Lördag 21 september 2013

Lördag morgon och klockan är tjugo i nio. Jag sitter ner vid datorn och funderar över vad jag skall göra idag, om nu det är någon större idé eftersom dagen mer eller mindre är utstakad. Vicktoria kommer jobba kvällen idag följt av förmiddag imorgon så jag kommer att köra in henne till jobbet till kvart i två. Efter det åker jag hem igen och hämtar upp de andra, vi skall åka upp till Bullaren idag och lämna Nelix till Linda. Vi kan inte ha med oss katterna in till lägenheten i Uddevalla så vi har jobbat på att få nya hem för dem. Fridolf har flyttat hem till Bruno, Nelix flyttar till Linda, Lillen kommer att flytta till en son till en av våra vänner, kvar är Snuttan som får ”flytta hem” för gott 🙁

Eftersom denna flytten är påtvingad så tvingas vi ta beslut som är mindre roliga och en del av dem kommer lämna en bitter eftersmak. Jag skulle vilja likna livet vid en berg- och dalbana, en som man inte har något val om man vill åka med i eller inte. Det är upp och det är ner och vi kontrollerar egentligen inga aspekter av åkturen, det enda vi kan göra är att hålla fast i något och hoppas på det bästa. Ibland känns det som om den där stången vi skall hålla fast i sitter löst eller rentutav saknas och vi känner oss otrygga. Det är precis den känslan jag har haft de senaste månaderna och jag ser med förhoppning fram emot nästa hållplats och en stunds vila innan vi tvingas på tåget igen. När man störtar utför banan i full fart och vinden viner runt öronen och det enda man tänker på är att hålla sig fast för att inte kastas av så är det lätt att missa alla andra runt omkring. Det handlar inte om att man inte uppskattar sällskapet utan snarare att man är allt för upptagen med överlevnad för att kunna visa uppskattning.

De senaste veckorna har jag helt tappat motivationen. När jag kommer hem efter jobbet så har det mer eller mindre handlat om att sitta ner framför TVn och nästan lakoniskt vänta på att klockan skall bli tillräckligt för att gå och lägga sig. Det är knappast tillfredsställande att liva så men om en vecka så kommer det ändra sig. Jag är övertygad om att miljöombytet kommer innebära att jag kan uppskatta mer då jag inte längre kommer tvingas stå mitt i det.

Önskar jag kunde skriva om roliga saker, dela med mig av sådant som får er att le, men att göra det just nu vore en verklighetsflykt och det fyller ärligt talat ingen funktion. Just nu passar jag genom en jobbig fas men jag är fullt övertygad om att det kommer ljusna längre fram på vägen och när det händer så kommer jag kunna blogga om roligare saker.


 

Tillägg 22:00

Vi har varit iväg och besökt Linda och Joakim nu på kvällen. Det kändes skönt att få lov och komma hemifrån ett tag och få distans till saker och ting. Jag gillar deras hus, nu vet vi vart vi skall ta vägen till midsommar 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.