig. Nu är klockan tjugo i tio och även om det inte känns fullt okej, så känns det lite bättre. Jag kommer att göra en ansats till morgonen och hoppas att jag kommer mig iväg. Det var länge sedan jag har känt av några krämpor, jag har fakTisdagkt inte varit sjuk sedan jag påbörjade promenaderna i början av april, men det vore naivt att tro att man skulle vara immun bara för att man fri från symptom under fem och en halv månad. Om ryggen inte är bättre imorgon så måste jag fundera över att boka besök hos doktor, troligtvis behöver jag ha något antiinflammatoriskt för att “mota Olle i grind” och hålla ryggskottet undan.

Två veckor mellan inläggen är knappast ett lyckat recept för att entusiasmera och engagera sina bloggläsare så det skall bli bättring på den fronten, men det vore trevligt ifall ni gav mig lite feedback och uppslag, känn er välkomna att använda er av kontaktformuläret.

Utanför rasar Katia ut sin frustration (de är lynniga de här tropiska ovädren… Blinkar), om inte annat så ger de aftonblaskorna något att skriva om. Det är märkligt hur ett vanligt höst-oväder kan förvandlas till ett kommersiellt jippo i syfte att sälja lösnummer, jag får somna till det taktfasta trummandet av regnet mot rutorna med förhoppningen att ryggen inte bråkar med mig till morgonen. Ha det bäst så hörs vi…