Om mig

 

Orjan-Maj2013

Jag heter Örjan och bor i skrivandes stund i Hedekas sedan tio år tillbaka.

Jag såg dagens ljus på Uddevalla sjukhus en maj-morgon för lite mer än fyrtiotvå sedan. De första sju åren bodde jag i Uddevalla men har alltid haft kopplingar till Hedekas då min morfar har gård här uppe. 1979 flyttade vi upp till Hedekas då mina föräldrar valt att bygga hus i närheten av min morfar, på en tomt 300 meter från morfars gård. Den första tiden bodde vi i Hogane Hedekas i väntan på huset skulle bli färdigt. Jag har fortfarande speciella minnen från denna tiden då det var min första erfarenhet av att bo på landet. Vi flyttade in i huset på Brattön 1980. De följande åren lärde mig att uppskatta och älska livet på landet. Somrarna spenderades med att utforska omgivningarna samt att hjälpa morfar med att ta in hö. Jag minns denna tid med mycket värme. På somrarna spenderade vi även tid med sommargäster.

Åren flög förbi och snart var jag klar med grundskolan och gymnasiet. Jag gick tre år på fyraårig Teknisk linje vid Östrabogymnasiet från hösten 87 till våren 90. Efter gymnasiet gjorde jag min vapenfria värnplikt inom dåvarande Televerket som bilburen nätreparatör. Utbildningen var på tio månader och jag vill minnas att jag var klar med denna i slutet av november 1991. Efter slutförd värnplikt gick det ungefär ett halvår innan jag flyttade hemifrån för att bo hos min bror över sommaren.

I augusti 1992 påbörjade jag mina högskolestudier. Jag hade sökt in till och blivit antagen till Elektroingejör 80P. Ödet ville att jag skulle träffa min fru och jag flyttade in som ”inneboende” i samband med att jag började vid högskolan. Hade två minuters gångväg till skolan, men lyckades trots detta komma försent på morgonen ;) Den 19 september 1992 förlovade vi oss i samband med en resa till Liseberg där vi även tog ett kort. Efter tre månader gifte vi oss i Uddevalla kyrka den 19 december 1992, vi väntade då vårt första gemensamma barn, jag hade redan antagit rollen som pappa för Marie som var 3 1/2 år när jag kom in i bilden. Det var en utmaning att få till studierna när man var ung, nykär och nygift men det gick ändå. Den 13 juni 1993 föddes Vicktoria. Efter avslutade högskolestudier våren 94 gick det ungefär ett år innan Linda föddes den 14 juni 1995. Vi bodde då i Trollhättan eftersom jag då jobbade som montör på Saab Automobil. Arbetet vid Saab var inte vad jag hade förväntat mig och den 7 december 1995 var jag tvungen att säga upp mig då jag mådde väldigt dåligt denna tiden.

Vi flyttade tillbaka till Uddevalla och det tog ett tag innan jag åter fick ett arbete, hade dock otur med att få oseriösa arbetsgivare och efter två besvikelser tröttnade jag och förklarade för arbetsförmedlingen att antingen hjälpte de mig med att få till en dator-utbildning eller så kunde de titta på när det gick utför. Tydligen var jag övertygande för det dröjde inte länge innan jag studerade till PC-tekniker vid AMU, denna utbildning gav resultat och gav mig möjligheten att få det jobb jag har idag. Det började med en praktik vid Östrabogymnasiet (ödet har sina vägar), denna övergick i november 2000 till en visstidsanställning vilken sedan i början av 2001 blev ett års vikariat. I januari 2002 blev jag tillsvidare-anställd och sedan dess har jag jobbat för Uddevalla kommun. Först hjälpte jag till att sätta upp och drifta IT-systemet för Uddevalla Gymnasieskola, efter det var jag del i att byta ut IT-systemet för Uddevallas grundskolor.

Under tiden som jag läste till PC-tekniker bodde vi på Loftvägen i Herrestad Uddevalla. Den 24 september 1998 föddes Johanna och detta var en lycklig tid eftersom jag vid detta laget lagt mina misslyckade anställningar bakom mig och åter kunde se framtiden med tillförsikt. Åren gick och nästan fem år senare flyttade vi till Hedekas där vi bor nu. Tre år efter att vi flyttat upp, den 14 april 2006 föddes Jonathan och sista pusselbiten föll på plats, jag hade fått den son jag väntat på hela livet.

Eftersom detta är en vandring ner längs minnenas allé så finns det luckor, jag kommer att uppdatera detta avsnittet lite då och då.