Dagens glimt av insikt

Då jag har förstått att det bland mina engagerade medmänniskor finns ett genuint intresse av min (vid det här laget väl kända) morotsdiet (flera har ställt frågan om det är slut med dessa) känner jag mig nu manad att klargöra vad det egentligen rörde sig om.

Morotsdieten var en PoC (Proof of Concept) för att utvärdera huruvida denna skulle kunna vara ett fullgott alternativ som en tänkbar framtida hälsoprofil. Ett annat alternativ skulle ju exempelvis kunna vara selleri, somliga säger att det går lika bra, (grekerna?) men det ingick inte i denna PoC:en så det får bli en senare fråga.

Som alltid när det gäller utvärderings-processer så skall man för att få ett så rättvisande resultat som möjligt testa alla upptänkliga aspekter, vilket har inneburit att morötterna lyckats smyga sig in lite här och var och lämnat sin prägel på både det ena och det andra, vilket i sin tur kan ha bidragit till en uppfattning om att jag inte skulle ha annat än morötter på (eller var det i) hjärnan. Då jag efter ett tag antog en lite mer avslappnad hålling gentemot morotsdieten uppfattades detta av mina lite mer engagerade medmänniskor (och varför jag nu tänker på gotlänningar i solstolar på sandstrand vet jag inte) som att jag var illojal och således klargjordes (och detta i all välmening får jag förutsätta) att de skall prata med den ansvarige för morotsdietens införande, för att på så sätt åter igen styra mig in på den smala vägen.

I ett obetänkt ögonblick proklamerade jag självsvådligt att PoC:en nu var över och att jag var klar med utvärderingen samt att jag kommit till slutsatsen att det inte var något som var aktuellt för framtiden. Jag har även beskrivit det som en bländverk. Jag blev varse att det inte är jag som bestämmer morotsdietens vara eller icke vara då jag nu på morgonen tillsammans med den traditionella frukostmackan fann två gyllne stavar vilka jag pliktskyldigast förtärde, ödmjukt betänkandes mitt egna ringa inflytande över beslutsprocesserna i dessa frågor. Sålunda har jag kommit till slutsatsen att de (morötterna alltså) är här för att stanna, vi har inte sett det sista av dem.

Jag har en historia ett delge er, och den känslige bör sluta läsa inlägget här…

Pappa Tjur stod tillsammans med sin grabb på höjden ovan för ängen och betraktade de fagra kossorna på ängen nedanför. Den unga tjuren vänder sig om och utbrister. ”Vad säger du pappa, skall vi ta och springa ner och sätta på en av kossorna?” Pappa Tjur tittar på sin son och säger (vis av ålder och erfarenhet), ”Nej min son, låt oss i stället i sakta lunk gå ner och sätta på dem alla.”

Sensmoral? Ja, fakTisdagkt… Bättre att ta det lugnt och få det ordentligt gjort än att stressa och göra det halvdant.