Det har varit glest mellan inläggen det senaste och anledningen härtill är att det har varit mycket med jobbet det senaste. De senaste två veckorna har jag förtvivlat kämpat med att komma ifatt vilket nådde sin klimax nu i lördags då jag jobbade över tio och en halv timma. Tanken var att fortsätta i morse med det jag inte hann under lördagen men detta kom på skam då ryggen inte ville vara med. Jag vaknade i morse med en molande känsla i ryggen, det kändes ömt och trött, precis som vid ett begynnande ryggskott. Utöver den ömmande ryggen kände jag även av frossa och var allmänt hängig. Nu är klockan tjugo i tio och även om det inte känns fullt okej, så känns det lite bättre. Jag kommer att göra en ansats till morgonen och hoppas att jag kommer mig iväg. Det var länge sedan jag har känt av några krämpor, jag har fakTisdagkt inte varit sjuk sedan jag påbörjade promenaderna i början av april, men det vore naivt att tro att man skulle vara immun bara för att man fri från symptom under fem och en halv månad. Om ryggen inte är bättre imorgon så måste jag fundera över att boka besök hos doktor, troligtvis behöver jag ha något antiinflammatoriskt för att “mota Olle i grind” och hålla ryggskottet undan.

Två veckor mellan inläggen är knappast ett lyckat recept för att entusiasmera och engagera sina bloggläsare så det skall bli bättring på den fronten, men det vore trevligt ifall ni gav mig lite feedback och uppslag, känn er välkomna att använda er av kontaktformuläret.

Utanför rasar Katia ut sin frustration (de är lynniga de här tropiska ovädren… ), om inte annat så ger de aftonblaskorna något att skriva om. Det är märkligt hur ett vanligt höst-oväder kan förvandlas till ett kommersiellt jippo i syfte att sälja lösnummer, jag får somna till det taktfasta trummandet av regnet mot rutorna med förhoppningen att ryggen inte bråkar med mig till morgonen. Ha det bäst så hörs vi…