Betraktelser med glimten i ögat…
Så då var det dags för några nya rader till mina trogna läsare.
Jag skrev en omfattande redovisning om ”Liftarens Guide till Galaxen” i lördags, men då jag förstår att ni utöver detta efterfrågar blogginlägg av mer personlig karaktär så känner jag mig manad till att möta efterfrågan med önskat utbud… 😉 Jag börjar därför detta blogginlägg med att redogöra vad jag har haft för mig de senaste dagarna.
Efter att jag blivit klar med den första av böckerna i ”Liftarens Guide till Galaxen” läste jag (somliga skulle nog troligtvis kalla mig störd, och jag kan nog dessvärre inte dementera detta, lika lite som jag kan styrka det (eller motsatsen) för den delen heller… ;)) färdigt de de två följande böckerna i trilogin under lördag kväll och söndagen (och troligtvis är jag nog (om möjligt mer) störd efter detta, men om så är fallet vet jag om det lika lite som himlen vet om att den är blå… någon sade (kan det ha varit de gamla grekerna, för de har som vana att säga en del har jag hört) att okunskap är en välsignelse och så är nog fallet… 😉. Jag gjorde självklart en del intressanta betraktelser vilka jag av hänsyn (…dels till er, men även för mig själv…) väljer att inte sätta på pränt i detta inlägg (då det tvivelsutan skulle ge de somliga ovan nämnda vatten på sin kvarn 🙂 )). Påbörjade även ”Talismanen” av Stephen King under söndagen, vilken är av en helt annan karaktär.
Efter jobbet på måndag packade jag väskan inför Tisdag och Onsdag då jag var iväg på konferens med jobbet. Vi var iväg till Lökeberg och pratade om hur vi kan effektivisera arbetet och samarbetet sins emellan, då detta är min personliga blogg redogör jag inte ingående för detta här. Jag konstaterar dock emellertid att maten var fullt godkänd, det enda man önskar är att man kunde ha lite mer karaktär när det gäller de kulinariska utflykterna … (men vad vore livet utan mat…?)
Idag morse SMS:ade frugan och ville jag skulle ringa upp. Det visade sig att bilen hade lagt av, den hade bara stannat så att hon inte kom sig iväg till jobbet, det blev en ofrivillig semesterdag (som tur är så har vi fått fler av dessa eftersom vi fyller fyrtio detta året). Hon ringde upp verkstaden och i vanlig ordning (kan inte ha bättre verkstad) var det bara att köra ner bilen. Så när jag kom hem (strax efter fem) hörde jag med min far (…som fyllde år igår, vilket jag givetvis min vana troget missat uppmärksamma, samt givetvis fullständigt missade under samtalet också… (…börjar väl komma mig till åren, jag också…) 😉 ) om han hade bogserlina (vilket senare visade sig ligga bak i bagagen, hade bara glömt bort att jag ägde en sådan…) så jag åkte över och hämtade detta. (Hos far fick jag frågan om vad det var för datum så jag påminde honom om att det var den 26 samt att han hade fyllt år igår… (…han börjar väl också bli glömsk, tur att man kan vara till hjälp…) 😉 ) Vi åkte ner med frugans bil (gammel-saaben) och det visade sig vara precis på håret att vi klarade oss ner, då det troligtvis (tror jag i alla fall) var generatorn som lagt av. Ljuset blev allt svagare och rutan frostade igen då det saknades värme i bilen, men som tur var fanns det tillräckligt krut i batteriet för att räcka till verkstaden (en resa på 2 mil). Skall ringa verkstaden till morgonen och fylla i med mina misstankar.
Nu skall jag gå och lägga mig.
Ha det nu gott så hörs vi snart!
Historien börjar med att vi gör bekantskap med en britt vid namn Arthur Dent. Arthur Dent vaknar upp bakfull och desorienterad efter en jobbig kväll på puben. När han tittar ut genom fönstret får han syn på en gul bulldozer, han ser fler maskiner allt eftersom han kämpar med att vakna. Det slutar till slut med att han ligger i leran framför en av dessa då han från gårdagen minns någonting om att han hus skall rivas till förmån av en motorväg. Han har en hätsk diskussion med förmannen som förklarar för honom att det varit anslaget i flera månader.
