Jag sitter och funderar på ett gammalt ordspråk och det lyder som följer:

”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.”

Anledningen till att jag sitter och reflekterar över detta ordspråk är att jag i min girighet att kunna ”justera upp” mina promenadlistor trodde jag skulle kunna lägga till 300 meter till 4,3-km-turen men det visade sig att jag räknat 500 meter för mycket på 3,7-km-turen, så istället för 300+ blev det 200- på 4,3-km-turen samt 500- på det som nu skall vara 3,2 km. Detta slog även på helgens beräknade turer på 16,5 km som i realiteten visade sig vara 15,8 km, det är marginaleffekter, men som vi alla vet så är det nesligt när man ”marginal-beskattas”.

Hur som helst är det bra man upptäcker felen, för rätt skall vara rätt, även om det inte är roligt… 🙁 Det finns hur som helst en vinnar-tur i repertoaren och det är 7-km-turen som kunde justeras upp med 800 meter (!), så det kommer bli mera tur med denna tur… 😀 Och eftersom jag är en tur-gubbe så väljer jag den tur som ger mest tur… ;)…

Det finns ett annat ordspråk som kommer till mig en dag som denna och det är följande:

”Det man inte har i huvudet, får man ha i benen.”

Anledningen till detta ordspråk var att jag hade hunnit hela vägen in till stan i morse och skulle till att parkera tio över sex när jag upptäckte att nyckelkortet var hemma, istället för att stå och vänta i tre kvart på att det skulle dyka upp någon vänlig själ så hämtade jag kortet hemma, behöver ju ha det för att stämpla också… Ska man se något positivt i det så fick jag roa mig med att låta ”Aeron” sträcka ut lite extra… 😉

Som grädde på moset och som pricken på i, skulle jag hämta ID-handlingarna för Linda och Vicktoria på polisstation efter jobbet vilket visade sig ”vara lika lång väg tillbaka” då det givetvis inte var Tisdagar, utan måndagar och Onsdagar som de har extraöppet efter kl tre, så det blev inte av det heller.

Det finns ytterligare en aspekt på dagens elände och det är att det över lag gör sig bra som underlag till blogginlägg, det är tacksamma ämnen att göra utlägg kring. Ibland är livet som en fiskestund med knott en sommarafton. Efter att knotten ätit  en halvtimme så slutar det med att man springer blindgalen in i skogen och snubblar på trädrötter och drar tårna i en sten man inte visste fanns där, snart har man glömt knotten då man är mörbultad från den gagnlösa flykten från plågoandarna… 😀

Jag ställer in siktet på morgondagen, det är alltid lika gott när man får lägga dagar som denna till arkivet samt sätta hoppet till att nästa dag i alla fall inte kommer se exakt likadan ut… Ni får de så gôtt så hörs vi på nytt.